DAGARNA FÖRE MORDET

När Martin Luther King Jr närmade sig sin sista kväll i Memphis, stod den mångåriga medborgarrättsrörelsen på sin höjdpunkt.

År 1968, efter över tio år av aktivism, skulle reella förändringar äntligen bli verklighet för afroamerikaner i USA. Trots att slaveriet avskaffades under Abraham Lincolns presidenttid levde ickevita fortfarande i skuggan, plågades av segregation och hade inte den jämlikhet som hyllades i konstitutionen. Nu, när våren stod i full blom, hade Martin Luther King Jr och medborgarrättsrörelsen åstadkommit det som vissa trodde var otänkbart: de hade påverkat makthavarna till att ändra lagen.

Nu när lagen skulle undertecknas om bara några månader var Kings sista dagar i livet fyllda av spänning. Rörelsen höll på att splittras och mer aggressiva element som Svarta pantrarna väckte negativ uppmärksamhet. Man gjorde framsteg, men upplopp höll på att bli lika vanliga som de fredliga protester som

King förespråkade. Händelseutvecklingen höll på att nå en kokpunkt.

Radikala förändringar inträffade naturligtvis inte över en natt, men aktuella händelser satte fart på processen. Lagförslaget om medborgerliga rättigheter hade först presenterats av president John F Kennedy år 1963 – JFK var karismatisk, men också stridslysten som politiker. Han var en kraft att räkna med, men till och med han stötte på patrull (och rop på ett motförslag) i senaten. När han mördades senare samma år skakades nationen, men presidentämbetet gick till Lyndon B Johnson, som var lika angelägen som sin företrädare om att alla amerikanska medborgare skulle vara jämlika.

King följde lagförslagets väg med stort intresse, och att han så ofta dök upp vid senatsförhören förenade de båda männen. King träffade president Johnson ett flertal gånger medan förslaget arbetades fram. När det började förverkligas riktade King sin uppmärksamhet åt andra håll – särskilt mot behovet av att förbättra villkoren för USA:s allra fattigaste och mot att protestera mot Vietnamkriget.

År 1968 började Martin Luther King Jr:s och medborgarrättsrörelsens ansträngningar äntligen slå igenom där det var viktigast – i regeringskretsarna. Tre år tidigare hade rörelsen hjälpt till att genomdriva den första lagändringen för alla medborgare, oavsett hudfärg – rösträttslagen som äntligen gav afroamerikaner juridiska rättigheter. Nu höll King och de andra ögonen på sitt allra viktigaste mål: godkännandet av 1964 års lag om medborgerliga rättigheter.

Trots alla år som ledare för medborgarrättsrörelsen och trots att lagändringen blev verklighet för afroamerikaner i hela landet ledde King fortfarande förändringar på alla områden. År 1968 anordnade han ”kampanjen för de fattiga” som syftade till att ta itu med de svåra ekonomiska förhållanden som isolerade samhällets fattiga.

Det var en multikulturell angelägenhet. King var fast besluten att ta itu med alla fattiga amerikaners levnadsförhållanden, oavsett vilken etnisk bakgrund de hade.

Den 28 mars tog King de första viktiga stegen i kampanjen. Han inriktade sig den här gången inte på Washington D.C., som han hade gjort tidigare, utan på Memphis och den pågående strejken bland renhållningsarbetarna där. Strejken – då 1 300 svarta stoppade arbetet på grund av farliga arbetsförhållanden, diskriminering och två arbetares fasansfulla död – uppmärksammades i hela landet och King ville använda Memphis som en katalysator för att dra igång

Ingenting i världen är lika farligt som djup okunskap och plikttrogen dumhet.

sin kampanj.

Men ovanligt många upplopp och våldsamma episoder gav kampanjen negativ uppmärksamhet. Välkända aktivister för medborgerliga rättigheter som Bayard Rustin drog sig till och med ur kampanjen för att han tyckte att den var för bred och hade orealistiska mål när den krävde omfattande ekonomiska reformer.

Den 3 april landade King i Memphis för att hålla ett tal i Mason Temple (högkvarteret för Church of God in Christ). Flyget var försenat på grund av bomhot, men han hann i tid och höll sitt tal.

Talet Jag har varit på bergets topp hör till Kings mest kända och välformulerade. ”Någonstans läste jag om mötesfrihet”, förklarade han. ”Någonstans läste jag om yttrandefrihet. Någonstans läste jag om pressfrihet. Någonstans läste jag att USA:s storhet är rätten att protestera för att få rättigheter. Så som jag säger: vi ska inte låta hundar och vattenslangar få oss att backa. Vi ska inte låta något domstolsföreläggande få oss att backa. Vi ska fortsätta.”