Juan Ponce de León
Han var en soldat med stora ambitioner. Ponce de León sökte lyckan i Nya världen och fann en lockelse i upptäckter som kom att kosta honom livet.
Sökte han verkligen efter Ungdomens Källa?
Innan Juan Ponce de León nådde Nya världen hade han deltagit i striderna i Granada för att kasta ut morerna från Spanien. När fälttåget till slut lyckats och kriget var över 1492, var hans stridskonst inte längre efterfrågad. Därför sökte han sig till den nya sortens äventyr som uppstod när fler och fler delar av världen skulle utforskas. På hösten 1493 var han med på Columbus andra resa, som en av 200 frivilliga.
Efter två månader till sjöss nådde Columbus Karibien och ön Hispaniola, där Ponce de León fann sin nya uppgift. Han lyckades vinna Hispaniolas guvernörs förtroende när han använde sin militära erfarenhet för att slå ner ett uppror hos urbefolkningen. Sedan lät han bygga bosättningar på den östra delen av ön och blev med tiden utnämnd till guvernör över östra Hispaniola. Det var en lönsam verksamhet; han bedrev odling på de stora landområden han fått som belöning för det kvästa upproret och han födde upp boskap som han sålde till sina kontakter i Spanien.
Under sin tid på Hispaniola hörde Ponce de León talas om att det fanns guld och ännu mer bördig jord på den närbelägna ön Borinquen. Efter åtminstone en resa dit i hemlighet fick han år 1508 tillstånd av den spanska kronan att utforska ön närmare. Med bara ett fartyg och 50 soldater landsteg han i närheten av våra dagars San Juan och gav ön namnet Puerto Rico. Guldfyndigheterna han hört talas om hade höjt hans förväntningar och efter bara ett år blev Ponce de León utnämnd till guvernör över Puerto Rico.
Han ledde nu exploateringen av det lokala tainofolket och etablerade kolonier över hela ön. Men administrativa intriger skulle komma att sinka honom under ett par år. Diego Colon, son
till Columbus och vicekung över Hispaniola, motarbetade honom och försökte begränsa hans inflytande genom en rad juridiska finter och tvister. Bitter över att hans tid slösades bort i spanska rättsalar tackade Ponce de León genast ja till ett erbjudande från kung Ferdinand om att utforska andra länder i Nya världen. Det mycket förmånliga avtal som Ponce de León fick till stånd med spanska kronan innebar att han med kungens välsignelse skulle få ensamrätt till de landområden han upptäckte.
Än en gång var det rykten om stora rikedomar som väckte Ponce de Leóns äventyrslust. Han hade hört berättelser om ett grönskande land som kallades Bimini där det fanns guld, bördig jord och möjligen även ungdomens källa, en källa med magiskt vatten som gjorde att den som drack det blev ung igen.
Ponce de León organiserade och finansierade personligen en expedition bestående av tre fartyg och en besättning på ungefär 200 man. De satte segel från Puerto Rico i mars 1513 och höll nordvästlig kurs. En månad senare steg de iland på Nordamerikas östkust. Landskapets skönhet fångade Ponce de León och det var inte långt till påsken som i Spanien kallas Pascua Florida, blommornas fest. Av dessa två anledningar gav han landet namnet La Florida. Han hade landstigit i närheten av nutida St Augustine.
Ursprungsbefolkningar hade länge funnits i området. Antagligen hade östkusten upptäckts tidigare av spanjorer på väg mot Bahamas. Men Ponce de León satte fokus på regionen som ingen tidigare. På sin väg söderut längs Floridas kust råkade han ut för häftig vind, starka havsströmmar och gropig sjö. Vilket gav honom anledning att ge platsen namnet Cape Canaveral (ungefär Strömmarnas udde). Han ska också ha upptäckt Golfströmmen, den kraftiga varma havsström som underlättar fartygens resa norrut på Atlanten och han besökte både Florida Keys och ögruppen Dry Tortugas, torra öar utan vatten men med stora populationer av havssköldpaddor.
En del forskare hävdar att Ponce de León även gick in i Mexikanska golfen och därifrån utforskade Floridas västkust ända upp till vad som idag kallas Charlotte Harbor. Där ska han ha stött på motstånd från delar av den amerikanska urbefolkningen Calusa och blivit tvungen att återvända till stranden och de väntande fartygen. Nu höll provianten på att ta slut och de återvände till Puerto Rico.
Vid återkomsten upptäckte Ponce de León att situationen i Puerto Rico hade blivit kaotisk. Ett uppror bland urbefolkningen hade resulterat i att bosättningarna plundrats och bränts ner och flera spanjorer hade dödats. Någon gång under år 1514 satte han segel mot Spanien för att berätta om alla sina upptäckter. Resultatet blev att spanska kronan utnämnde Ponce de León till guvernör över Bimini och Florida och gav order om att han skulle kväsa upproret i Puerto Rico.
I mitten av 1515 var Ponce de León åter på väg mot Puerto Rico. Detaljerna är oklara men han verkar ha varit framgångsrik i att återställa ordningen på ön. Men han avbröt de militära aktiviteterna när han fick veta att kung Ferdinand hade dött. Då återvände han genast till Spanien för att försvara sina egna intressen. Under de kommande två åren gjorde han vad han kunde vid det spanska hovet för att säkra sin ekonomiska och politiska framtid. Inte förrän han var förvissad om att hans tillgångar var säkrade, återvände han till Puerto Rico.
Ponce de Leóns andra Florida-expedition inleddes i februari 1521. Ganska lite dokumentation har överlevt från denna expedition men man tror att Calusa-stammen anföll spanjorerna någon gång i juli. En pil träffade Ponce de León i låret, varpå expeditionen drog sig tillbaka till Kuba. Dess ledare dog i Havanna senare samma månad, sannolikt av blodförgiftning.
”Det anses att Ponce de León var den som upptäckte Golfströmmen.”