ALLIERAD INTERVENTION I DET RYSKA INBÖRDESKRIGET
SIBIRIEN-EXPEDITIONEN, RYSSLAND, SEPTEMBER 1918–JULI 1919
Tillståndet i Ryssland 1917 var kaotiskt. En socialistisk revolution hade störtat tsar Nikolaj II och nu var befolkningen uppdelad i två grupper: de som fortfarande stöttade tsaren och de som önskade en kommunistisk framtid. Nationen stod på de allierades sida i kampen mot Tyskland, men istället bröt ett blodigt inbördeskrig ut där kommunisterna kämpade mot den vita armén.
Eftersom det såg ut som om Ryssland skulle dra sig ur kriget bestämde sig de allierade för att kliva in och stötta den vita armén. Samtidigt stoppade de bolsjevikerna från att förse sina nya allierade, centralmakterna, med krigsmateriel. I mars 1918 hade den nybildade bolsjevikregeringen skrivit under fredsavtalet i Freden i Brest- Litovsk med Tyskland, vilket senare ledde till en multinationell intervention för att vända inbördeskriget mot kommunisterna.
Som en del av den allierade interventionen i det ryska inbördeskriget började Storbritannien, USA och nio andra länder att skicka trupper och krigsmateriel för att hjälpa till att besegra bolsjevikerna. Som en del av operationen skickades 5 000 amerikanska soldater till Arkhangelsk i september 1918 (Polar Bear Expedition), bara två månader innan första världskrigets slut.
De amerikanska soldaterna kämpade mot Röda armén för att återta stulet krigsmateriel och för att befria den instängda tjeckiska legion som hade stridit mot bolsjevikerna. Interventionen visades sig vara meningslös. Över 200 amerikanska soldater dog i striderna, och när första världskriget upphörde i november 1918 blev de allierade tvungna attt dra sig ur bara några månader senare.