Marco Polo

Resan till Kublai Khans hov

Marco Polo levde ett händelserikt liv, besökte exotiska länder och vistades vid khanens hov.

Marco Polos liv är som en saga. En son till en köpman i Venedig får följa med sin pappa och sin farbror genom Asien och möter världens mäktigaste härskare. Där stannar han i 17 år i tjänst vid hovet tills han återvänder och berättar sin historia. Det hade blivit alla tiders mest berömda äventyrsbok.

Det är en otrolig historia och nästan helt sann. Vad som är ännu mer otroligt är att det var ren slump att något av det alls hände.

Året innan Marco Polo föddes, 1253, lämnade hans pappa Niccolò Venedig tillsammans med sin bror Maffio. De seglade mot Konstantinopel, den östromerska eller bysantinska huvudstaden. Kejsaren Konstantin hade omvänts till kristendomen. Nu var staden högsäte för den ortodoxa kyrkan som konkurrerade med den katolska tron i väst. Konstantinopels makt dalade och dess ekonomiska liv dominerades av utländska köpmän, särskilt från Venedig. Niccolò och Maffio hade med sig en skeppslast med olika varor som de bytte mot juveler och smycken. Efter sex års lönsam handel riktade de sina blickar mot Krim där de kunde använda juvelerna för att köpa eftertraktade varor som ryskt vete och vax, saltad fisk och bärnsten från Östersjön.

Nu spelade slumpen och omständigheterna in. De två venetianska handelsstationerna på Krimhalvön, Sudak och Feodosia, befann sig precis innanför gränsen till det nyligen etablerade mongoliska riket. Områdena på Krim hade erövrats av mongolerna 1238 och utgjorde nu en del av den så kallade Gyllene horden, den västliga delen av mongolernas enorma välde. Det sträckte sig från Ryssland till Kina. För att slippa konkurrenter beslöt sig nu bröderna Polo för att bege sig till den regionala huvudstaden Saraj 100 mil österut. Det var en stad vid Volga som mest bestod av tält och vagnar. Efter ett framgångsrikt år där tänkte de återvända hem. Men då fick de veta att stadsstaten Venedigs fiende Genua hade drivit ut alla venetianska köpmän från Konstantinopel. Vägen hem var blockerad och de fortsatte istället österut mot Bukara i våra dagars Uzbekistan. Tanken var att kunna återvända hem via Afghanistan. Men än en gång skulle omständigheterna spela dem ett spratt. Det bröt ut ett inbördeskrig mellan olika mongolstammar som gjorde att de blev tvungna att stanna i Bukara i två år. Då kom ett sändebud från Persiens mongolhärskare till Bukara. Han häpnade över att möta två västerlänningar där som kunde prata mongoliska ganska bra vid det här laget. Han rådde dem att fortsätta österut hela vägen till Kina där hans herre och härskare, Djingis Khans sonson Kublai skulle ta emot dem med stor gästfrihet. Marco berättar att han sa: ”Mina herrar. Ni kommer att tjäna stora rikedomar och vinna stor ära”. De skulle inte bli de första västerlänningar som vägletts över Asiens stäpper av mongoliska ryttare men deras två föregångare, färdades till Mongoliet och inte till Kina.

Bröderna Polo mottogs väl när de anlände till Kublais sommarhuvudstad Xanadu, även kallat Shangdu. De hade tur. Kublai Khan var i behov av kristen närvaro för att balansera inflytandet av inhemska religioner. Så han bad de två bröderna att återvända hem till Venedig och hämta 100 präster och helig olja från Jerusalem (kanske för att använda som en magisk lyckobringare). Han gav dem gyllene pass som skulle garantera fri lejd och en säker resa och rätten att använda sig av imperiets färdvägar. Sedan skickade han iväg dem på en tre år lång resa hemåt. Bröderna återvände

Han reste till platser som var så exotiska att många inte trodde på hans berättelser. Marco Polo levde ett spännande liv fyllt av äventyr och extrema upplevelser.

till Venedig 1269 efter att ha varit bortresta i 16 år. Niccolòs fru hade dött och deras son Marco var nu en välutbildad 15-åring som ville upptäcka världen.

Ett par år senare, i september 1271, fick den unge Marco följa med sin pappa och sin farbror när de reste iväg till Jerusalem för att införskaffa den heliga oljan. Genom ännu en slumpartad omständighet råkade en präst från Italien, Teobaldi Visconti, just ha utsetts till påve (Gregorius X). Eftersom han hoppades att Kina skulle bli kristet skrev han genast ett brev till Kublai Khan där han rekommenderade omvändelse till kristendomen. Han skickade även med två – inte hundra – präster. Men båda vände om istället för att fullfölja resan mot Kina, en resa som skulle bli lång och svår.

Överallt var det krig. Muslimerna slogs mot korsfararna och olika riken inom det mongoliska imperiet bekämpade varandra. Deras gyllene pass skulle inte innebära någon garanti för en säker resa. För att undvika striderna tog de vägen genom östra Turkiet, Irak och Iran. De fortsatte sedan ner mot hamnstaden Hormuz. Den exakta färdvägen är okänd eftersom Marco Polo dikterade sin berättelse många år senare och inte mindes alla detaljer.

Men det ryms ändå en del sanning i hans berättelse. Han säger att de blev jagade av rövare av ett folkslag som hette caraunas och hade en kung som hette Nogodar. Det kan referera till quaragunerna som var en mongolisk gränsstyrka och deras befälhavare Negüder. De hade förfallit