Hans Abrahamsson: En brutal krasch efter seriesegern – här är frågorna som måste ställas
ÄNGELOLM. Rögle flyger vidare – Färjestad slog i backen med en smäll.
Varför kraschade seriesegrarna så brutalt?
Fick de hybris och flög för nära solen?
Färjestads säsong måste delas in två delar: en grundseriesucce och ett slutspelsfiasko.
Ja, det kan inte benämnas som något annat när serieettan (som dessutom är topptippade Färjestad) blir svept med 4–0 i matcher av tabellnian.
Eftersom Färjestad vid ett flertal tillfällen har hyllats för sin grundserie är det debaclet i slutspelet vi måste fokusera på. Inte minst eftersom det är vad man gör i slutspelet som verkligen räknas i svensk ishockey.
Nu blev det ett brutalt uttåg med dubbla förlängningsförluster på bortais, efter en sen Röglekvittering i går kväll.
Allt är långt ifrån nattsvart. Färjestad var över 52 omgångar Sveriges bästa lag och det är man inte om det är en organisation som svajar.
Problemet bör kokas ner till varför Färjestad vek ner sig så i de två inledande hemmamatcherna. Och att man inte vann någon match i Ängelholm trots betydligt bättre spel.
Varför var inte ett så rutinerat och erfaret lag slutspelsredo?
Var man ”fat and happy”?
En sak står helt klar och vi tar det direkt: De har förlorat mot ett väldigt bra Rögle. Exakt hur bra och svårslagna skåningarna är vet vi mer om när slutspelet är färdigt.
Efter den här uppvisningen i kvartsfinalen finns det ingenting som säger att inte Rögle kan göra vad Färjestad gjorde för två år sedan: efter tränarbyte och en placering långt ner i tabellen gå hela vägen och vinna SM-guld.
När Rögle spelat klart kan vi också bättre bedöma Färjestads prestation. Men oavsett hur bra Rögle nu är så var inte Färjestads agerande i de två första matcherna på nivå med vad man kan kräva.
Där ligger nog också en stor del av analysen som ska göras. Varför kom Färjestad ut på hälarna i säsongens viktigaste skede? Fanns det lite grädde kvar i mungipan när pucken släpptes i slutspelet, var man lite ”fat and happy”? Man avslutade grundserien med 12 segrar på 14 matcher och poäng i samtliga 14.
Det kommer givetvis noggrant att analyseras på kontor och tränarrum i Löfbergs arena. Min analys utanför det innersta säger att det inte är en stor sak utan flera faktorer som påverkat Färjestads chockartade uttåg från slutspelet.
Styr Mitell för mycket?
Oavsett faller en stor del av ansvaret på huvudtränaren. Jag är själv en av dem som har hyllat Tomas Mitells intåg som SHLtränare.
Efter de två senaste säsongerna finns det definitivt en del frågor som måste ställas. Färjestad åkte ur i kvartsfinal även för ett år sedan, men som jag har varit inne på tidigare fanns det då en del förmildrande omständigheter: kort försäsong efter långt slutspel, viss baksmälla efter SM-guldet, en hel del problem med skador och en fullt godkänd insats mot Frölunda.
Det här tidiga uttåget ur slutspelet är svårare att snacka bort och se mellan fingrarna.
Kommer du in som ny tränare och på ett väldigt övertygande sätt tar en klubb som Färjestad till guld blir din status, förtroendekapital och ingångsvärde väldigt högt. Tomas Mitells intåg är givetvis inget undantag.
En huvudtränare måste bestämma och ta de stora besluten, inget snack om saken. Men styr och ställer han för mycket? Någon typ av energiläckage har det definitivt varit, så mycket kan vi slå fast.
Situationen med Marcus Nilsson har inte fallit väl ut, den lille pucksnidaren är vad jag hör oerhört omtyckt i gruppen. Därmed inte sagt att det i sak var helt fel, men petningen av Nilsson verkar inte ha slagit speciellt väl ut.
Är backsidan för svag?
Det har kommit ut att Marcus Nilsson är klar för Björklöven och att både Victor Ejdsell och Carl Dahlström lämnar för spel i Schweiz. David Tomasek har snackat om 50/50 att han går till NHL. Att det kommer ut att spelare lämnar för andra klubbar är långt ifrån något nytt och unikt för Färjestad.
Det ska inte behöva påverka.
Men Färjestad måste som sagt vända på varenda sten som finns i sin analys. Är backsidan tillräckligt bra för att gå långt i ett slutspel? Theodor Lennström var ett monster när Färjestad vann guld. En sådan back finns inte alls nu.
För många av de backar som fått Mitells förtroende under säsongen har sviktat.
Vad hände med stjärnorna?
Varför har många av de tyngsta kontrakten på forwardssidan inte levererat? Spelare som Victor Ejdsell, David Tomasek (mycket bättre i Ängelholm), Joel Kellman och Per Åslund måste vara bättre. Till viss del också Joakim Nygård och Linus Johansson även om de också har ett helt annat ansvar i defensiva situationer. Totalt två mål från de här sex spelarna mot Rögle.
Antalet utvisningar har varit alldeles för många, nästa sex tvåminutare per match i de tre första, och spelet i boxplay för dåligt. En usel kombination om man ska vinna matcher i slutspelet.
Lägg till spelet i powerplay – inte ett enda mål på fyra matcher.
Med de spelartyper Färjestad har ska man vara ett mycket bättre lag i både numerärt under- och överläge.
Frågorna är många, svaren ganska få så här direkt efteråt.
Det enda vi med säkerhet vet är att säsongen redan är slut för den stora guldkandidaten.