Fakta: Sutip Austad
Styvmoderns verbala attacker utvecklas även till fysisk misshandel. Enligt Sutip kan orsaken kan vara att ”kärringen” är missnöjd med henne, men det kan också handla om att kvinnan är arg av någon helt annan anledning. Oavsett vad som får henne på dåligt humör kanaliserar hon ilskan genom att ge sig på Sutip.
– Hon sparkade mig på ryggen, trampade på mitt huvud, tog en hammare och slog mig på benet. Om du går tillbaka slaveriet i Amerika, jag fick en likvärdig behandling.
Då och då rymmer Sutip. Hon vet att bestraffning väntar men några dagar för sig själv i naturen är värd de nya blåmärken som väntar. Hon har ytterligare en tillflyktsort – kyrkogården.
– Jag satt vid gravarna och pratade med de döda. Jag tror på kraften på andra sidan, den finns där, bara man vågar prata med dem får man hjälp och stöd när man är ensam. De gav mig lugn, de gav mig tröst. Än idag när jag kör förbi en kyrkogård säger jag hej till alla.
Respiten under flykterna, trösten från de avlidna och drömmar om framtiden får Sutip att kämpa vidare.
– Jag föreställde mig att jag var en liten fågel i ett bo, och att jag skulle lära mig allt jag kunde till den dag jag kunde flyga iväg.
Räddningen sker till sist med hjälp av Sutips fosterkusin. Han arbetar som flygkapten och tar med henne på ett plan till Sverige. Sutip är bara 17 år när hon kommer till ett okänt land och bosätter sig i Solna där hon gifter sig med en svensk pilot. Äktenskapet havererar men om barndomen lärt henne någonting är det att ta hand om sig själv.
Flera år innan mat från världens alla hörn dyker upp i svenska livsmedelsbutiker säljer hon kryddor från Afrika och Asien. Sutip funderar på hur hon ska få verklig fart på verksamheten när hon en dag fastnar med blicken på en damtidning i ett skyltfönster.
– Jag ringde upp och erbjöd dem att göra en intervju med mig om matlagning. Jag kunde knappt koka ris på den tiden men skröt om hur duktig jag var, säger Sutip och skrattar.
– I gengäld ville jag ha lite reklam för mitt företag och de gick med på det. Sen hade jag tre veckor på mig att lära mig laga mat innan intervjun, fortsätter hon.
Tack vare en norrman hamnar Sutip på Västkusten. Han uppvaktar henne på en restaurang och levererar sedan hundratals rosor till butiken. Sutip är avståndstagande till en början men faller till sist för den ihärdige charmören.
Paret flyttar till Partille, gifter sig, får två barn, och köper också ett hus
Född: 1948. Uppväxt nära gränsen till Myanmar, där filmen
”Bron över floden Kwai” utspelar sig.
Bor: Spekeröd.
Familj: Tre barn, två bonusbarn och nio barnbarn.
Gör: Driver Austad gård i Spekeröd där hon säljer delikatessgrönsaker till lyxrestauranger och driver en gårdsbutik.
Bok: 2021 kom hon ut med boken ”Den asiatiska köksträdgården”.
Ii Spekeröd. Det är vid den här tidpunkten hon rak i ryggen lämnar Arbetsförmedlingens kontor. Sutip inser att hon måste göra något drastiskt och på vägen hem köper hon en spade och några fröpåsar. ”Jävla Arbetsförmedlingen, jävla Arbetsförmedlingen” muttrar hon för sig själv för varje spadtag i jorden.
Snart blir Sutip helt beroende av sin egen inkomst när hon begär skilsmässa, men verksamheten får snurr. Idag har hon alltså sex växthus och inriktar sig främst på svenska och asiatiska delikatessgrönsaker – ”svindyra grönsaker’”, som hon uttrycker det.
– De kostar mellan 700 och 5 000 spänn kilot och har du inte råd är det ingen idé du kommer hit, säger Sutip med skärpa i rösten.
En bädd av tätt växande vattenkrasse finns direkt innanför dörren och till vänster pekar Sutip ut sin populära timjan, som tog sex år att utveckla på krav-odlat vis. Totalt har hon över 300 sorters ekologiska grönsaker och kryddor, som hamnar på lyxrestauranger runtom i landet.
Utöver grossistverksamheten driver Sutip även en gårdsbutik. Hon öppnade butiken när pandemin slog hårt mot restaurangbranschen och här säljer hon även billigare grönsaker. Just nu arbetar hon med ett kommande tillskott i sortimentet – papayafrukter.
– Jag har odlat papaya i år för att studera och det verkar fungera bra, så nästa år kommer jag ha en lång bädd med papayaplantor. De har växt till sig bra. Titta, jag får inte ens runt handen, säger hon och greppar om den tjocka stammen.
Arbetsdagarna är långa och noggrant planerade. Samtidigt är hon bra på att njuta av vardagen och odlingen är lika mycket hobby som arbete. Fokus är här och nu, hon tittar aldrig i backspegeln.
För sex år sedan kom dock ett telefonsamtal som på ett ögonblick kastade Sutip tillbaka till barndomen. Mannen som presenterade sig hävdade att han var hennes yngsta bror. Sutip vågade inte tro att det var sant men flög till Thailand tillsammans med en vän.
– När vi satt där och väntade sa hon plötsligt: ”Där kommer din bror”.
Likheten var slående och så småningom bekräftade ett DNA-prov att Sutip fått sin bror tillbaka. Han hade levt ett fattigt liv men gift sig och drev liksom storasyster en odling.
Då visste de inte att de bara skulle få några år att lära känna varandra på nytt. På nyårsdagen i år avled han av cancer.
– Under tiden han var sjuk sa jag till honom varje dag att vi ska vara glada att vi träffade varandra vid liv. När han väl gick bort kändes vår tid tillsammans för kort men samtidigt går det inte att förhindra ödet. Jag tänkte ”släpp det och gå vidare” och det har jag gjort.
Det är inte första gången Sutip lever efter den devisen. På likartat vis har hon parerat den ena prövningen efter den andra. Hon säger att hon inte lever med några trauman och har förlikat sig med uppväxten. Idag fördömer hon varken sin mamma eller kvinnan som behandlade henne som en slav.
– Varje händelse är lärorik och allt jag varit med om har hjälpt mig hela vägen fram till idag. Det är jag själv som bygger mitt liv. Vad jag gör med det och vad jag åstadkommer är upp till mig.
– Det kommer nog behövas olika nivåer av bevakning i olika skeden, säger Anneli Amft.
Det är också oklart hur länge tillträdesförbudet varar. I en tidigare artikel drog Anneli Wejke, länsjurist hos länsstyrelsen i Västra Götaland, en parallell till skredet i Lökeberg, Kungälvs kommun, 2019. Den gången dröjde det över ett år innan avspärrningen togs bort.
– Det var rätt mycket massor som förflyttade sig men det berörde ett fåtal fastigheter. Framför allt en fastighetsägare drabbades stort. I Stenungsund är det helt andra förutsättningar. Det är svårt att direkt översätta till Lökeberg. Det finns en massa andra aspekter att tänka på som Norumsån och naturvärden liksom verksamheter, sa hon.