Fagerlund: ...men Arteta har ett bättre läge än någonsin
Ångest i luften på förhand, därefter leenden på de flesta läppar.
Mikel Arteta hade svårt att dölja sin glädje efter 0–0 mot tidigare mästaren Pep Guardiola.
Anledningarna är fler än en (poäng).
Spola tillbaka tiden till premiären 2016, Pep Guardiolas första match som tränare för Manchester City.
Motståndare för dagen var Sunderland, spanjorens startelva fylld av spelare som så småningom fasades ut (Nolito, Bacary Sagna, Gaël Clichy...).
Guardiola må ha haft mycket pengar att röra sig med under åren, men det var inte ett fullt dukat bord han anlände till. Det tog sin lilla tid att skapa ett mästerverk, att vinna titlar på rullande band.
En liknande situation som för hans tidigare lärling, Mikel Arteta, vid ankomsten till Arsenal vintern 2019.
Bland alla känslor som Arteta måste ha känt på Etihad Stadium drygt 4,5 år senare – ångest/frustration/optimism – bör han ha varit allra mest lättad över att se sitt mittförsvar briljera i detta oerhört viktiga möte. Mot slutet av bataljen, då Man Citys knackningar närmade sig ett farligt bankande, stod William Saliba och Gabriel lika starka som de har gjort genom hela denna säsong.
De vägrade exempelvis ge Erling Haaland minsta luft i straffområdet, något norrmannen kanske muttrade i Gabriels öra när duon klappade om varandra efter slutsignal.
Båda med hyfsat stora leenden på läpparna efter en delad poäng. Det var egentligen bara inhopparen Jack Grealish som precis då fick sig en avhyvling av en frustrerad Guardiola och knappast log brett.
Om det märktes att mycket stod på spel? Jo, det får man nog säga.
När första halvleken blåstes av hördes mest mummel från läktarhåll. Supportrarna hade uppenbarligen svårt att värdera de 47 inledande minuterna, oavsett lagtillhörighet.
Rädda för misstag?
Båda sidor valde att starta med fyra mittbackar i respektive försvar, en försvagad lagdel för Manchester City på grund av Kyle Walker och John Stones frånvaro (även om Stones satt på bänken).
En halvtimme in i matchen haltade dessutom Nathan Aké av och ersattes av ytterbacken Rico Lewis, vilket orsakade ytterligare en rockad i Guardiolas uppställning. Med 72 procents bollinnehav tycktes hemmalaget trots allt ha någorlunda kontroll denna eftermiddag, mycket tack vare Rodri.
Den spanske mittfältaren rörde bollen totalt 70 gånger under första halvleken, att jämföra med Arsenals mest involverade spelare som landade på drygt 20 touch vardera. Samtidigt skapade Man City inte särskilt många klara chanser. Snarare var Arsenal precis lika nära att spräcka nollan, även om Gabriel Jesus hade en övertro på att han skulle kunna borra ett skott igenom motståndarnas rejäla försvarsmur.
Detta var två lag som kände på varandra, medvetna om att det minsta av misstag troligtvis hade avgjort en hel säsong.
Värt att påpeka är att Arsenal inte hade lyckats hålla nollan på Etihad Stadium ens till pausvilan sedan 2016.
Således var insatsen ett steg framåt jämfört med förra året, då Man City stod för en övertygande 3–1-kross. Gissningsvis var det skadan på William Saliba som blev direkt utslagsgivande för Arsenals fullständiga ras på upploppet av säsongen.
Hur bra Gabriel än är på egen hand – både i defensivt och offensivt straffområde – behöver han sin franske partner för att verkligen glänsa.
Resultatet av ett mållöst möte är att såväl Arsenal som Man City fortsatt hänger i. Gladast är nog tabellettan Liverpool, som besegrade Brighton hemma på Anfield tidigare i går och i detta nu framstår som laget att slå.
Nu har han försvaret på plats
De långlivade rivalerna Guardiola och Jürgen Klopp, vars slut i England närmar sig, har redan mötts för sista gången i Premier League.
Det går inte att se annat än att den främsta tränarstriden hädanefter blir mellan Guardiola och hans förre adept.
Att Mikel Arteta, 42, är mer än tio år yngre jämfört med ovan nämnda kollegor glöms lätt bort. Han lär sig antagligen fortfarande längs vägen.
De första åren i Arsenal var knappast en behaglig transportsträcka för spanjoren. Nu har han i alla fall fått försvaret på plats – och ett bättre läge än någonsin att säkra titeln, om än i hård konkurrens.