I Kina blev jag Li Ling Shan
Apropå artikeln om persontecken för döva i 7/2017. I Kina har de ett intressant namnskick för utlänningar eller för de kineser som arbetar på utländska företag. Jag arbetade på Ikea i Shanghai i många år. De flesta kineser i ett utländskt företag tar sig ett ”västerländskt namn”. Jag tror att det mest beror på att vi västerlänningar har svårt att uttala många kinesiska namn, som Xiaohui (kallad Danny) eller Jianchern (kallad Jerry).
Namnen de tar sig kan dels vara vanliga namn som Allan,
Alex och Maggie, dels fantasifulla, påhittade namn som
Dragon, Spring och River. Å andra sidan vill kineser gärna att utlänningar som bor i Kina tar sig ett kinesiskt namn, och i vissa officiella fall
måste man ha ett kinesiskt namn, till exempel om man ska ta körkort. Det kan bli dråpligt. När de skulle skriva ut mitt körkort frågade de vad jag hette, och eftersom maskinen bara kunde skriva ut på kinesiska, så fick de hitta på ett namn baserat på mitt förnamn Anders. Det blev ungefär
An De She, med kinesiska tecken. Det betyder ingenting, det är bara ljudhärmande.
När jag visade upp mitt körkort på kontoret så blev mina arbetskamrater upprörda över att jag fått ett så menlöst namn. Efter intern överläggning fick jag namnet Li Ling Shan av kollegerna: 黎林山. Li, som är ett vanligt efternamn i Kina, fick jag eftersom jag heter Lidholm. Och Lin, som betyder 'skog', och Shan, som betyder 'berg', fick jag eftersom jag kommer från ett skogigt, bergigt Lappland. Li
Ling Shan hade jag mycket glädje av. Jag fick många kommentarer om vilket bra namn det var.
Officiellt heter jag för alltid
An De She. – Anders Lidholm