Abrahamsson: Vem är det som styr HV71, egentligen?
Åke Stakkestad! Stora matcher har inte sällan oväntade hjältar.
Den tidigare JVM-forwarden gick under tio minuter i mittperioden från en av säsongens hackkycklingar till gigantisk kvalhjälte mot Oskarshamn.
Först petade han in returen till 1–0 – och sedan styrde han in 3–0. Han som var mållös i kvalet och gjorde två mål i hela grundserien är nu för evigt inskriven i HV-historien.
Med åtta minuter kvar fick han också en egen ramsa och sekunderna efteråt gjorde Nick Shore 4–0.
Det var som att Husqvarna garden både förlöstes och exploderade samtidigt.
Stakkestad var en osannolik matchhjälte men sett över hela matchserien har han tillsammans med minst lika utskällde Tommi Tikka och guldhjälten Simon Önerud varit den viktigaste enheten.
Oskarshamns SHL-resa är över för den här gången. Humlan har flugit runt på SHL-himlen i fem säsonger och gjort det osannolikt bra.
Men en klubb med Oskarshamns resurser har knappt råd att göra några misstag alls och den här säsongen blev det för många.
Det är inte acceptabelt
Klart att en kväll som den här ska HV71 ändå på något sätt hyllas för att man lyckades vinna säsongens sista match och säkra SHL-kontrakt. En sån kväll ska alla plågade HV-fans få andas ut, fira och vara riktigt jäkla glada.
Även om jag tror att de mest känner lättnad.
Ändå andas den här texten funderingar och oro inför framtiden. För mig är det inte acceptabelt att HV71 med det stöd, den ekonomi och de faciliteter man har ska vara ett jojo-lag i botten av SHL som år efter år riskerar att åka ur.
Inte ens i segerruset var allt frid och fröjd. Efter Oliwer Kaskis 5–0 vecklade ståplats ut en banderoll där de sågade ledningen längs med fotknölarna.
”Styrelsen och Nubbens inkompetens har raserat HV:s existens
Detta skulle aldrig hända – nu är alla broar brända Avgå alla!”
Det säger en hel del om hur djup sprickan är. Så fort champagnen har torkat är det dags att ta tag i de grundläggande problem som uppenbarligen finns. Ingen med HV-sympatier kan blunda för att det kommer en vardag – och den kommer snabbt och brutalt. På ett sportsligt plan måste ett lag till stora delar byggas om och HV71 är på grund av en osäker framtid med kvalspel sena ut på marknaden. Nu är säkert redan en del spelare klara men risken är också att de är val från andra hyllan. Klubbens resultat de senaste åren lockar inte heller några spelare som vill vara i ett topplag med möjlighet att vinna SM-guld.
Det HV71 kan locka med i dagsläget är rent krasst att betala mer än konkurrenterna. Och pengar och feta kontrakt är inte synonymt med rätt karaktärer.
Dessutom lär det tas en del obekväma (och dyra) beslut runt dagens trupp. Det pratas om utköp för 15 miljoner kronor.
Mattias Tedenby kan inte sitta på den lön han har. Inte heller Tommi Tikka (om HV inte vill ha ligans klart dyraste fjärdecenter).
Situationen med Fredrik Forsberg känns ohållbar. För att ta tre exempel.
Jag ska inte fördjupa mig för mycket i historien men rent krasst har HV71 blivit motsatsen till den klubb som vann tre guld på sju år i början av 2000talet.
En stark ledning, en stark kärna av ledande spelare, tålamod, noggrannhet och kontinuitet.
När jag började på Sportbladet 2005 var HV71 dåtidens Växjö Lakers. En klubb att lita på och lära av. Nu hör jag mest om interna maktstrider, misslyckade värvningar och sparkade tränare.
Och i takt med detta en sportslig kräftgång.
Kalle Anka-vibbar
Nu är Andreas Davidsson tillförordnad ordförande. Richard Nyhlin är tillförordnad klubbdirektör. Vem som ersatt Nyhlin som kommersiell chef har jag inte koll på. Den ordinarie klubbdirektören Johan Lindbom står i båset sedan Tomas Montén sparkades och sportchefen Kent Norberg är hårt i ifrågasatt.
Jag kommer osökt att tänka på den där scenen i Kalle Ankas husvagnssemester på julafton. Janne Långben lämnar ratten, hoppar in i husvagnen och sätter sig för att äta tillsammans med Musse Pigg och Kalle Anka.
Och Musse ställer den högst berättigade frågan: ”Men vem kör egentligen?”
Ja, vem är det egentligen som styr HV71? Vem är det egentligen som bestämmer? Vem tar tag i taktpinnen och pekar ut riktningen för framtiden? Där tror jag det finns ett snudd på lika stort problem som det sportsliga haveriet de senaste åren. Det handlar så mycket mer om en skev struktur än enskilda personer.
Måste ta tag i de obekväma frågorna
Efter guldet 2017 har det mesta gått snett och ska vi vara ärliga började det betydligt tidigare än så. För guldet 2017 vaggade in klubben i någon falsk säkerhet att man var på rätt väg igen, men det var man bevisligen inte.
Verkligheten kom ikapp och det blev inte ett dugg bättre när den då så utskällde Johan Hult lämnade över till Kent Norberg.
Det blev mycket negativt här, efter en sån här kväll, men det är den krassa verkligheten och HV71 måste ta tag i de stora och obekväma frågorna.
HV71 och Jönköping fick andas ut och fira i natt.
Men redan i dag är det dags att ta tag i alla de problem som vi sett resultaten av de fyra senaste åren.
Annars kommer vi även nästa säsong vända oss till Jönköping med frågan: Vem kör egentligen?