Västerbottens rytm
”Klarinetter fanns ju inte.” ”Klarinetter fanns ju inte.” ”Klarinetter fanns ju inte.”
SLAGVERKAREN Petter Berndalen sitter i sin studio och spelar upp frasen om och om igen. Den kommer från en inspelning som då varande Dialekt- ortnamns och folkminnesarkivet i Umeå, Daum, gjorde i Västerbotten på 1950-talet. Nu ska Petter Berndalen förvandla frasen till musik. Han provar lite fram och tillbaka på sin vita keyboard. Vilka toner hör han i rösten och meningen, vilken rytm? Vilka instrument passar för att gestalta frasen? Och, inte minst, hur kan den passa in i ett större sammanhang?
Petter Berndalen är en av få i Sverige som skulle kunna titulera sig slagverksspelman, eftersom han spelar svensk folkmusik på trummor och andra slagverk. Men det handlar inte om att kompa på klassiskt populärmusikaliskt vis, genom att markera vissa av taktslagen. I stället försöker han översätta den tonalt upp byggda svenska folkmusiken till rytmer. Det var mötet med indisk klassisk musik som fick honom på den banan.
– Där får alla som ska lära sig spela ett instrument börja med att sjunga rytmerna. Det hjälpte mig att förstå hur jag kunde jobba, säger Petter Berndalen.
Och det har han gjort i många år vid det här laget. Resultatethar blivit ett all deles eget sound, där slag verksinstrumenten inte bara bidrar till sväng och puls, utan också, på ett svårförklarligt vis, till melodiken.
Och som de flesta skapande människor är Petter Berndalen ständigt ute efter nya utmaningar. Vid olika besök i Umeå under kultur huvudstadsåret 2014 blev han imponerad över bredden av arrangemang. Men han såg också en sak som inte fått någonstörre uppmärksamhet: de västerbottniska dialek terna. I sin ständiga jakt på nya rytmerhade han allt mer börjat lyssna också på hur människor talar.
– Om jag sitter på bussen och hör två människor prata utan att orden når mig, gör det inget. Jag lyssnar på rytmerna och ljuden i stället.
Inte sällan hamnar de i inspelningsappen på hans mobil, för eventuellt framtida bruk.
Just västerbottniska dia lekter hör till dem som han har fattat extra tycke för. – De svänger! Till saken hör också att han kände några Umeåmusikanter som han gärna ville arbeta ihop med. Och så föddes idén, som blev en ansökan om projektpengar från Statens Musikverk. Och det ska ut mynna i ett verk för ett band med fyra musiker och Norr landsoperans symfoniorkester, med urpremiär hösten 2019. Umeå meets Umeå kallas det hela, vilket syftar på att det är västerbottniska musiker som möter dialekter från trakten.
MEN DET ÄR inte enkeltatt ringa in vad som kännetecknar just västerbottniska dialekter, konstaterar Lars-erik Edlund, professor i nordiska språk vid Umeå universitet.
Han börjar med att påpeka att Västerbotten är såväl ett län som ett landskap, och att inlandsdialekterna – som tillhör landskapet Lapplands södra delar – skiljer sig en hel del från dem vid kusten – i landskapet Västerbotten.
Samtidigt finns det lik heter med dialekterna i de angränsande landskapen Ångermanland och Norrbot ten. I Norrländsk uppslagsbok skriver han att ”många av de drag som finns i genuina
”Författaren Torgny Lindgren är känd för att använda västerbottniska dialektdrag”
dialekter i Västerbotten delas med övriga norrländska mål”. Men vissa skillnader går ändå att peka på.
– Ett ord som kasta till exem pel, uttalas ” kastä” eller ”kast” i stora delar av Norrland. Men i de västerbottniska dialek terna är det vanligt med ett
”I den språkliga smält degel som uppstod skapades nybyggesdialekterna”
slags fördubbling av första sta velsens vokal, samtidigt som den andra vokalen faller bort. Ordet kasta uttalas då ”kaast”, säger Larserik Edlund.
Ett annat karaktärsdrag, som finns i såväl västerbott niskan som andra norrländska dialekter och ända ner till Uppland och Värmland, är så kallad norrländsk förmjukning. Det innebär att k förmjukas till ett tjeljud.
– Som i uttrycket om svagt kaffe: ”närmare bättjen än sättjen”, alltså närmare bäcken, det vill säga rena vattnet, än
säcken, det vill säga svart.
Författaren Torgny Lind gren är känd för att använda västerbottniska dialektdrag i sina böcker. I romanen Pölsan skrivs till exempel många sub stantiv i bestämd form: ”Ska det vara kaffe eller mjölken?”, där rikssvenskan skulle före skriva obestämd form: ”Ska det vara kaffe eller mjölk?”
I DE DELAR av Västerbottens län som tillhör Lappland följer dialekterna älvdalarna snarare än att vara någon ”väl sammanhållen enhet”, påpekar Larserik Edlund. Dessa dialekter har också på verkats av de människor som
koloniserade Lappland, som kom både från de närmast angränsande trakterna och andra delar av Norrland – från Dalarna, Värmland och Norge. Dessa människor hade egna språkdrag med sig.
– I den språkliga smältdegel som uppstod skapades ny byggesdialekterna, som har många kompromissformer och utjämnade drag.
Han framhåller också att dialekterna här har lånat många ord, liksom ljudliga fenomen, från de samiska språken. Ett exempel på det sistnämnda är en del inslag av så kallad preaspiration, alltså ett slags svagt hljud mellan vokal och följande p,
t eller k, som förekommer i Arjeplogstrakten och som gör att ripa uttalas ”ryhp” och
sjuk blir ”sjuhk”. Dessutom använder man ett tungspetsl i den delen av Lappland, medan större delen av de övriga norr länningarna talar med tjockt l.
MEN NÄR PETTER Berndalen gör musik av västerbottniska dialekter är det alltså inte orden i sig han tar fasta på. Nej, om han hör ord han inte begriper bryr han sig inte ens om att ta reda på deras betydelse – tvärtom.
– Det underlättar nästan att inte fatta, för då hör jag enklare det andra, säger han.
Det vill säga tonerna, språk ljuden, rytmiken, fraseringen.
Och det spännande är, säger Petter Berndalen, att hans medmusikanter utöver orkestern – Torbjörn Näsbom på fiol och nyckelharpa, Mats Öberg på keyboard och Jimmy Ågren på gitarr – som alltså alla kommer från Umeå, har fått något slags hemkänsla i den musik han hittills har skapat.
– Det vore ju roligt om lyssnarna i Västerbotten också kände det så.