Linnea från Orust har lagt en halv miljon på att bli proffsboxare
Säkert mer.
För fem år sedan testade Linnea Eriksson, 27, att slå på ett par mittsar för första gången. Ljudet när handskarna träffade gjorde henne besatt. Från den stunden har hon slitit för att kunna satsa på att bli proffs inom thaiboxning. – Jag har nog lagt en halv miljon på det här.
Thaiboxningsoljan bränner i Linneas hud. Strålkastarljuset är bländande. Tv-kameror uppe i ansiktet. Det är hennes tredje professionella match.
Linnea har vaknat med ångest varje morgon de senaste veckorna. Tvivlat på sig själv. Kommer hon se löjlig och amatörmässig ut i sin första tv-sända match?
På väg in i ringen är hon samlad och självsäker. De tidigare flyktkänslorna som kunde ta överhanden har hon slutit fred med. Hon har scoutat sin motståndare väl.
Inte bara som fighter, utan på ett personligt plan.
Där finns tydliga svagheter.
Allting började en sommardag för fem år sen. Kollegan på Stena Line som tränat thaiboxning i många år, frågade Linnea om hon inte ville prova att slå lite. Smattret från handskarna som träffade mittsarna förändrade så mycket.
– Tidigare vek jag mig alltid för mina svagheter. Om jag tyckte någonting var jobbigt eller ångestladdat undvek jag det. Då rymde jag från det och vågade aldrig ta mig förbi den känslan, säger Linnea som är uppvuxen på Orust.
Fotboll. Handboll. Ridning. Hon tappade snabbt intresset och tyckte sport var jobbigt. Att vara sportig är något man föds till att vara. Hon intalade sig själv att hon var oatletisk.
Hon hade alltid gillat actionfilmer och någonstans haft en tanke om att hon skulle hålla på med kampsport. Men hon vågade inte ta sig till träningen. Känslan av att folk skulle se henne och tycka stark.
– Det var en gång, när jag var typ 18 år, som jag faktiskt hade bestämt mig för att gå på thaiboxning. Jag tog bussen in från Orust till Stenungsund. Men jag klarade det inte. Jag vände utanför och tog bussen hem igen. att hon var fånig var
Hon tränade med sin kollega från Stena Line i några månader. Började i en klubb och bytte planerna på att studera japanska i Japan till att åka till Thailand för att fördjupa sig i thaiboxningsträningen.
Första gången var hon borta en månad. Tränar intensivt. Hemma igen har hon tre jobb parallellt för att dra in pengar till nästa resa. Linnea kan inte tänka sig ett annat liv. Hon är förälskad och kärleken övervinner rädslorna.
Tillbaka i Thailand blir hon vän med en thailändsk tränare som lovar att göra henne till stjärna.
– Jag var ju ganska naiv och litade på att folk säger vad de menar.
De reser runt, tränar på olika gym och hamnar så småningom i en bergsby i Udon Thani där Linnea ska hjälpa till att marknadsföra ett gym. Men i den nedgångna lokalen finns bara ett kalt golv med några betongblock och trasiga säckar.
I stället för att jobba med gymmet sitter männen och super från tidig morgon.
Linnea känner att situationen är ohållbar och ljuger ihop en historia om att hon ska träffa sin bror som rest till Thailand. Hon får männen att köra henne till flygplatsen.
Linnea stannar kvar i Thailand och tränar men en långdragen knäskada gör att hon inte vågar gå någon match. Hon bestämmer sig för att resa hem till Sverige igen.
– Jag skulle ju verkligen satsa, gå matcher, men när allting gick åt skogen tappade jag drivet.
När hon väl återfår lusten slår pandemin till. Hon reser till Thailand och tillbringar två veckor i karantän. Linnea
"För oss är det ju helt normalt att man ska skära upp folk med armbågarna. Linnea Eriksson
hoppas att restriktionerna ska lätta men det gör de inte.
Hemma i Sverige igen går hon en handfull amatörmatcher, där hon måste ha skydd på sig. Linnea vill boxas utan skydd.
I kampsporten känner hon att hon kan vara helt ofiltrerad. Kvaliteterna hon alltid tänkt på som någonting negativt blir plötsligt positiva. Här behöver hon inte undertrycka sin aggressivitet. Känslan av att dominera någon annan. I ringen är ingenting fult eller oattraktivt. Det är den enda platsen i världen där Linnea kan släppa loss sitt temperament.
– Jag har alltid känt att jag måste trycka undan det och försöka låtsas vara så himla snäll och så mild för att man ska ju vara det som tjej och man ska le och skratta mycket och vara tillmötesgående hela tiden.
När pandemin avtar reser Linnea till Thailand en fjärde gång. I januari 2023 gör hon så till slut sin professionella debut. Hon går fyra matcher under året. Den tredje matchen är den stora, tv-sända mot den betydligt mer rutinerade australiensiskan Spring Sia. Som Linnea scoutat så väl.
– Jag gör en fullständig personlighetsanalys av mina motståndare. Jag går in djupt i deras liv och försöker förstå vem de är som person, vad de lever för liv, hur det relaterar till kampsporten och hitta svagheter, säger hon.
Den första reaktionen hon får när hon blir matchad mot någon är att de är mycket bättre än henne, att de är på väg att bli världsmästare och att de kommer spöa skiten ur henne. För att bearbeta det och göra motståndarna mänskliga behöver hon kartlägga dem.
Spring Sia vill gärna hålla sig på utsidan och ta lätta poäng. Hon blir obekväm i pressade situationer och hon ler brett mot motståndarna innan matcherna. Klara svaghetstecken, enligt Linnea. Den mentala kampen om vem som dominerar den andre börjar långt innan matchen.
På pappret är Linnea en klar underdog. När ringklockan slår går hon in i en helt annan värld. Nu handlar det om att skada sin motståndare.
– För oss är det ju helt normalt att man ska skära upp folk med armbågarna. Om du ser att de blöder då försöker man hacka mer med armbågen så de blöder ännu mer.
Linnea förlorar matchen till slut, men efteråt kramar de om varandra och tackar för utmaningen. Om du känner stark respekt för din motståndare kan du gå ner på golvet och visa din vördnad.
– Sedan går man till ringhörnan och tackar deras coacher. Om de tyckte att man gjorde ett bra jobb kan de ge en liten vatten som tecken på respekt.
Oktoberkväll i Nordostpassagen där Masthuggets kampsportsklubb ligger vägg i vägg med en förskola. En liten människa i lila overall trycker näsan mot det solkiga fönstret och tittar storögt på tränaren som ger gruppen instruktioner. Han visar några slagkombinationer på Linnea.
– Det behöver inte vara perfekt. Ni ska bara bli trötta.
Linnea kör fyra pass på raken. Bor hos sin mamma på Orust för att spara pengar. Det är inte optimalt men när hon väl åker in till träningen vill hon köra så mycket det bara går.
I januari ska hon resa till Thailand en femte gång. Den här gången hoppas hon kunna stanna.
"