SD-regeringens passivitet drabbar Stenungsundsborna
Vi blir äldre i Stenungsund och om bara några år förväntas de som fyllt 80 år öka med 30 procent. Det kommer att öka behovet av omsorg och sjukvård. Här har vi ett gemensamt ansvar med staten.
Att hantera både en ekonomisk kris och välfärdens utmaningar är tufft både för Stenungsunds kommun och regionen.
Trots den uppenbara krisen verkar regeringen vara mer inriktad på skattesänkningar och att upprätthålla en rekordlåg statsskuld än att adressera de brådskande behoven inom vården.
Under det senaste året har Västra Götalandsregionen inklusive Stenungsund, kämpat med en ekonomisk lågkonjunktur, en hög inflation och stigande kostnader.
Detta har lagt en tung börda på alla regioner och väldigt många kommuner, som kämpar för att få ekonomin att gå ihop och många har tvingats till att genomföra drastiska åtgärdsplaner.
Trots denna prekära situation har regeringens svar varit otillräckligt och visar på en brist på engagemang för att lösa krisen. Sjukvårdsministerns nyliga uttalanden, där hon avfärdade krisen som en effekt av tillfälliga pensionsavsättningar och ett behov av att effektivisera vårdens administration, visar på en djup okunskap och brist på förståelse för välfärdens verkliga utmaningar.
Det är en skrämmande indikation på hur lite regeringen faktiskt engagerar sig i att förstå och hantera sjukvårdskrisen. En prognos från Sveriges kommuner och regioner (SKR) för 2024 visade att regionerna och kommunerna sannolikt kommer att gå med ett sammanlagt underskott på cirka 28 miljarder kronor.
Som svar på detta tilldelade regeringen endast 11,5 miljarder i riktade statsbidrag till regionerna, en minskning jämfört med de 32 miljarder som tilldelades under den tidigare S-ledda regeringen.
Denna betydande minskning i finansiellt stöd understryker skillnaden en regering kan göra för inte bara regionernas utan också för Stenungsunds ekonomi och kapacitet att hantera den ekonomiska krisen. .
Sammanfattningsvis står Sverige inför ett ”tufft Uffe-år”
till, där SD-regeringens brist på prioriteringar för vården har resulterat i en nationell sjukvårdskris. Denna kris är inte bara en fråga om ekonomiska resurser, utan även en av politisk vilja och ledarskap. För att komma till rätta med denna kris krävs det en regering som är villig att prioritera vården och ge den de resurser som krävs.
Det är dags för SD-regeringen att vakna upp och agera, och det innan sjukvårdssystemet når en oåterkallelig brytpunkt.