BEGRAVNING FÖR EN VÄN
EFTER SIN DÖD FICK HEYDRICH EN BEGRAVNING VÄRDIG EN KUNG.
När Reinhard Heydrich, Böhmen–Mährens fruktade reichsprotektor, drog sin sista suck i en säng på Bulovka-sjukhuset i Prag lade polisbefälet Bernhard Wehner märke till hans fridsamma ansiktsuttryck som stod i bjärt kontrast till eftermälet av död och tortyr som nazitoppen efterlämnade sig.
Wehner observerade en ”… förbluffande andlighet och en pervers skönhet som påminde om en slags återfödelse”. Det var ett ögonblicks perfekt ironi, men det var bara början. Nazistledarna och marionetterna i den tjeckiska presidenten Emil Háchas regering överöste Heydrich med lovord.
En utdragen sorgeperiod följde reichsprotektorns död. Sex SS-soldater stod hedersvakt runt kistan som var dekorerad med en flagga och en enorm krans. Liket låg på lit de parade i Hradcanyborgen i Prag. Bakom båren hängde den hotfulla, svarta SS-banderollen, prydd med de välkända kontrasterande bokstäverna.
Den 7 juni 1942, tre dagar efter Heydrichs död, placerades kistan på en vagn och kördes i en storslagen parad genom Prags äldsta stadsdel. Innan den långa resan tillbaka till Berlin placerades liket i ett tågvagn pyntad med girlanger av en sorts kräppapper. Hácha och andra tjeckiska tjänstemän valde att resa tillsammen med honom, för de närde ett litet hopp om att en sådan resa skulle dämpa Hitlers raseri och hans önskan om att de tyska soldaterna skulle ”vada i blod” tills de hittade Heydrichs banemän.
När Heydrichs lik kom till Berlin fraktades det till det nya rikskansliet. Hans utmärkelser och medaljer lades synliga på en kudde. Kransar, hakkors och pelare med brinnande facklor omgav kistan.
Den offentliga begravningen var en nazistisk propagandaföreställning. Hitler hälsade på Heydrichs barn medan tonerna från Siegfrieds
begravningsmarsch från Richard Wagners Götterdämmerung ljöd dystert i bakgrunden. Himmler var synbart rörd. Führern uttryckte sina varma känslor för Heydrich genom att använda det familjära ”dir” istället för det mer formella ”ihnen” och kallade den döde ”en av våra finaste nationalsocialister, en av de främsta förkämparna för Tredje rikets tankegång och en av de största motståndarna till Rikets fiender”.
Efter en lång procession genom gatorna i nazisternas huvudstad markerades Heydrichs grav i Invalidenfriedhofs gravlund med en tillfällig gravsten i trä. Enligt planen skulle den senare bytas ut med ett imponerande monument ritat av skulptören Arno Breker och arkitekten Wilhelm Kreis. Men kriget ville annorlunda. Monumentet blev aldrig byggt, och i dag är det ingen som vet exakt var i gravlunden Heydrich ligger. Kanske det är bäst så?