Lär känna akvarellens mästare Fakta:
Arne Isacsson Han var konstnären och pedagogen som inte gick obemärkt genom livet. Arne Isacsson satte ett rejält avtryck och det märks i utställningen där vi lär känna honom närmare.
En mästare på vattenfärg har flyttat in på Nordiska Akvarellmuseet. En självklar plats att visa upp Arne Isacssons konst kan tyckas. Inte bara för att Arne Isacsson satte det avtryck han gjorde inom det nordiska akvarellmåleriet utan också för att han var en av initiativtagarna till museet i Skärhamn.
Utställningen är en hyllning. Ett tack för de gärningar Arne Isacsson gjorde.
– Hade Arne fortfarande levt, hade han fyllt 100 år i år, så det här är en jubileumsutställning, säger Sofia Olofsson, kommunikationsansvarig på museet.
SOFIA VISAR OSS in i utställningslokalen där vi möter upp Jonte Nynäs, som är pedagogisk ledare. Han berättar att han aldrig själv fick chansen att träffa Arne, istället har han lärt känna honom genom hans böcker, hans konst och alla berättelser samt dokumentation om den store konstnären.
– I utställningen har vi valt att hålla isär pedagogen och konstnären Arne Isacsson. Vi kliver in i första rummet. – Här är Arnes klassiska akvarellmåleri.
Vi känner igen motiven. De är hämtade från det bohuslänska landskapet, flera från platsen Arne älskade så innerligt – Gerlesborg och trakterna där omkring.
– Arne var bara 27 år när han grundande Gerlesborgsskolan, säger Jonte när vi landar framför målningen med titeln Berg i Bottna.
REDAN TIDIGT I sin karriär var det självklart för Arne att förklara och dela med sig av sina tankar om det konstnärliga skapandet.
– Han var självlärd, förutom två år hos teckningsläraren Otto Sköld, men honom kom han inte överens med då.
Så det självklara för Arne var * Arne Isacsson arbetade mestadels med ett klassiskt akvarellmåleri. Livet igenom var han dock öppen för experiment och nytänkande, och betydelsen av hans pedagogiska gärning kan inte överdrivas.
* 1944 grundade han Gerlesborgsskolan i Bohuslän med filial i Stockholm 1958, han skrev läroböcker i olje- och akvarellmåleri och blev professor i akvarellteknik.
* Han var också en av initiativtagarna till uppkomsten av Nordiska Akvarellmuseet.
* Utställningen pågår till och med 3 september.
* En rad aktiviteter är planerade i samband med utställning. Bland annat en föreläsning med Gerlesborgsskolan 17 juni. alltså att starta en egen skola. Inte för att han tyckte att konst endast kunde läras ut på hans sätt, utan för att han ville hitta nya former att undervisa på.
– Jag tror det var så att Arne hela tiden sökte motstånd. Otto Sköld var ju senare på Gerlesborgskolan och undervisade flera gånger.
I femtio år ledde Arne sedan Gerlesborgskolan och formade skolan till att bli ett nav för kultur.
VI ÅTERVÄNDER TILL konstnären, även om utställningen gör skillnad på Arne, så är det svårt att inte bland ihop rollerna i samtalet om honom.
Utställningen fokuserar endast på Arnes akvarellmåleri.
– Han var tecknare och målare i grunden men så kom akvarellen till honom, och det väckte något hos honom.
Det här var i slutet av 50, kanske i början på 60-talet. Arne blev väldigt fascinerad av tekniken, förklarar Jonte.
– Helt plötsligt var det som om han släpper lite på kontrollen.
Arne får en utmaning. Från att ha full kontroll på det han ger liv åt på duken ställs han inför ett material som kräver nya sätt att tänka.
– Det dröjer 20 år innan han verkligen blir nordens stora akvarellmästare.
I utställningen får vi följa hela hans utveckling. Från de första akvarellerna enda fram till hans död 2010.
– Han slutade inte vara nyfiken, säger Jonte.
MED JUST NYFIKENHET och självdisciplin lärde sig Arne att behärska och ta kontroll över sitt måleri.
– Det ser jätteenkelt ut men jag lovar man måste öva till förbannelse för att få till det, säger Jonte.
Arne gjorde det. Övade och övade och lärde känna pigmentens beskaffenheter och utvecklade så sina egna tekniker. Utställningens andra rum är vigt åt Arnes akvarellmonotypi, som han blivit särskilt känd för.
– Han lade först färg på ett tunt papper, och sedan lade han ett papper över och tryckte ut färgen med händerna för att få fram ett avtryck, säger Jonte och visar på en av bilderna.
Arne beskrivs av Jonte som en sträng konstnär och pedagog.
– Han var stenhård, kategorisk och hade starka åsikter, men trots den där tuffa skarpa ytan så går det att se en humoristisk sida med.
Framför allt märktes det i Arnes språk.
– Han kan beskriva hur en viss pensel beter sig, Mårdhårspenseln säger han är som en ballettdansös på tå medan kohårspenseln är som ett folkdanslag.