Vi måste kräva mer – av fotbollsledarna
Brenning: Storföreningen vill ändra ungdomsverksamheten – baserat på gissningar
Det pratas mycket om att vi måste höja kravet på spelarna i svensk ungdomsfotboll.
De måste träna mer, bättre, hårdare och tidigare.
Men när ska vi ställa samma krav på ledarna?
I dag ska Sveriges femte största fotbollsförening ha årsmöte. Boo FF är kanske mest känd för sina barn i Bullerbyn (en infekterad konflikt då grannar till klubbens idrottsplats klagat klagat på ljudnivån från idrottande barn och ungdomar) men det är en inte obetydande del av svensk fotbolls föreningsverksamhet som också sker just här.
Nu kan hela verksamheten göras om och bakgrunden är en motion från en barntränare.
Ingen skugga på honom, svenskt föreningsliv skulle må mycket bättre om fler skrev motioner som kan ligga till grund för debatt och kunskapsutbyte. Det är styrelsens svar som är besvärande.
Mot bakgrund av just ordet kunskap.
Vill sänka åldern för förstalag
Motionären föreslår att föreningen ska sänka åldern för förstalagsverksamhet i klubben. Att Boo FF ska utvärdera, selektera och toppa ett lag per årskull och kön från 11 år i stället för, som i dag, från 13 år. Ett förslag som styrelsen yrkar bifall på. Styrelsens ordförande är inte heller någon ungkalv i sammanhanget. Advokat Stefan Alvén är gammal elitspelare och har efter karriären suttit i styrelsen samt varit såväl sportchef som manager i Djurgårdens IF. Dessutom har han verkat i idrottens högsta domstol Riksidrottsnämnden, varit sportchef för damelitklubbarnas intresseförening och utfört konsultarbeten åt Svenska fotbollförbundet.
Det är en gedigen meritlista för en ordförande i vad som i svensk fotbolls folkmun förmodligen skulle betecknas som en ”breddförening”. Så visst borde medlemmarna i Boo FF kunna lita på att det finns ett lika gediget kunskapsunderlag när Alvéns styrelse föreslår att förändra föreningens verksamhet i grunden.
Styrelsen har också svarat utförligt på motionen. Ett svar som kort sammanfattat innehåller en rad mycket intressanta slutsatser kring svensk föreningsidrott och spelarutbildning. Som att ett tidigare förstalag ökar sannolikheten att klubben med en stor andel närproducerade spelare kommer nå Elitettan respektive division 2, att en senareläggning av förstalagsverksamheten som infördes 2017 inte haft avsedd effekt på motivationen att fortsätta idrotta och att det är svårare att bryta upp sociala grupper efter puberteten.
Det här är slutsatser som hade tvingat idrottsföreningar runt om i hela världen att revidera sina verksamheter. Så jag mejlar förstås ordförande Stefan Alvén och frågar på vilket underlag de här kunskapsmässiga landvinningarna grundar sig.
Jag frågar också efter underlag kring styrelsens upplevelse att det inte finns något precist svar på vad som är bäst för en spelare utveckling, varför det är viktigt för klubben att ha ett lag i en seedad serie för 13åringar, vilken roll de vill ha i vad de själva kallar för ”fotbollens ekosystem”, hur de ska möta den upplevda problematiken med att bryta upp grupper efter puberteten när de fortlöpande ändå vill fortsätta organisera om lag även under de åren och på vilket sätt det kommer underlätta att det då redan skett åtminstone en gång tidigare?
Nyckelordet: ”Tror”
Jag frågar också om siffrorna som visar hur årsmötesbeslutet från 2017 inte haft önskad effekt, material kring hur de planerar att bedöma den långsiktiga potentialen hos en tioårig fotbollsspelare, hur de säkerställer kvalitén när de i dag gör detsamma hos en 13åring samt information om vilket kunskapsunderlag de selektionsmetoder klubben använder sig av grundas på. Stefan Alvén svarar inte på någon av frågorna.
”Jag tror att det är svårt att veta vad som är bäst, alldeles oavsett vad man har för ståndpunkt i frågan. Vi i styrelsen har i alla fall landat i det vi tror blir bäst för såväl spelarna som föreningen. Och vi menar verkligen att fokus inte bara ska ligga på de som för tillfället ligger längst fram, vi vill till exempel med en utökad tränarutbildning på alla nivåer ge alla våra spelare en möjlighet att utvecklas i rätt takt, allt i syfte att så många som möjligt ska fortsätta med fotboll så länge som möjligt.”
Nyckelordet här är tror. Styrelsen gissar. Bara på de nio textstycken i svaret på motionen ”upplever” eller har Boo FF:s styrelse ”en uppfattning” totalt fem gånger.
De gissar och yrkar bifall på motionen. Men inte bara det. De vill dessutom sänka instegsåldern till förstalaget med ytterligare ett år. Från 10 år.
Baserat på rena gissningar.
Men visst finns det svar på en rad av de saker Boo FF:s styrelse beskriver som gåtor. Om de bara bemödat sig med att undersöka dem.
Behöver inte vara så svårt
Jag vet inte om vi kan (även om jag vill) kräva att de ska göra en ordentlig genomgång av faktaunderlaget kring talangutveckling (det har hittills tagit mig två år under ett pågående bokprojekt).
Men tänk bara en så enkel sak som att ta fram underlag kring om Boo FF fått fler eller färre spelare upp i tonåren sedan de senarelade förstalagsverksamheten? Eller att genom enkäter undersöka Boospelarnas motivation och lagkänsla i olika åldrar.
Tänk vilka viktiga pusselbitar det hade gett i strävan att bli en bättre fotbollsklubb. Det pratas som sagt mycket om att vi måste höja kravet på spelarna. Hur de måste träna mer, bättre, hårdare och tidigare.
Men när ska vi börja ställa samma krav på ledarna? Svaret är NU.
För när ministern Jakob Forssmeds redan höjt varningsflaggan kring idrottens finansiering och rapporter talar om en ökad skepsis bland befattningshavare på landets kommuner inför föreningsidrottens förmågor kan vi bara konstatera att vi inte har tid att vänta längre.
När även Svenska fotbollförbundets högsta höns trots det slänger sig med argument om såväl VAR som anläggningsfrågan som mest påminner om magkänsla.
Då måste det vara slutgissat nu.