Köpa var tidigare synonym till stjäla
? Jag har några frågor om köping som betecknar ortnamn. Är det möjligen sammansatt av verbet köpa och efterleden peng? Det skulle ju stämma med att köpingarna har fungerat som handelsplatser. Men en äldre form av köping, kauping, tycks antyda att det har med kapa att göra. Hur hänger det ihop egentligen?
– Robert
! Möjligen är kapa, ’idka sjöröveri’, ursprungligen samma ord som köpa, och kapa bör i så fall ha kommit in i de nordiska språken via fornfrisiskans version av ’köpa’, nämligen kapia. Det skulle förklara vokalen a i kapa.
Att vi har ö i köpa är en effekt av att diftongen au blir till ö i östra Norden. Diftongen au finns redan i det latinska caupo, som är ett troligt ursprung till verbet för ’köpa’ i de germanska språken – jämför till exempel med
haug–hög. I västra Norden bevaras däremot diftongen.
Att kapa har fått så avvikande betydelse i förhållande till köpa måste rimligen (givet den fornfrisiska härledningen) bero på ett slags ironisk användning, kanske rentav förskönande: att köpa i själva verket betyder att stjäla.
När det gäller köpingar och deras funktion i äldre tid tyder allt på att det är som handelsplatser man i första hand ska förstå dem. Efterleden i köping är dock inte peng utan troligen
-anger, vilket syns i den norska versionen av ordet: kaupang. Detta -anger finns också i ortnamn, till exempel i Njutånger, där a ljudlagsenligt övergått till å, och har betydelsen ’havsvik’ – onekligen en naturlig plats för handel.
Erik Petzell, Dialekt-, namn- och folkminnesarkivet i Göteborg