FERDINAND MAGELLAN 1480–1521
Portugusisk aristokrat som tog tjänst hos sitt lands ärkefiende Spanien. Hans världsomsegling hade som syfte att hitta en sjöväg till Moluckerna (Kryddöarna) genom att segla västerut. Magellan var en sjövan kapten som tidigare hade seglat till Indien och nått ända bort till Malaysiska halvön.
Kortbio
skulle kunna ta sig dit. Att resa söderut längs den sydamerikanska kusten var ett förslag. Där skulle man kunna hitta en väg som ledde från Oceanhavet (Atlanten) till Södra havet (Stilla havet) var tanken. Den portugisiske aristokraten Fernão de Magalhães flydde till Spanien efter att tidigare ha varit lojal mot sitt hemland. Han ville hitta denna passage och få sitt namn inskrivet i historieböckerna.
I Spanien var Fernão de Magalhães känd som Hernando de Magallanes (Ferdinand Magellan). Nu sökte han upp den spanske kungen Carlos I (han som senare skulle bli tysk-romerske kejsaren Karl V) och bad honom att finansiera resan. Som portugis emottogs han med misstänksamhet, särskilt eftersom han insisterade på att själv ha kommandot över sin flotta och vara högsta befäl ombord. Han var kompromisslös. Hans påstridighet gnagde i hjärtat på folket i Kastilien och kungens beslut var inte populärt. Även om Magellan själv inte var särskilt intresserad av politik, utmanade hans portugisiska nationalitet och maktpolitiska intriger bakom hans rygg hans auktoritet vid mer än ett tillfälle.
Kung Carlos gick med på Magellans förslag som nu fick namnet Molucka-armadan efter sin destination. Men han hade inga pengar och var skuldsatt. Casa de Contratación, som var den myndighet som administrerade resor och handel i Spanien, vände sig då till bankiren Cristóvão de Haro. Haro stod för det mesta av det kapital på 8 715 125 maravedís som behövdes för att finansiera expeditionen. Han hade också lånat ut pengar för kungens andel till hög ränta.
Polischefen Juan De Cartagena hade redan från början ett horn i sidan till Magellan. Han tyckte att hans position direkt under kungen gav honom den självklara rätten att leda både företag och flottor och att hans ansvarsområden var oändliga. Som den spanska kronans ögon och öron litade han inte på portugisen och nu gav han honom order: ”Du ska ge oss fullständiga och specifika redogörelser för hur du går tillväga när du utför våra instruktioner utomlands.vidare ska du redogöra för hur kaptener och officerare lyder våra order och utför vad vi befallt”. Så fort Magellans flotta lämnat land och satt segel började Cartagena konspirera mot Magellan. En bra bit ute till havs märkte Magellan snart att han var förföljd av portugisiska skepp. Det gjorde att han fick ändra resrutt och fortsätta söderut längs västafrikanska kusten istället för att bege sig ut över Atlanten mot Brasilien (en plats som hans krönikör Pifagetta för övrigt kallade Verzin). Cartagena tog genast kursändringen som grund för sin djupa misstänksamhet och anklagade Magellan för illojalitet mot spanska kronan. När fartygen råkade ut för hårt väder och stormar ansåg Cartagena att Magellan var inkompetent och riskerade sjömäns liv i onödan. Så småningom slog Cartagenas ränker tillbaka mot honom själv och Magellan slog honom tillfälligt i järn under däck. Magellans känslor var sårade och han tyckte att han hade blivit respektlöst behandlad. När det verkligen gällde och myteri utbröt ombord på skeppet visade han hänsynslös beslutsamhet, brutalitet och övertygelse.
I Brasilien möttes de av en vänlig urbefolkning och även om de förbjöds att ha sexuellt umgänge med de infödda kvinnorna fördrev de tiden med världsliga förlustelser. De hade kommit till paradiset, men en incident ombord på ett av fartygen skapade dålig stämning och ledde till hätska känslor mot Magellan hos besättningen. Homosexualitet var belagt med dödsstraff i Spanien på den här tiden. När en skeppspojke ertappades tillsammans med en sjöman gav Magellan order om att den äldre mannen skulle avrättas genom strypning.
Under den fortsatta resan söderut mot Rio de la Plata sökte de efter sundet genom vilket de skulle nå havet på andra sidan kontinenten. Det visade sig att flodmynningen var just en flodmynning och att de inte kunde nå andra sidan landmassan genom att färdas inåt land. De sökte frenetiskt efter sundet och otaliga expeditioner skickades ut för att undersöka omgivningarna. Ibland var vädret så dåligt att utsikterna inte var bistra längre, utan snarare såg helt hopplösa ut. De hårda ovädren och stormbyarna i området tillhör de värsta i världen och skapas när kalla vindar från Anderna möter havet. Ändå var det just en storm som äntligen gav dem lite tur. När de sökte lä i ännu ett plötsligt annalkande oväder råkade de komma in i en vik. Där fann de vad de trodde kunde vara det sund de letat efter så länge. Lyckan var stor när fartygen äntligen nådde fram till Stilla havet.
”När Magellan förstod att han var förföljd av portugisiska fartyg, bytte han resrutt runt Västafrika.”
Under sin tid i Indien deltog Magellan i flera fältslag. Han sårades i slaget vid Diu 1509.
Nu var Magellan historisk och den 6 mars 1521 nådde han Guam i Mikronesien. På det sätt som var typiskt för europeiska upptäcksresande vid den här tiden hade han en intolerant, våldsam och brutal inställning till urbefolkningar. När några av öborna försökte stjäla en av Magellans små skeppsbåtar, en lotskutter, beordrade han sina män att bränna ner en by i närheten och dödade sju bybor. Även om han inte trakasserade urbefolkningen oupphörligt, lade han sig ändå i den lokala politiken. Det skulle bli hans fall.
Magellan hade överlevt vilda vågor på stormande hav, upprepade försök till myteri, en demoraliserad och svältande besättning med låg moral och de sjukdomar som grasserade ombord. Han hade uppfyllt sitt löfte om att hitta en väg till Kryddöarna genom att segla västerut och det kunde ingen ta ifrån honom.
På Cebu i Filippinerna lyckades han övertyga den lokale hövdingen om att konvertera till kristendomen. Sedan satte han kurs mot ön Mactan för att slåss emot en annan lokal hövding som förnekade den kristne guden. I små jollar landsatte han 49 män i full rustning utan att vänta på förstärkning från cebuanerna. De 49 männen möttes av 1 500 fruktlösa krigare, men Magellan sa att deras överlägsna rustningar och utrustning i övrigt gjorde var och en av dem lika stark som 1 000 infödingar. Medan de vadade iland genom strandbränningarna mottog Magellan ett slag mot huvudet och hans hjälm föll av. Han snavade men vägrade att överge sin position. Då anfölls han av flera urinvånare som hackade honom till döds. Pigafetta noterar att när de återvände för att leta reda på kroppen, fanns den inte kvar. ”En indian kastade ett bambuspjut rakt i kaptens ansikte men då dödade han honom genast med sin lans som lämnades kvar i indianens kropp. Sedan försökte han nå sitt svärd men han fick bara ut det halvvägs eftersom hans arm var skadad. När infödingarna såg det, kastade de sig alla över honom. En av dem gick lös på hans vänstra ben med en stor huggkniv som påminde om en sabel, fast större.” Så beskriver italienaren Magellans öde och sista stund i livet, ett öde som senare skulle få vissa likheter med Cooks.
Magellan namngav Patagonien i Argentina efter patagonerna – ett släkte av mytiska jättar.