I VECKAN SOM GICK ...
… var jag på allsvenskans upptaktsträff och det råder ingen tvekan om att SEF har en saftig budget att jobba med. Det var professionellt uppstyrt och överlag en riktigt trevlig stämning. Jag pratade lite med Mjällbys Jacob Bergström som är en underhållande figur av kött och blod i en annars ganska tiktok:ig allsvensk spelarkvot.
… kanske det inte var bättre,
men mer underhållande, förr i tiden när upptaktsträffarna hölls på kryssningsbåtarna till Finland. Ett år, i slutet av 90talet, drabbade en tränare och en fotograf samman på dansgolvet och började slåss, när de blev osams kring hur de skulle hjälpa en redan utslagen kollega upp från dansgolvet.
… genomförde Sverige sin första
landskamp under ledning av den danske tränaren Jon Dahl Tomasson. Det blev stryk så att det sjöng om det mot Portugal. 5–2. Regeln är väl att han är dansk varje gång Sverige förlorar, och bara förbundskapten för Sverige om Sverige mot all förmodan lyckas ta en poäng mot Montenegro. Äh. Jag gillar Tomasson. Han känns lite mer internationell än alla andra förbundskaptener vi haft, och han krusar inte och ingen, allra minst den svenska presskåren. Och jag har alltid gillat Danmark och danskarna. Åtminstone sedan sommaren 1986. Det kommer krävas mer än ett Jon Dahlmisslyckande för att få mig att byta åsikt.
… pågick SM-veckan. … var jag i Belfast
och grottade ner mig ännu mer i ”The Troubles”. Vilken oerhörd konflikt det är, var, är. På Englands bakgård, och så nära oss. Jag minns förstås alla nyhetssändningar på 80 och 90talen när det smällt någon bomb. En taxichaufför jag pratade med berättade att han växte upp i ett område där det nästan smällde varje vecka. Ibland var hans mamma ute och handlade när en bomb gick av, och det är svårt att föreställa sig hur långa timmarna var, när han väntade på att hon skulle komma hem igen. I Belfast upptäckte jag att BBC gjort en 5,5 timme lång dokumentär om konflikten. ”Once Upon a Time in Northern Ireland”. Jag började grubbla på hur jag måste göra för att komma åt BBC, skaffade IPtunnel, men ibland ler förkovrandets gudar mot en. I nästa vecka visar SVT serien.
… såg jag, efter brittisk
ishockey, äntligen lite slutspelsishockey i Sverige och den är som allsvenskan i fotboll – unik i världen. Ja, jag tar i lite, men det som Hovet visade upp, med en hel kurva med vrålande ståplatspublik som också förstår spelet, det hittas inte på särskilt många ställen. Det ringer fortfarande i öronen efter Djurgårdens avgörande mot Björklöven med 0,4 sekunder kvar av den första suddenperioden.
… drack jag kaffe med
Stefan ”Stass” Elvenes och Juha Riihijärvi i Hovets katakomber. De jobbar som scouter nuförtiden, och mycket trevliga är de. Det fick mig samtidigt att tänka på den gamla Rögleramsan från 90talet.
”Han är kåt, han är vass, han är våran
STASS!!”.
… packade jag väskan
och drog till
New York för att äta, gå på basket, äta, äta, äta, gå på ishockey, äta, äta, äta och träffa
”Bjurre”, Aftonbladets svar på Jimmy Breslin.