Fritz Duquesne
”The Duke” var hemlig agent och hade många identiteter, talang för att döda och att rymma från fängelser, och en stark hämndlystnad mot britterna.
Fritz Joubert Duquesne föddes 1877 och växte upp på en gård på Sydafrikas sydöstra kust. Fritz var bara en pojke när han dödade för första gången. Endast 12 år gammal försvarade boerpojken sin mor när en zulu (faderns gård fungerade som handelsstation för de lokala stammarna) slog efter modern när de inte kom överens. Duquesne tog mannens assegai, ett kort spjut, och spetsade honom. Det var Duquesnes första smak av blod, och det skulle flera gånger under hans innehållsrika liv visa sig att han hade lätt för att döda.
När han var färdigutbildad i England (där han lade sig till med en brittisk överklassaccent som senare skulle definiera honom), återvände mannen som började kallas The Duke till sitt hemland när det brutala boerkriget bröt ut 1899. Hans skarpa jaktinstinkter och hans förkärlek för Sydafrikas natur gjorde att Duquesne ansågs vara lämplig att leda en enhet med gerillasoldater. Tillsammans med soldaterna skulle han utföra våldsamma, blodiga angrepp på de brittiska enheterna och förstöra deras förnödenheter. Duquesne hade som framgått en naturlig talang för att döda, och nu gjorde han det för sitt land. När han kom hem till familjens gård väntade emellertid en förfärlig överraskning på honom. Hans syster hade våldtagits och skjutits av brittiska soldater, hans farbror hade hängts och hans mor hade kidnappats. Utklädd till brittisk officer smög sig den förtvivlade Duquesne in i närmaste koncentrationsläger där han fann sin mor misshandlad, utmärglad och sjuk i syfilis. Innan han gick därifrån sköt han två officerare. Den sydafrikanske soldaten hatade britterna ännu mer efter detta. Han svor också att ta personlig hämnd på lord Kitchener, ledaren för de brittiska styrkorna i Sydafrika, som med hjälp av sin brända jordens taktik hade dödat hans familj.
Duquesne fortsatte att klä ut sig till brittisk soldat. Han reste till Kapstaden med hemliga planer på att sabotera strategiskt viktiga brittiska installationer, dessutom ville han döda Kitchener. Han rekryterade 20 boermän, men förrådes av frun till en av dem. Den 11 oktober 1901 deltog han vid en middag för sir Walter Hely- Hutchinson, guvernör över Cape- kolonin, då han arresterades i full galauniform för ”sammansvärjning mot den brittiska regeringen” och anklagades för spioneri. De andra konspiratörerna sköts ihjäl, men myndigheterna trodde fortfarande att Duquesne var britt, så han ställdes inför krigsrätt och dödsdomen ändrades till livstid. The Duke skickades till en straffkoloni vid Bermudas kust, men rymde från fängelset
– något han gjorde många gånger under sitt liv – och simmade til Bermuda. Väl där utgav han sig för att vara amerikansk steward på en yacht. Han var inte bara skicklig på att undslippa fångenskap, han kunde också växla mellan en rad olika identiteter. Vissa av dem kom han på i stunden för att kunna manipulera andra.
Efter Bermuda startade Duquesne ett nytt liv i New York. Han jobbade som journalist och skrev spänningshistorier för flera tidningar, bland annat New York Herald. I juni 1910 gifte han sig med amerikanskan Alice Wortley, men äktenskapet slutade med skilsmässa åtta år senare. Duquesne blev till och med före detta president Roosevelts personliga skytteinstruktör och följde med honom på diverse jaktexpeditioner som han sedan publicerade skildringar av i pressen. I december 1913 blev Duquesne amerikansk medborgare. Men när första världskriget bröt ut 1914 kände Duquesne hur hatet till britterna blossade upp igen när Kitchener blev den brittiska arméns ansikte utåt. Boern kunde inte kasta bort en sådan möjlighet att ta hämnd och blev agent för Tyskland. Han reste till Brasilien som biologen Frederick Fredericks och började placera sprängämnen i blomkrukor fyllda med orkidéer och stenar som han kallade för botaniska prover. Han påstod sig ha sänkt
22 brittiska skepp med sina bomber, och även om siffran är tvivelaktigt, står det helt klart att boern ställde till med betydande svårigheter för britterna i Sydamerika.
Enligt honom själv iscensatte han sin egen död och reste tillbaka till New York. Där hade hans tyska uppdragsgivare ett nytt jobb åt honom – ett som äntligen lät honom infria sitt löfte om hämnd. Den 5 juni 1916 sjönk pansarkryssaren HMS Hampshire av mystiska orsaker och drog med sig 655 personer ner i djupet, däribland lord Kitchener. Duquesne påstod att han klädde ut sig till rysk hertig, anslöt sig till Kitcheners sällskap i Skottland, gick ombord på HMS Hampshire, signalerade till en ubåt i närheten och lyckades komma undan när skeppet sjönk. Historiens sanningshalt är mycket omdiskuterad, men Duquesne tilldelades faktiskt järnkorset kort därefter. Och det var ingen hemlighet att han hade tränat upp sin egen agentgrupp i Storbritannien vid det här laget.
Under mellankrigstiden reste Duquesne runt till den växande spionringen i Mexiko och Europa innan han återvände till USA för att jobba i Hollywood under ett nytt namn. Mannen med de många ansiktena blev till och med nära vän till Joseph P. Kennedy, far till den blivande president JFK, och jobbade på reklamavdelningen i hans filmstudio. År 1932 greps han av polisen och anklagades för dråp. Det var meningen att han skulle ställas inför rätta i Storbritannien, men han friades.
År 1937 ville Tyskland använda sig av Duquesnes tjänster ännu en gång. Duquesne hade agenter över hela Europa och USA och började videreförmedla information till nazisterna. Det dröjde dock inte länge innan den långa spionkarriären han hade haft i USA slog tillbaka mot honom. FBI, med J. Edgar Hoover i spetsen, använde en dubbelagent för att spåra upp Duquesne och hans spionring. Det slutade med att The Duke arresterades tillsammans med 32 andra agenter.
År 1942 ställdes Fritz Duquesne inför rätta och dömdes till 18 års fängelse, och den här gången lyckades han inte rymma. År 1954 frigavs han i förtid på grund av dålig hälsa efter att ha suttit av 14 år. De sista åren av sitt liv rest The Duke runt på universitet och sociala klubbar och höll föredrag om sina många äventyr. Han dog den 24 maj 1956, 78 år gammal.
”DEN SYDAFRIKANSKE SOLDATEN HATADE BRITTERNA ÄNNU MER EFTER DETTA. HAN SVOR OCKSÅ ATT TA PERSONLIG HÄMND PÅ LORD KITCHENER.”