EFTERSPELET VID LIDICE OCH LEŽÁKY
NAZISTERNA HÄMNADES SKONINGSLÖST GENOM ATT UTROTA TVÅ BYAR.
Samma dag som en överdådig offentlig begravning hölls för SS- Obergruppenführer och reichsprotektor Reinhard Heydrich, jämnades den lilla tjeckoslovakiska byn Lidice med marken. Utan förvarning gick SS- soldaterna lös på den lilla klungan av hus och butiker tre mil utanför Prag den 9 juni 1942 klockan 09.30. Tyskarna ska ha trott att byborna hade stöttat de tjeckiska agenterna som dödade Heydrich.
Invånarna tvingades ut ur sina hem under vapenhot. Mödrar och barn skildes från varandra och tvingades in i en skolbyggnad. Över 170 män samlades i en lada. Därefter leddes de ut i grupper om 10 och avrättades. 26 män brändes ihjäl i en annan byggnad. 11 män på väg hem från arbetet i den lokala gruvan sköts. Kvinnorna skickades till koncentrationslägret Ravensbrück. Barnen placerades antingen i SS-familjer eller skickades till lägren i Gneisenau.
Efter order från SS- Obergruppenführer Karl Hermann Frank och Oberst- Gruppenführer Kurt Daluege rev soldaterna Lidice och flyttade på nästan 71 000 kvadratmeter med sten och spannmål för att dölja det hela.
Några dagar senare hittades en radio som tillhörde den tjeckiska motståndsrörelsen i byn Ležáky. Den 24 juni samlade mer än 500 SSsoldater ihop invånarna. 33 vuxna människor sköts ögonblickligen. 11 av 13 barn dog i koncentrationslägret Chelmnos gaskammare. Två flickor som valdes ut till ”germanisering” överlevde kriget och återförenades med sina familjer. I december 1943 flyttade ett arbetslag på 65 personer på ruinerna efter husen i Ležáky. I dag är ett minnesmärke rest på platsen.
”ÖVER 170 MÄN SAMLADES I EN LADA. DÄREFTER LEDDES DE UT I GRUPPER OM 10 OCH AVRÄTTADES.”
Tjecken kastade sig in i en slakteributik bara för att finna sig stå ansikte mot ansikte med ägaren som var nazistsympatisör och ropade för full hals: ”Han är här inne!” Klein rusade in i butiken och Gabcik sköt honom i båda benen. Tjecken sprang ut och Klein gav sin pistol till slaktaren som inte ville ta upp jakten. Äntligen kunde Gabcik sätta sig i tillfällig säkerhet.
Nattvak och hämnd
En grupp förvirrade tjecker såg Heydrich ligga på vägen och vrida sig, men ingen gjorde något för att hjälpa honom. Till slut ropade en tjeckisk kvinna på hjälp och en polisman som var ledig stoppade en passerande varubil. Chauffören ville inte bli inblandad, så de stoppade en lastbil istället. Heydrich hjälptes in i förarhytten, men det stod tydligt att färden till det närmaste sjukhuset, Bulkova-sjukhuset, skulle bli alltför plågsam. Istället lade de honom där bak med ansiktet ner på ett smutsigt golv fullt av behållare med bonvax.
Heydrich anlände till sjukhuset strax efter klockan 11.00. En tjeckisk kirurg vid namn Vladimir Snajdr och två andra tjeckiska läkare, Puhala och Slanina, var de första som undersökte honom. Heydrich avböjde en morfinspruta och väste att han ville ha en tysk läkare.
Slanina bedömde Heydrichs tillstånd. I journalen noterade han: ”Jag försökte se hur djupa såren var med hjälp av en pincett och ett par bomullspinnar. Jag fann en onormal ansamling av luft i bröstet och blödning från den ena lungan. Jag märkte att granatsplittret hade dragit med sig stoppning genom diafragman och in i bukhålan, och att mjälten och bukspottkörteln var skadade.”
Vidare undersökningar visade att fragment
”NÄR TYSKARNA VISADE HONOM MODERNS AVHUGGNA HUVUD SOM LÅG OCH FLÖT I ETT AKVARIUM, BRÖT TONÅRINGEN TILL SLUT IHOP OCH AVSLÖJADET ATT DET VAR MÖJLIGT ATT ATTENTATSMÄNNEN GÖMDE SIG I KYRKAN.”
av hästhårsstoppningen i bilsätet hade kommit in i såret. En tysk kirurg vid namn Hohlbaum opererade honom, tog bort mjälten och den krossade änden av det elfte revbenet och sydde ihop diafragman.
Till att börja med såg reichsprotektorns prognos god ut och Himmler ringde sjukhuset varje timme för att bli uppdaterad om Heydrichs tillstånd. Infektionsrisken var dock stor. Kallbrand eller blodförgiftning kunde komplicera läkningen. Bara några timmar efter operationen fick Heydrich feber. Stora mängder vätska rann ut ur såret de följande dagarna. På morgonen den 2 juni hade emellertid febern gått ner och såret vätskade inte lika mycket längre. Det verkade som om Heydrich höll på att bli bättre. På eftermiddagen den 3 juni satt han i sängen och åt en sen frukost när han plötsligt gick in i ett chocktillstånd. Kort därpå föll han i koma och dog klockan 04.30 nästa morgon. Dödsorsaken var förmodligen blodförgiftning, även om det också finns en teori om att granaten som Kubiš kastade innehöll något slags gift.
När det blev känt i Berlin att Heydrich hade avlidit blev Hitler rasande och beordrade att 10 000 tjecker skulle likvideras som hämnd. Himmler hade redan bestämt att 100 tjeckiska fångar skulle avrättas kvällen efter angreppet. SS och Gestapo gick ihop för att hitta attentatsmännen. Karl Hermann Frank, sudettysk och Heudrichs ombud, drog igång en ”selektiv terrorkampanj” med SS Oberst- Gruppenführer Kurt Daluege i spetsen. En belöning på 10 miljoner tjeckiska kronor (omkring 3,5 miljoner kronor) utlovades för information om var attentatsmännen befann sig, samtidig som det skickades ut en varning om att alla som hjälpte dem skulle avrättas tillsammans med sina respektive familjer. Nästan 500 dödsdomar utfördes omedelbart. Samtidig blev 13 000 tjecker arresterade och 36 000 hus genomsökta.
Pressen på Gabcik och Kubiš ökade snabbt. Efter hand som nazisterna drog åt nätet skickades agenterna från plats till plats. Till slut togs de till Sankt Kyrillos och Methodios kyrka i centrala Prag tillsammans med fem andra tjeckiska agenter. En av prästerna, Vladimir Petrek, hade gått med på att gömma dem i kryptan. Men en av deras egna saknades: förrädaren Karel Curda.
Terrorvågen efter attentatet skrämde Curda. Han medgav att han hade jobbat som agent samtidigt som han avslöjade flera av stadens säkra gömställen, bland annat Marie Moravecs hus. På morgonen den 17 juni begick hon
självmord med gift när Gestapo närmade sig. Ata Moravec släpades med till Gestapos högkvarter och tvingades dricka stora mängder alkohol innan han torterades. När tyskarna visade honom moderns avhuggna huvud som låg och flöt i ett akvarium, bröt tonåringen till slut ihop och avslöjade att det var möjligt att attentatsmännen gömde sig i kyrkan.
Gabcik och Kubiš var på fri fot i tre veckor efter attacken på Heydrich, men den 18 juni 1942 klockan 04.00 genomsökte SS och Gestapo kyrkan grundligt. Till en början upptäckte de inget, men när de närmade sig galleriet exploderade plötsligt en handgranat i närheten och ett gevär avlossades. De 750 SS-soldaterna som omringade kyrkan öppnade eld och en två timmar lång strid följde. Flera av agenterna skadades eller dödades, däribland Kubiš och Opalka. Tyskarna ropade till de instängda männen att de skulle ge upp, men agenterna svarade: ”Vi är tjecker, vi ger oss aldrig!” Flera tyska soldater hade redan dödats och stormningen av kryptan skulle stå dem dyrt.
Situationen var låst, men till slut beordrade tyskarna Prags brandkår att sticka in brandslangar genom hål och ventiler för att översvämma kryptan. Med hjälp av en stege lyckades agenterna skära av brandslangarna, men tyskarna lyckades dra ut stegen och vattnet forsade in i kryptan. Timmarna gick. Till slut bestämdes att SS- soldaterna skulle göra ett massivt utfall mot attentatsmännen, men då hördes fyra skott. Agenterna hade slut på ammunition och försökte att gräva sig ut ur krypten när vattnet steg. Till slut insåg de att allt hopp var ute och begick självmord. Liken drogs ut på gatan och Curda identifierade Valcik och Gabcik.
Men blodbadet var långt ifrån över. I ytterligare fyra veckor fortsatte tyskarna hämndaktionen mot det tjeckiska folket. Minst 5 000 personer dödades och många skickades till det grymma koncentrationslägret Mauthausen. När tyskarna slutligen var klara hade byarna Lidice och Ležáky jämnats med marken. Bland offren fanns 13 medlemmar av Sankt Kyrillos och Methodios kyrka och över 250 släktingar till de tjeckiska agenterna. Än i dag är historiker oense om Operation Anthropoid verkligen var värd priset det tjeckiska folket fick betala.
Heydrichs kista sveptes med nazisternas flagga och transporterades till Berlin fem dagar efter hans död. En storslagen begravning hölls i det nya rikskansliet och både Hitler och Himmler hyllade slaktaren i Prag. Der Führer sa att Heydrich hade ett ”hjärta av järn” och att han hade fallit ”som martyr medan han skyddade Tredje riket”. Heydrich begravdes i gravlunden Invalidenfriedhof i Berlin, men hans grymma gärningar satte eviga spår och får aldrig glömmas bort.