Språkpolisen.
Staffan Dopping och läsarna språkspanar.
HAR DU OCKSÅ
känt att någon eller något börjar saknas redan innan det hunnit försvinna? Att rädslan att förlora något som du uppskattar och vill ha kvar får dig att känna oro och ledsnad?
För mig slår den här känslan till när jag påminns om ett ord som kan vara på väg att försvinna ut i evigheten. Hur blir det om jolm, insufficiens, vrövel, mallstropp eller buskagitation dör sotdöden under min livstid? Jag börjar gnola på Lena Philipssons 1980-talsdänga Saknar dig innan du går, som ganska väl uttrycker den smärta som infinner sig vid insikten om att en långvarig samhörighet närmar sig slutet. ”Jag vill stanna i din famn, klamra fast vid din arm, fastän jag vet att du måste gå när det dagas.”
JAG ERKÄNNER VILLIGT
att vrövel var okänt för mig innan jag upptäckte ordet i manuset till min och Stig-björn Ljunggrens bok Inte lögn, inte sant – medierna och verkligheten, som utkom i början av året. (Ordvalet var Stig-björns tilltag, som ni säkert förstår.) Jag visste inte då att det var en ärrad synonym till struntprat, goja, dravel, rappakalja, smörja och galli matias. Men jag såg det som en skyddsgärning att behålla det i texten.
Visst kan väl en och annan invända att vi skulle klara oss bra utan vrövel. Det skulle inte bli akut ordbrist, men varför skulle vi medvetet avhända oss tillgången till mustiga och målande ord i vår språkliga skatt, när det nära nog blivit ett talesätt att ”svenska är ett fattigt språk”? Tja, om vi ger aktiv dödshjälp till mängder av färgstarka och hävdvunna svenska ord, så finns givetvis risken att det blir lite tunnare utbud i ordskattkistan. Men i så fall har vi ju gett oss själva rollen som bödel.
FÖR ETT DECENNIUM
sedan efterlyste Dagens Nyheters Lotta Olsson ord som hotades av utrotning, och mötte en respons långt bortom förväntningarna. Hennes appell till läsarna var att adoptera omhuldade ord, med löfte om att använda dem. I Lotta Olssons ordlista ingick ord som emellertid, inmundiga, till fyllest, behändig, sällsport, åbäke, känn spak och omskriken. Förra året startade även Språktidningens Anders Svensson ett adoptionsprogram för de ord som ligger risigt till inför nästa upplaga av Svenska Akademiens ordlista – ord som vankelmodighet, gallsprängd och låg sinnad (Språktidningen 8/2019). Av ovanstående ord är det bara sällsport och kännspak som ligger en bit bort från mitt aktiva ordförråd, men jag vill inte förlora något av dem. Och omskriken – som kärnsvensk synonym till
hajpad – den är ju bedårande. Skydda, rädda, använd!
MIN SKYDDSINSTINKT ÄR
särskilt stark för goddagspilt – en person som gör sig goda dagar och lever sitt liv utan arbete och andra bekymmer. Vill vi avvara en sådan benämning som är så träffande och rolig att uttala? ”Jag saknar dig innan du går, fast framtiden ändå är vår. Som jord och himmel hör ihop, är vi förbundna helt till varann.” Fotnot: Torgny Söderberg är upphovsman till Lena Philipsson-låten Saknar dig innan du går.