Sidney Reilly
Mannen som inspirerade till Ian Flemings karaktär agent 007 var ett riktigt spioness som spelade ut länder mot varandra.
James Bond är kanske världens mest berömda uppdiktade spion, men agent 007 kom till efter inspiration från en riktig person, en man som levde ett lika spännande, actionfyllt och varierat liv som vilken roman- eller filmhjälte som helst. Denne man var spionesset Sidney Reilly. Detaljerna kring hans barndom är fortfarande något av ett mysterium, men de flesta källor är eniga om att han hette antingen Zigmund Markovich Rozenblum eller Georgy Rosenblum, och att han föddes i den ukrainska staden Odessa.
Under årens lopp uppvisade Reilly många av de egenskaper alla duktiga, hemliga agenter bör besitta. Han bytte ofta identitet eller iscensatte sin egen död om han behövde starta på nytt på annan plats. Han var en man som gillade att framstå som mystisk genom att berätta historier från sina äventyrliga resor runt jorden. När Rozenblum/Rosenblum anlände till London på 1890- talet föddes Sidney Reilly.
Redan innan sekelskiftet inledde Reilly ett långt och turbulent förhållande med den brittiska underrättelsetjänsten då han anställdes som en del av ett nätverk som drevs av Scotland Yards Special Branch. Reilly hade förmodligen med sig en rejäl summa pengar till London. Han hade en förmåga att tjäna pengar snabbt, men gillade att spendera dem i samma takt. Jobbet som agent gav honom en stadig inkomst. År 1909 fick han anställning som agent för Secret Service Bureau, en av utrikesdepartementets första byråer som hade hemliga agenter.
Reilly var en naturlig språkbegåvning. Därför fick han i uppdrag att resa till Tsarryssland för att insamla information om de rika oljefyndigheterna i Kaukasus, som en del av den politiska konflikten kallad The Great Game där Storbritannien och Ryssland konkurrerade om att ta kontroll över de naturliga oljeresurserna i Afghanistan och Centralasien. Reillys uppdragsgivare var mycket nöjda med informationen han försåg dem med, och han fick bra betalt. Reilly förstod snabbt att det låg bra pengar i internationellt spioneri. Men om ett land betalade bra så borde väl ett annat också kunna göra det? År 1904 skickades Reilly till Sydfrankrike för att övertyga ägaren till några lukrativa oljeborrningstillstånd, William Knox D’Arcy, att skriva under ett avtal med Royal Navy. Storbritannien hade på känn att olja snart skulle ersätta kol som den viktigaste
energikällan, så det var viktigt att ta över resurserna för att säkerställa framtida brittiska militärinsatser. Reilly klädde ut sig till katolsk präst och snackade sig ombord på en yacht som tillhörde en fransk delegation för att övertala D’Arcy att skriva under ett avtal, och han lyckades förmå den franske oljemagnaten att göra det.
Fem år senare ökade spänningen mellan Tyskland och Storbritannien oroväckande snabbt. Rädslan för Tysklands militära expansion ledde till att den okonventionella men effektiva Reilly sändes iväg för att undersöka saken närmare. Tydligen skickades han till flygmässan i Frankfurt, där han kopierade en ny, elektrisk motor som var designad för tyska flygplan. Därpå ska han ha rest till Essen som skeppsvarvsarbetaren Karl Hahn från Balkan. Där fick han tillträde till en tysk vapenfabrik. Om man ska tro Reillys memoarer stal han dokument på fabriken och vidareförmedlade dem till britterna.
I maj 1918 fick han ett av sina största uppdrag: att återvända till Ryssland för att stoppa bolsjevikregimen efter att de hade störtat landets monarki. Tillsammans med Robert Bruce Lockhart, agent för den brittiska underrättelsetjänsten (som senare skrev en följetong om Reillys bravader i tidningen Evening Standard, vilket gjorde honom till en ännu större legend), fick han i uppdrag att lönnmörda bolsjevikernas ledare Vladimir Lenin. Ryssland hade skapat en ny allians med Tyskland, så förhoppningen var att mordet på Lenin skulle förhindra den nya kommunistregeringen att dra in nationen i första världskriget. Planen var att skjuta Lenin till döds i en kupp som skulle ge plats åt en ny regering som var emot bolsjevikerna. Med stöd från lokala rebellgrupper var Reilly och Lockhart redo att genomföra planen. Men när Lenin skadades i ett annat kuppförsök slöt sig landet. Lenins anhängare upptäckte snart Reillys plan och han var tvungen att fly. Trots att Reilly kom undan dömde den ryska regeringen honom till döden in absentia (utan att han var närvarande under rättegången).
Reilly fortsatte att jobba som spion efter det misslyckade mordförsöket på Lenin.
I september 1925 lurade emellertid några OGPU- agenter
(som jobbade undercover) tillbaka honom till rysk mark genom att låtsas tillhöra den antikommunistiska gruppen The Trust (OGPU var en av Sovjetunionens första underrättelsebyråer). Som med nästan allt annat som har med spionesset att göra är det lite oklart vad som hände sedan. Enligt den ryske författaren Aleksandr Solzjenitsyn tillfångatogs Reilly så fort han korsade gränsen till Finland. Brittiska underrättelserapporter som släpptes år 2000, fastslår att Reilly avrättades i en rysk skog i november 1925 på direkta order från Stalin själv. Andra menar att det bara var en dimridå som iscensattes för att Reilly skulle kunna starta ett nytt liv som sovjetisk agent.