CIA: I skydd av mörkret

CIA använder kontroversiella och hemliga metoder när de spionerar för att skydda USA:s intressen.

Den organisation som samlar in mest information om andra länders aktiviteter på uppdrag av den amerikanska staten är CIA. Organisationen grundades på grund av ett enormt underrättelsefiasko. Flera förvarningar gavs om Japans förödande angrepp på Pearl Harbor den 7 december 1941 – angreppet som krossade de amerikanska styrkorna i Stilla havet och kastade ut nationen i andra världskriget. Men det var ingen som samlade och analyserade förvarningarna eftersom ingen visste vad man skulle göra med dem.

Efter attacken mot Pearl Harbor skapade president Franklin D. Roosevelt år 1942 OSS (Office of Strategic Services), föregångaren till den moderna underrättelseorganisationen CIA. OSS skulle koordinera underrättelseoperationer och eliminera konkurrens mellan civila och militära organisationer som FBI, marinen och armén. Organisationen skulle dessutom presentera en översiktlig bild över faror som hotade nationen och hitta möjligheter att bygga relationer med andra länder.

Office of the Coordinator of Information, en organisation som skapades för samma syften i juli 1941 hade blivit ett fiasko, men Roosevelt var fast besluten att OSS inte skulle möta samma öde. Som ledare för den nya byrån utsåg han general William ”Wild Bill” Donovan, en man som var rakt på sak och dessutom dekorerad veteran efter första världskriget.

Under Donovan deltog OSS aktivt i hemliga operationer för att träna soldater i att utföra hemliga uppdrag mot axelmakterna under andra världskriget. Uppdragen inbegrep sabotage, stöd till gerillan och spioneri. Mot slutet av 1944 var över 12 000 personer involverade i dylika operationer för OSS. Trots att organisationen var relativt ny, och trots att USA praktiskt taget var det sista industrialiserade landet som började med organiserat spioneri, var OSS:s arbete under andra världskriget ett viktigt bidrag till de allierades seger.

Tillfällig förblindning

Efter kriget var det bråttom att komma tillbaka till fredsläge. Det resulterade i en upplösning av stora delar av den statsapparat som hade varit aktiv under konflikten. Flera offentliga organ och avdelningar avvecklades, bland dem var OSS. President Harry Truman insåg emellertid snabbt att landet hade skapat en egen ”blind zon”, ett strategiskt handikapp för den amerikanska underrättelsetjänsten. Han var särskilt bekymrad för vad det innebar för kalla kriget, där läget blev allt mer spänt.

”TROTS ATT ORGANISATIONEN VAR RELATIVT NY, OCH TROTS ATT USA PRAKTISKT TAGET VAR DET SISTA INDUSTRIALISERADE LANDET SOM BÖRJADE MED ORGANISERAT SPIONERI, VAR OSS:S ARBETE UNDER ANDRA VÄRLDSKRIGET ETT VIKTIGT BIDRAG TILL DE ALLIERADES SEGER.”