MILJONERNA SOM TOG UPP MALMÖ
KLOCKAN 22.22, 14 MARS 1990 – ELITSERIEN HAR FÅTT EN NY GIGANT
”Nu är karusellen i gång, en penning- och värvningskarusell utan dess like”, inleder Christer Ulfbåge efter vinjetten i Sportnytt. I inslaget som följde steg landslagsspelare efter landslagsspelare in i Sparbankens lokaler i Malmö. Efter två säsonger tog stadens hockeylag också klivet upp i elitserien efter en mångmiljonsatsning som saknar motstycke inom svensk hockey. Text: Mattias Karlsson
Det har nu gått 30 år sedan Malmö gick upp i elitserien i ishockey för första gången. Det var onsdagen den 14 mars 1990, sju minuter in den femte perioden, klockan 22.22 på kvällen, som Raimo Helminen styrde in 4–3 på en passning från Lennart Hermansson i spel fyra mot fyra.
Malmö vann den allsvenska finalen mot Modo med 3–0 i matcher och blev klart för den högsta serien.
– Det var ganska öppet och jag bara slängde iväg pucken – sedan var det kört, allt bara bröt lös. Det var ett stort mål i min karriär, det är minne som jag kommer att tänka tillbaka på hela livet, säger Raimo Helminen till Sportbladet.
Ett spektakel som föranledde avancemanget till elitserien ägde rum redan två år tidigare, den 6 maj 1988 i Sparbankens lokaler på Gustav Adolfs torg i Malmö.
Till orgelmusik klev nyförvärven in genom dörren en i taget:
Peter ”Pekka” Lindmark, Mats Lusth, Matti Pauna, Håkan Åhlund, Bo Svanberg, Carl-Erik Larsson och Anders Svensson.
”Vi gör en engångssatsning med elitserien som det klart uttalade målet”, sa Percy Nilsson.
Det började med att Percy Nilsson gav spelaren Patrik Gustafsson (numera Sylvegård) och tränaren Lennart Källén i uppdrag att sätta ihop en lista med spelare som skulle räcka för avancemang till elitserien.
Det hade ryktats om att Peter ”Pekka” Lindmark skulle vara en av spelarna på presskonferensen men ingen visste, det mesta lyckades hållas hemligt.
Innan seriestarten hade också spelare som Tommy Mörth och Johan Sälle anlänt.
Säsongen innan hade Patrik Sylvegård, säsongen efter kom spelare som Peter Andersson, Mats Hallin, Raimo Helminen, Lennart Hermansson och Anders Forsberg samt tränaren Timo Lahtinen.
Raimo Helminen hade spelat i NHL för New York Rangers, Minnesota North Stars och New York Islanders.
Finländaren skulle efter karriären samlat
ihop totalt 331 A-landskamper (207 poäng) och sex OS-turneringar, båda är världsrekord. Sammanlagt spelade han 26 A-lagsäsonger som center.
– Ingen fattade varför jag gick till Malmö i division 1, alla tyckte det var den konstigaste grejen de hade hört talas om. Det var mycket för att Timo Lahtinen ringde och tjatade ”kom, kom, kom”, och jag är glad för att jag gick dit och fick uppleva så mycket för det var verkligen häftigt, säger Raimo Helminen.
Slutade ”bara” trea
Efter den stora värvningschocken 1988 slutade Malmö dock bara trea i division 1 södra bakom Västra Frölunda och Rögle och missade allsvenskan efter jul, efter play off-segrar mot Grums, Sundsvall och Vita Hästen blev det till slut en andraplats bakom Västra Frölunda i kvalserien.
Men året efter gick det alltså
bättre när man bara förlorade en enda match under säsongen, efter förlängning borta mot Rögle.
I direktkvalet upp till elitserien mötte man Modo, som kom till kvalet från elitserien med spelare som Michael Hjälm, Ulf Sandström och Jens Öhman – Malmö hade ledningen med 2–0 i matcher och med ett mål i den tredje matchen när Modo kvitterade i matchens slutminut.
Vid det nervdallrande och krampaktiga avgörandet så exploderade 5 870 åskådare i vild gläjde under det låga taket i Malmö isstadion.
Malmö var, som det första skånska laget någonsin, klart för elitseriespel och det var hockeyfeber vid Öresund.
– Hela arenan och hela staden blev galen, det kändes som att det i flera dagar mest handlade om att försöka hitta lite fritt utrymme för mig själv. Att lyckas på det sättet är samma känsla som att vinna ett mästerskap, men det här kändes nästan ännu större med tanke på den pressen vi hade på oss och så många tuffa matcher vi ändå spelade på vägen. Så det är klart att det är ett av de allra största
OM.” ”INGEN FATTADE VARFÖR JAG GICK TILL MALMÖ I DIVISION 1, ALLA TYCKTE DET VAR DEN KONSTIGASTE GREJ DE HADE HÖRT TALAS
ögonblicken i min karriär, säger Raimo Helminen.
Det var långa köer till biljettluckorna, laget lockade storpublik både hemma och borta.
Onsdag den 15 november 1989 förlorade Malmö FF med Martin Dahlin och Jonas Thern den tredje och avgörande SMfinalen mot IFK Norrköping på Malmö Stadion, samtidigt spelade Malmö IF en ganska oviktig hemmamatch mot Tyringe i division 1 södra i Malmö Isstadion.
Några hundra meter skilde mellan arenorna – Malmö FF lockade 5 598 åskådare, Malmö IF drog 5 652 åskådare.
Samma säsong mot Osby blev det seger med 17–1 och en hel femma på isen slog kullerbyttor samtidigt under pågående spel när Peter ”Pekka” Lindmark hade pucken.
Sex av spelarna som kom till säsongen 1988/1989 hade landslagsmeriter, Peter ”Pekka” Lindmark hade vunnit VM-guld i Wien 1987 med Tre Kronor.
Han ansågs vara världens bästa ishockeymålvakt och gick till ett division 1-lag.
Den satsningen ska ha kostat Malmö tre miljoner kronor i övergångssummor.
Byggherren Percy Nilsson hade 1984 blivit ordförande i Malmö IF, som då spelade i division 2, efter en utmaning från en annan affärsman i staden.
Jobbet gick inte bra
Hur mycket pengar han själv har lagt ner på klubben vill han inte svara på.
– Det vill jag nog inte berätta så att min fru hör, men det var inte så mycket lön till spelarna. Alla som kom till Malmö fick ju fina lägenheter mitt i centrum och Pekka fick ett hus, och så fick de ett jobb. Pekka jobbade på marknadsavdelningen på Sparbanken, men det gick inte så bra, säger Percy Nilsson i podden Snett inåt bakåt.
Både Peter ”Pekka” Lindmark och Mats Lusth hämtades från Färjestad i Karlstad.
– Jag ringde Pekka och sedan kom Lusth med där, vi gjorde upp på Stadshotellet och drack några pilsner. Pekka hade ju Rita (hustrun) men Lusth gick på det här direkt för han trivdes ju inte med Per Bäckman i Färjestad, han kanske var den som var drivande. Pekka kom på morgonen och han skulle ha gjort upp med Rita, det hade han inte gjort: ”stick hem igen – mitt flyg går klockan tio”. Då gjorde han det och det gick bra, säger Percy Nilsson.
Mötet på Stadshotellet i Karlstad kvällen innan är också något som Mats Lusth minns väl.
– Jag och Pekka tänkte beställa en kopp kaffe, då sa Percy till oss:
– Kan ni inte dricka öl har ni inte i mitt lag att göra.
– Vi svarade: ”En stor stark, tack!” Vi var inte svårövertalade, säger Mats Lusth i Kvällsposten.
Peter ”Pekka” Lindmark och Mats Lusth skrev under på servetter, sedan fick de en tusenlapp av Percy Nilsson att handla öl för.
– Jag och Pekka hade efterfest hos mig efter en julfest och snackade då om att vi var trötta på elitserien och ville göra något nytt. Då berättade Peter Andersson att hans syster var tillsammans med en Patrik som kände en tokig gubbe som skulle göra något roligt i Malmö – ”men lägg ut det då”, sa vi, säger Mats Lusth.
”Packa och flytta ner”
Säsongen efter värvades också Peter Andersson från Färjestad, det var tuffa förhandlingar mellan Percy Nilsson och Färjestads ordförande Kjell Glennert.
– Percy ringde mig och sa ”nu ska jag komma upp och köpa dig”. Jaha. Han flög upp, det var inte mobiler på den tiden, landade i Karlstad och åkte bort till kansliet. Han hade haft duster med Färjestad innan, för det var andra Färjestadkillar som hade flyttat till Malmö. Han gick in på kansliet där och var beredd på att börja förhandla att jag skulle till Malmö, men det löste sig inte. Han fick bita i det sura äpplet och tog en taxi därifrån, någonstans på vägen därifrån ändrade han sig och åkte tillbaka och skrev ut den där checken till Färjestad och sa att ”nu är han min”. Han ringde och sa ”nu kan du packa och flytta ner”. Jag tänkte; ”vad fan har jag gett mig in på”. Jag gick från Sveriges kanske bästa hockeylag till ett division 1-lag, du hör ju själv, det är ju inte klokt, berättar Peter Andersson i C Mores intervju- S
serie Wikegård vs. En historia som också återges av Percy Nilsson själv där han berättar om ordväxlingen med Kjell Glennert. ”Jag ska ha en miljon.”
”Nej, i min själ, du kan få 700 000.”
”Nej, jag ska ha en miljon.”
”Då kan du ringa en taxi, då åker jag.” ”Ja.”
– Så ringde han en taxi och jag åkte ett varv runt kvarteret och kom tillbaka.
”Okej, du får en miljon.”
”Stod med kniven mot strupen”
En annan klubb som satte stor prägel på Malmö var Örebro.
Mångåriga tränaren Lennart Källén och spelaren Patrik Sylvegård hämtades till säsongen 1987/1988 – Håkan Åhlund, Johan Sälle (som flyttade med flickvännen Helena Seger) och Lennart Hermansson kom direkt från Närkeklubben – två andra örebroare kom via andra klubbar, Peter Andersson via Färjestad samt Peter Hasselblad via Färjestad och Team Boro.
Örebros ordförande Bosse Ahlén var minst lika karismatisk som Percy Nilsson och Kjell Glennert.
– Bosse Ahlén i Örebro var helt tokig, det var många som var tokiga på mig. De gillade ju inte att man gick in och tog spelare. Vi betalade alltid för spelarna och de kunde ju inte säga någonting, säger Percy Nilsson.
Klubbdirektör i Malmö från 1986 till 1994 var Tommy Theorin som senare blev generalsekreterare för Svensk Elitfotboll (SEF), klubbarnas intresseorganisation.
– Tommy Theorin och jag kontaktade spelarna i deras bostäder och satt och snackade i köket. Vi fick dem att känna: ”nu jävlar ska vi visa Sverige att vi ska bygga ihop ett lag”. Jag hade ju liksom det drivet: ”du är så pass bra att du ska vara med och visa att du kan gå från ettan och upp”, alla tyckte att det var bra, säger Percy Nilsson.
Att den här satsningen var något nytt för spelarna är också Peter Andersson inne på.
– Jag har funderat, jag tror också att det var den här utmaningen att vi som flyttade hit, vi stod fan med kniven på strupen, vi var tvungna att leverera, annars hade det blivit praktfiasko. Det var ett gäng, det var ett speciellt lag, det var många tjurskallar och svåra att spela mot och ha att göra med, säger Peter Andersson.
Det var samtidigt en press för spelarna att lyckas ta sig upp i elitserien.
– Jag undrar vad som hade hänt om vi inte hade levererat, då hade det varit det största fiaskot i svensk hockey, med all rätt, säger Peter Andersson.
Firade på Percys klubb
Det var stor uppslutning runt klubben när det var hockeyfeber och mycket uppmärksamhet.
– Hela den här insatsen som behövdes för att ta de här spelarna första gången till Malmö... Jag byggde upp en ganska kraftig pr-grej runt mig själv och hockeyn. Man kunde bara gå runt med håven så kom det pengar, alla ställde upp.
– Vi hade fått ett lån på fem miljoner från Sparbanken för att göra satsningen, men vi behövde aldrig använda det för alla pengarna kom utifrån, säger Percy
Nilsson.
Vid den här tiden ägde
Percy Nilsson också den klassiska nattklubben Etage på Stortorget i Malmö.
Där var spelarna ofta och stod i centrum under omtalade festkvällar, ”grabbarna får bra betalt men de betalar bra tillbaka på min krog Etage” sa han.
– Det var ju också en av grejerna att vi hade Etage där alla kunde samlas, det var en helt annan typ av sammanhållning. När det inte gick bra åkte vi till Köpenhamn och firade och hade kul, så gick det bra igen, säger Percy Nilsson.
Malmö tog senare också SM-guld 1992 och 1994 samt vann Europacupen 1992.
2005 åkte klubben ur högsta serien för att sedan gå upp igen året därpå, de åkte ur direkt igen för att sedan inte gå upp igen förrän 2015.
Percy Nilsson ligger också bakom Malmö Arena som invigdes 2008 och är Sveriges största ordinarie ishockeyarena med plats för 12 600 åskådare.
– Jag tror att det var bra för svensk hockey att Malmö gjorde den här satsningen och resan. Vi blev ännu ett nytt typ av lag i en serie som består av många olika och speciella lag, vi kom med en annorlunda aggressiv spelstil och många karaktärer. Det var verkligen en galen tid, det hände de mest otänkbara saker hela tiden, säger Raimo Helminen.
Patrik Sylvegård har blivit kvar, nu som sportchef och har de hockeyspelande sönerna Emil Sylvegård och Marcus Sylvegård.
Peter Andersson spelade i tio säsonger under tre sejourer, han har också varit sportchef, assisterande coach och nu fyra säsonger som huvudcoach i klubben – han har också de hockeyspelande sönerna Calle Andersson och Rasmus Andersson. Mats Lusth har varit huvudcoach och assisterande coach i Malmö och tränar numera Karlskrona.
Håkan Åhlund har fått en framgångsrik tränarkarriär, Raimo Helminen är för närvarande huvudcoach för Finlands J20-landslag och Mats Hallin är scout för NHL-klubben Chicago Blackhawks.
– Jag håller kontakten med väldigt många från min tid i Malmö, vi har fortsatt att höras. Det är många som är kvar i hockeyn och vi springer på varandra hela tiden känns det som, säger Raimo Helminen.
Arvet lever kvar.
Exakt tre decennier senare.
”PERCY RINGDE OCH SA: NU SKA JAG KOMMA UPP OCH KÖPA DIG. HAN FLÖG UPP, LANDADE I KARLSTAD OCH ÅKTE BORT TILL KANSLIET.” ”OM VI INTE LEVERERAT, DÅ HADE DET VARIT DET STÖRSTA FIASKOT I SVENSK HOCKEY, MED ALL RÄTT.”