Jag cyklade med livet som insats – var rädda om er!
En landsbygdsbo som inte kör bil – är det möjligt? Javisst, för det mesta är det inga större problem. Fast ibland kan det ha sina sidor.
Jag cyklar väldigt mycket, till exempel när jag ska den dryga milen till och från jobbet i Stenungsund. Det har hittills fungerat utmärkt, fast lite jobbigt har det blivit när trafiken på vägen mellan Svenshögen och Ödsmål har ökat ganska mycket efter skredet på E6. Den tid är ju förbi då man kunde räkna med att bilisterna tog hänsyn till en cyklist. När jag flyttade ut på landet för 20 år sedan minns jag inte att det var några problem. Bilister som kom bakifrån vred naturligtvis på ratten för att lämna plats åt mig, och de som kom framifrån bländade ner när cyklisten kom i mörkret. Nu är det mindre än hälften som bländar ner, vilket är mycket irriterande. Man ser absolut ingenting när man får helljus rakt i ansiktet, allra minst var vägkanten går. Bilar som kommer bakifrån tycks ofta inte ha någon ratt, utan susar förbi i full fart MYCKET nära mig. Ibland även bussar och lastbilar, vilket är mycket obehagligt. Allra värst var det den 14/11, då även gamla E6 var avstängd efter en olycka söder om Ucklum. Så mycket trafik på vägen hemmavid som då tror jag aldrig att jag har sett förut, och det var med livet som insats jag cyklade. Titt som tätt fick jag stanna och rusa ut mot diket. Ingen kan klaga på att jag inte syns, för jag har ljus på cykeln och en knallgul reflexväst. Ett par dagar senare satt jag i en bil på väg hem från Uddevalla på kvällen – och blev stående en dryg halvtimme i Ljungskile då vägen var avstängd efter ännu en olycka.
Varje år gör jag en almanacka med djurbilder, som jag säljer på marknader och genom att knacka dörr. Den 25/11 skulle jag sälja den på en julmarknad i Spekeröd, och cyklade då från mitt hem söder om Svenshögen ner via Ödsmål-Stenungsund-Stora Höga, där det är cykelväg större delen av sträckan.
Jag sålde bra på marknaden, och skulle sedan vidare mot Svenshögen på eftermiddagen. Då fick jag bland annat cykla en liten bit på gamla E6 – och kunde snart konstatera att det bara är idioter som cyklar där under nuvarande trafikläge. Det förvånar mig inte att olyckorna avlöser varandra. Men jag överlevde, och strax efter (den avstängda) avfarten mot Stenungsund kunde jag ta en liten parallell grusväg över Dahl. Dörrförsäljningen i Svenshögen gick bra, och jag ville hinna med så många ställen som möjligt den kvällen. Ett par dagar senare skulle vägen från Svenshögen mot Ödsmål nämligen stängas av – fast bara ett par veckor förstås. Under den tiden går det ju att cykla runt ett par mil extra om det skulle behövas.
Veckan före första advent kom det snö, och när det är riktigt vinterväglag är det inte så roligt att cykla längre. Jag köpte ett månadskort för att kunna åka buss till och från jobbet. Vad fick jag se då? Jo, Västtrafik hade dragit in eftermiddagsturerna på linje 334 mellan Stenungsund och Svenshögen, precis när jag hade behövt dessa turer som bäst! För första gången på 20 år kunde jag inte åka buss direkt hem från jobbet. Fast helt omöjligt var det förstås inte att komma hem. Jag fick ta ersättningsbussen för tåget, och sedan gå en timme genom skogen från Svenshögens station. Inga problem för mig som är ung och frisk, bara 58 år. Enligt Västtrafik ska eftermiddagsturerna komma tillbaka den 17/12, även om de vill att jag ska ha koll på deras hemsida för eventuella ändringar. Fram till dess får jag en trevlig skogspromenad varje kväll efter jobbet.
Häromdagen pratade jag med en kompis som uppskattade att jag lever som jag lär. Och visst, för en naturvän och miljökämpe kanske det ger lite extra trovärdighet att försöka klara sig utan bil. Här hemma i skogen ser jag vackra rådjur ute i snön nu. De har det inte heller så lätt, och det känns fint att kunna hjälpa dem med lite stödutfodring. Ha det bra och var rädda om er!