Harold ”Kim” Philby
En av de mest beryktade brittiska avhopparna slutade sitt liv i Sovjetunionen.
Harold Philby fick smeknamnet ”Kim” som liten tack vare Rudyard Kipling- historien med samma namn. Han tillbringade stora delar av barndomen på resande fot runt världen med sin familj. Hans far hade konverterat till islam och jobbade som rådgivare åt kung Ibn Saud av Saudiarabien. Redan i ung ålder exponerades Philby för omvälvande idéer som var långt ifrån normen i Storbritannien. När han som ung man introducerades för kommunismens principer lyssnade han därför med öppet sinne.
Efter att fröet hade planterats var det förhållandet med Litzi Friedmann 1933 som förmodligen var katalysatorn som omvandlade honom från hemlig socialist till aktiv sovjetisk spion. KGB var ivriga att rekrytera brittiska och amerikanska medborgare, och Philbys brittiska pass, privatutbildning och erfarenhet som journalist vid universitetet i Cambridge gjorde honom mycket attraktiv. År 1934 blev han medlem av en inflytelsesrik spionring som var väletablerad i staden. Han var deras ”tredje man”. År 1940 låg Storbritannien i krig med Tyskland. Nu flyttade Philby till London och blev i all hemlighet rekryterad till MI6 för att insamla brittisk information under sina många resor för att belysa diverse händelser i ett splittrat Europa.
Som medlem av Sektion IX, den MI6- avdelning som jobbade med att knäcka nazisternas Enigma- koder under kriget, fick Philby större inflytande. Hans allt större tillgång till hemligstämplad, dekrypterad information från Tyskland blev mycket viktig för Sovjet.
Stalin ignorerade hans upptäckt av Operation Barbarossa, Tysklands plan för invasionen av Ryssland. Men när han bekräftade att Japan som var tyskarnas allierade hade för avsikt att angripa Singapore istället för Sovjet, ledde det till en förändring av ryssarnas krigföring.
I september 1941 ansvarade Philby för att koordinera brittiskt kontraspionage i Spanien och Portugal. Därmed hade han full tillgång till de allierade agenternas aktiviteter i regionen. År 1944 hade Philby jobbat sig upp i leden för sektion V, och nu försåg han Sovjet med en väldig mängd upplysningar om de tyska spionernas aktivitet i Europa. Hans arbete började emellertid så småningom väcka misstänksamhet.
” KGB VAR IVRIGA ATT REKRYTERA BRITTISKA OCH AMERIKANSKA MEDBORGARE, OCH PHILBYS BRITTISKA PASS, PRIVATUTBILDNING OCH ERFARENHET SOM JOURNALIST VID UNIVERSITETET I CAMBRIDGE GJORDE HONOM MYCKET ATTRAKTIV. 1934 BLEV HAN MEDLEM AV EN INFLYTELSESRIK SPIONRING SOM VAR VÄLETABLERAD I STADEN.”
När kriget var slut och Storbritannien kastades in i en helt annan slags konflikt på grund av järnridån som delade Europa blev Philby mer värdefull för Moskva än någonsin tidgare. Hans oförsiktighet när han förmedlade information om Storbritanniens planerade samarbete med CIA om att placera agenter i Albanien var en katastrof. Nu misstänkte flera centrala personer att Philby kunde ha läckt information till Sovjetunionen.
Trots denna oro blev han utsedd till förstesekreterare vid den brittiska ambassaden i Washington 1949. Som nyckelkontakt i arbetet med att koordinera hemliga operationer med CIA blev Philby oumbärlig för Sovjets kontraspionage i väst.
Det hittills största hotet mot Philbys arbete som dubbelagent fanns dock runt hörnet. När en sovjetisk spions sekreterare av misstag använde en engångskod mer än en gång under överföring av krypterade data, lyckades MI6 knäcka den ryska koden. De upptäckte då att en agent var i färd med att skicka hemligheter till Sovjetunionen från den brittiska ambassaden i Washington, D.C. Agenten var Donald Maclean, en av de två andra medlemmarna i Cambridge Five. Nu när MI6 var dem på spåret måste Philby agera snabbt. Han övertalade Guy Burgess, den andra medlemmen av spionringen som jobbade vid ambassaden, att varna Maclean om att MI6 var dem på spåret. De två diplomaterna flydde till Moskva kort därpå, och Philby tvingades åtevända till London.
När Philby kom tillbaka väntade intensiva förhör med MI5 eftersom de hade starka misstankar om att han var den tredje medlemmen av den nyupptäckta spionringen. År 1951 blev han tvungen att lämna sin tjänst på MI6, och försöken att återuppta en karriär som journalist omöjliggjordes av en utredning som tydligen aldrig tog slut. För att undvika att den politiska skandalen eskalerade meddelade den dåvarande utrikesminister Harold Macmillian offentligt 1955 att han trodde att Philby var oskyldigt anklagad för kontraspionage.
Rentvådd, men utan värde för både brittiskt och sovjetiskt underrättelsearbete, skickades Philby till Beirut som utrikeskorrespondent. Philby var numera både far och make, och han saknade sin familj en hel del. Samtidigt utkämpade han en inre kamp mot sin djupa passion för kommunismen – en passion som inte hade bleknat sedan åren i Wien. År 1963 bestämde sig Philby till slut: han beslutade sig för att hoppa av till Sovjetunionen och reste i all hemlighet till Moskva för att starta ett nytt liv som sovjetisk medborgare.
Avslöjandet att Philby faktiskt var den beryktade ”tredje mannen” skakade världen, samtidigt som det stod för en av tidernas största segrar för Sovjetunionen under det dystra, kalla kriget. Hans erkännande splittrade familjen för alltid, och det faktum att han inte arresterades och utlämnades till Storbritannien, antyder att MI6 och utrikesdepartementet ville undvika uppståndelsen och konsekvenserna av en sådan rättegång. Philby dog av en hjärtinfarkt 1988 och fick en offentlig begravning i Sovjet.