Hur Darwin hamnade ombord på Beagle

I sin ungdom, åratal innan han reste iväg med Beagle, var Charles Darwin en besvikelse för sin far. Pappan hade investerat massa pengar i hans utbildning och uppfostran, men den unge Charles vetenskapliga nyfikenhet var i konflikt med planerna att bli präst.

Konflikten eskalerade när den unge Charles fick avbryta sina studier i medicin vid universitetet i Edinburgh för att istället skriva in sig i Cambridge där han skulle studera teologi. Även om han var osäker på vad exakt det var han ville göra med sitt liv, hade den unge Charles Darwin en stark pliktkänsla. Det var något som hjälpte honom senare i hans noggranna observationer och studier av naturen.

Hans morfar Josiah Wedgwood var en känd motståndare till slaveriet och Darwin trodde helhjärtat på sin familjs övertygelse. Genom resan på Beagle fick han i Sydamerika på egen hand bevittna hur slavar och daglönare behandlades. Han skrev i sin dagbok om hur chockad han blev och vilken förfäran han kände inför deras villkor.

Darwin var inget förstahandsval ombord på Beagle utan blev tillfrågad efter två andra, Henyns och Jenslow, hade tackat nej. Under tiden i Cambridge hade Darwin blivit känd som en trevlig och frågvis kille, och de ville ge honom denna chans.

Vid denna tid befann sig Darwin i ett kritiskt skede av sitt liv och han såg resan som en möjlighet att visa vad han kunde, men också som ett tillfälle att ta reda på hur det skulle vara att arbeta som naturvetare. De metoder och slutledningar han använde sig av på resan påverkade stort hur andra forskare arbetar. Men det var tiden som ensam på fältet ombord på Beagle som gav honom självförtroendet att ge sig i kast med de stora frågorna och formulera sin teori.