Om man inte tror på en högre, god skaparmakt, blir Bibeln svår att greppa.
Hur översätter man Gud i kulturer där man inte tror på en högre makt som också är skapare och god? Det är en fråga som missionärer brottas med.
ÄNDA SEDAN DE FÖRSTA kristna spreds ut från Jerusa lem åt olika håll i Romarriket, har kristna missionärer gett sig ut i världen för att förmed la sin tro till ”hedningar” och icketroende. Syftet med den kristna missionen har alltid varit att omvända människor till ”den rätta läran”. Men för att kunna nå ut med Bibelns budskap har missionärerna ofta varit tvungna att över sätta bibelskriften till mot tagarnas tungomål. Både muntligt och skriftligt.
I det katolska Europa under medeltiden var bibelöver sättning inte prioriterad. Bland tidiga europeiska över sättningar märks bland annat John Wycliffes översättning till engelska från 1382 och Jan Hus översättning till böhmiska – tjeckiskans föregångare – som var
klar före 1412. Men det var framför allt i samband med reformationen på 1500talet som översättandet tog fart. Martin Luthers tyska bibel översättning från 1534 kom att inspirera till översättning till flera andra språk.
DE SOM STOD bakom tidiga europeiska översättningar använde en terminologi som redan hade varit etablerad i kyrkliga sammanhang i århundraden: synd, skuld,
frälsning och så vidare. I europeiska språk är många sådana termer dessutom vanligtvis av latinskt eller grekiskt ursprung.
Olika kristna samfund och bibelsällskap jobbar än i dag med att sprida det kristna budskapet till jordens alla hörn, och för dem är över sättandet av bibeltexten viktig. Och om de folkslag man kommer till inte har något skriftspråk sedan tidi gare, tar man på sig uppgiften att skapa ett sådant.
Ett dilemma som bibel sällskapen då tampas med är vad det egentligen är som ska översättas. Den kultur som missionärerna kommer i kontakt med är ofta vitt skild från både den västerländ ska kulturen och den kultur som beskrivs i Bibeln. Är det nödvändigt att översätta hela verket, inklusive den världsbild och gudsbild som förekommer där?
På 1800talet var den förhärs kande åsikten hos europe iska missio närer att de folkgrupper de jobbade hos inte bara skulle omvändas till den rätta bekännelsen; de skulle också bli europeiska i livsstil och värderingar.
I dag är det många som ser annorlunda på detta. Wycliffe Global Alliance är en paraply organisation som har namn efter just John Wycliffe. Målet för denna organisation är att översätta Bibeln till alla språk som folk talar, och som det finns anledning att anta kommer att talas om några generationer framåt. Wycliffe Global Alliance grundades av amerikanen William Cameron Townsend 1942, och har sitt säte i Orlando, Florida.
Per Kronlid är tidigare ordförande för Folk & Språk, en svensk organisation som är medlem i Wycliffe Global Alli ance. Han säger att det som ska översättas inte är en viss kultur eller ett visst kulturellt sammanhang. Snarare ska
Bibelns budskap över sättas till mottagar
nas kulturella sammanhang. Budskapet ska göras begripligt där.
Australiern Brian Geytenbeek är mångårig översättare inom Wycliffe Global Alliance. Han över sätter Bibeln till olika talade aboriginspråk i Australien. Han delar Per Kronlids inställning. I översättnings processen hittar man säl lan på specifika ord som direkt ska motsvara ord och koncept som finns i den bibliska grundtexten, som är på hebreiska i Gamla Testa mentet och på grekiska i Nya Testamentet. I stället använ der man sig av omskrivningar.
ETT PROBLEM UPPSTÅR redan när översättaren ska hitta en motsvarighet till namnet ’Gud’. I stora delar av Australien har ursprungs befolkningen ingen direkt parallell till Gud – man tror inte på någon högre makt som samtidigt kan ses som skapare och som ett gott väsen.
På Elcho Island, norr om Australiens nordkust, jobbade tidigare kristna missionärer, som tagit sig an översätt ningen till det inhemska språket djambarrpuyngu.
Missionärerna använde sig länge av ordet Motj för ’Gud’, eftersom någon tidig missio när hade frågat vad namnet på det högsta väsendet var, och då fått svaret att det var just
Motj. Men vid ett senare till fälle upptäckte man att Motj, även om han ansågs vara det högsta och mäktigaste väsen det, var en ond makt. Därför tyckte man inte längre det var lämpligt att översätta ’Gud’ med Motj.
I stora delar av Australien använder sig missionärerna därför numera av omskriv ningar, översättningar av fraser som ’Han däruppe’ och ’Fadern däruppe’.
På andra håll i världen finns dock inhemska gudanamn som anses användbara. Den nederländsk-kanadensiska missionären Jack Popjes job bade till exempel tidigare hos canela-indianerna i Brasilien. Han upptäckte att hela deras mytologi var fokuserad på de två gudarna Solen och Månen. Solen var skaparguden, och kallades Pahpam, ’vår far’, av ursprungsbefolkningen. När Solen var färdig med sin ska pelse klev han enligt mytolo gin upp i himlen, och samspe lade inte mer med sin skapelse. När Jack Popjes översatte
Bibelns skapelseberättelser i Första Mosebok fick canela folket stifta bekantskap med en gud som först skapade, och sedan också fortsatte att kommunicera. Missionä rerna bestämde sig då för att Pahpam var ett bra namn också för Bibelns Gud i över sättningen, och fyllde sedan det inhemska namnet med ett delvis nytt innehåll. I Bibelns budskap är också
synd ett centralt begrepp. Människan har syndat, och behöver därför Guds för låtelse. Men vad står egent ligen detta begrepp för? Efter att ha funderat över de tio budord som Moses enligt
Bibeln fick från Gud, bestämde sig canelafolket för att accep tera den beskrivande översätt ningen Pahpam jarkwa kayna
ipa, ’att agera/leva utanför Pahpams instruktioner’.
Hos de nyangumarta-talande aboriginerna i nordvästra Australien kom man fram till en liknande omskrivning för ’synd’. I Markusevangeliets andra kapitel beskrivs hur Jesus äter med ’tullindrivare och syndare’. I översättningen till nyangumarta beskrivs syndarna som dem som ’struntar i den judiska lagen’ och dem som ’struntar i Gud’. (Se jämförelsen mellan den svenska återgivningen av nyangumarta-översättningen och motsvarande ställe i svenska Bibel 2000 i fakta rutan på sidan 58.)
ETT ANNAT PROBLEM kan vara alla de liknelser som Jesus använder sig av i evangelierna. Dessa har bland annat visat sig vara mycket besvärliga för austra liska aboriginer, hävdar Brian Geytenbeek. Folk utan skrift lig kultur tänkerofta konkret, på det som är verkligt och på det man anser vara verkligt – andevärlden inräknad. Därför har aboriginspråk i Australien ganska få ab strakta begrepp, och många
”I stora delar av Australien använder sig missionärerna därför numera av omskrivningar”