Ängås skola först ut med att införa klassmorfar
En vuxen som tar sig tid att spela spel eller som bara kan lyssna och trösta. Ängås skola är först ut på Orust med klassmormor/klassmorfar, ett projekt där en pensionär ska kunna fungera som en trygg vuxen, ett socialt stöd. – Barn behöver bli sedda och hörda, säger Susanne Hofling, rektor vid Ängås som kom med idén om vuxna i skolan.
Barn vill bli sedda och bekräftade. Det gäller alla barn, oavsett ålder menar Susanne Hofling, rektor vid Ängås skola. Idén om extra vuxna i skolan har funnits hos henne under många år.
– Jag har länge tänkt på vilket fint utbyte det kunde bli över generationsgränserna. Barn behöver vuxennärvaro och jag tror att många äldre hade mått bra av att få känna sig behövda och uppskattade. Varför kan vi inte samverka mer över åldersgränserna, som i det gamla bondesamhället?
Susanne Hofling beslutade sig i början av året att se om det skulle gå att genomföra planerna på att få in fler vuxna i skolan.
I februari lyfte hon frågan hos sin sektorchef och lagom till höstterminens start är projektet i rullning.
Orusts Sparbank finns med som samarbetspartner i projektet.
Ängås skola och förskola blir pilotprojekt då Orust kommun för första gången inför klassmorfar och klassmormor.
– Eller klassfarfar och klassfarmor. Vi har inte riktigt satt namn på det, men det handlar om äldre vuxna i skolan.
Klassmorfar och klassmormor är i skolan för barnens skull och konkurrerar inte med andra yrkesgrupper i skolan. Klassmorfar är ska vara ett socialt stöd för barnen i skolan, ett sätt att bygga broar mellan olika generationer.
– Vi har pedagoger, vi har personal i skolmatsalen och vi har våra rastvakter. Det vi behöver är ett extra öra. Det handlar om att finnas bland barnen, se dem och bekräfta dem. Att snappa upp den ensamma eleven som går på skolgården utan att prata med någon, men som troligen längtar efter att bli sedd. Den eleven kanske väntar efter att någon ska komma fram och prata, men ingen gör det. Här kan en äldre vuxen som går fram och tar kontakt, spela stor roll för den elevens mående.
Susanne Hofling påpekar att det handlar om att som vuxen finnas på plats, bekräfta barnen, prata med dem och ge dem den uppmärksamhet som eleven saknar.
– Det handlar inte om att vara pedagog, vi har utbildade pedagoger. Det handlar om att vara en extra resurs i vardagen, en vuxen förebild.
Många barn och ungdomar saknar en äldre generation att umgås med, far- och morföräldrar bor kanske inte i närheten. Det i kombination med att ungdomar ständigt är uppkopplade digitalt kan göra att fler ungdomar känner sig ensamma.
– Ungdomarna umgås digitalt, via sina mobiler dygnet runt, men jag vet att de har ett stort behov av ett samtal mellan fyra ögon och fysisk närvaro. Vi ser att eleverna i skolan många gånger saknar möjligheten till samtal. Våra pedagoger lägger mycket tid på att se, bekräfta och prata med eleverna, men behovet är större än så.
Susanne Hofling efterlyser äldre personer, ålderspensionärer, sjukpensionärer eller andra som är daglediga. Personer som vill få en meningsfull uppgift i livet, som tycker om att umgås med barn och ungdomar.
– Jag tror att många äldre personer som inte har daglig kontakt med arbetslivet kan känna sig ensamma, de har troligen ett liknande behov som barnen av bekräftelse genom möten och samtal. Alla behöver få känna att man är behövd.
Hon tar upp ett exempel med ett program som SVT sände för ett par år sedan, en programserie där femåringar kom till äldreboende och spred glädje bland de boende.
– Alla blev glada, de äldre levde upp. Första träffen satt flera av de äldre och tittade passivt på barnen, men efter ett par träffar så var de med barnen och lekte. Alla, oavsett ålder, blev glada av de mötena.
Det är inte bara skolan som söker fler vuxna i skolan. Projektet är ett samarbete där även förskolan är med.
– Jag är övertygad att äldre människor, kan oavsett kunskap och livserfarenhet, göra en stor insats för barn och unga i förskola och skola genom att bekräfta och framför allt bygga relationer med barnen.
Vem kan bli klassmorfar eller klassmormor?
– Alla som anmäler sig måste skicka in ett utdrag ur belastningsregistret. Den som anmäler sig ska ha ett intresse att umgås med barn och ungdomar, tycka om att prata med barnen och ha tid att lägga ett par timmar i veckan, eller månaden på uppdraget. Hur mycket tid som läggs är upp till var och en. Det kan handla om någon timme per dag, eller per vecka, barnen uppskattar all form av vuxen närvaro.
Hur anmäler man sitt intresse?
– Det går bra att via skolans växel.
” Det vi behöver är ett extra öra. Det handlar om att finnas bland barnen, se dem och bekräfta dem. Susanne Hofling
kontakta mig