Leif Eriksson upptäcker Vinland 1000

Nordborna etablerar en koloni i Nordamerika.

Sonen till Erik den Röde, vikingen som koloniserade Grönland, hette Leif Eriksson. År 999 seglade han från Grönland mot Norge. På vägen gjorde han ett stopp på Hebriderna där han tillbringade flera månader innan färden fortsatte. När han anlände till Norge omvändes han till kristendomen av kung Olav I Tryggvason, som gav honom i uppdrag att återvända till Grönland och införa den nya religionen där. Uppgifterna skiljer sig sedan åt angående Erikssons fortsatta resa. Enligt en teori ska han ha kommit ur kurs och oavsikligt ha nått Nordamerika. En annan troligare förklaring är att Eriksson sedan tidigare kände till att det skulle finnas ett stort land väster om Grönland. Muntliga berättelser om handelsmannen påstår att upptäckaren Bjarni Herjulfsson 14 år tidigare kom ur kurs vid en storm och blev den förste att se den nya kontinenten, även om han aldrig steg iland.

Någon gång runt år 1000 seglade Eriksson norrut från södra Grönland med en besättning på 35 man. Han satte kursen söderut längs Baffin Islands kustlinje. Efter att han först steg iland på Baffin Islands sydkust fortsatte han till Labrador och nådde så småningom ett land han kallade Vinland på grund av överflödet av vilda druvor som växte där. Även om det är omtvistat exakt var Vinland var beläget har forskarna enats om att det borde ha varit i närheten av New Foundland. På 1960-talet gjordes arkeologiska utgrävningar där och man fann då resterna av en vikingabosättning från 1000-talet.

Leif Eriksson anses av många ha varit den förste europé som upptäckte Nya världen. Han återvände till Grönland på våren 1002 där han dog någon gång runt år 1020.