Dålig planering leder till vårdkris

Sommaren närmar sig och på många håll i landet försöker landsting och regioner undvika att ett redan allvarligt läge förvärras.

VÅRDEN. Genom att erbjuda sjuksköterskor upp till 15 000 kronor per flyttad semestervecka försöker man se till att situationen inte blir helt och hållet ohållbar. Trots de saftiga påslagen är risken dock att bemanning inte går att lösa under semestern och att detta kommer att drabba patienterna.

På grund av att de större sjukhusen har svårt att rekrytera och behålla personal, i synnerhet sjuksköterskor, råder redan idag en akut brist på vårdplatser. Många sjukhus tvingats stänga hela avdelningar trots att dessa egentligen behövs. I december visade en kartläggning som SVT:S Agenda gjort att 1 506 vårdplatser på 23 av Sveriges största sjukhus står tomma. Svårt sjuka människor skickas hem från akuten när de egentligen borde läggas in, andra placeras på avdelningar där personalen inte har kompetens inom just det område som patientens tillstånd kräver. Födande kvinnor och allvarligt sjuka små barn skickas kors och tvärs mellan landsting, ibland till och med utomlands som till Åland.

Krisen inom sjukvården är inte ny. Den har pågått länge och det är anmärkningsvärt hur svårt det är att komma till rätta med problemen trots att det sedan lång tid är tydligt vad dessa primärt beror på. Vilket alltså inte är brist på pengar. Resurserna till hälso- och sjukvården har under de senaste decennierna ökat markant och uppgår i dag enligt SCB till 11 procent av BNP. I jämförelse med vad man spenderar i andra länder är det mycket. Det finns också fler läkare och sjuksköterskor per invånare i dag än någonsin tidigare.

Att vi har en sjukvård som inte fungerar optimalt har att göra med hur resurserna används och att det hos de som styr råder en allvarlig brist på långsiktighet och helhetssyn. I stället för att värna de specialistutbildade sjuksköterskor man har på sjukhusen, genom att se till att det finns administrativ personal så att sköterskorna kan göra det de är utbildade för, bemanna upp så att de inte går på knäna och höja lönerna för dem som har lång erfarenhet och hög kompetens, inför man ständigt kortsiktiga sparbeting och sätter orimliga lönetak.

Konsekvensen har blivit en massflykt av sjuksköterskor från den offentligt drivna vården. De som lojalt stannar kvar går inte sällan förr eller senare in i väggen. De senaste åren har flera landsting rapporterat om en ökande stressrelaterad sjukfrånvaro bland sjuksköterskorna. Ändå lär man sig inte. Resultatet blir gång på gång stängda vårdsalar, vilket innebär ett enormt slöseri och i förlängningen ökade kostnader, dyr hyrpersonal och enorma sommarbonusar.

Den dag politiker och sjukhusledningar inser hur mycket de har att vinna på att verkligen satsa på att få kompetenta medarbetare att stanna kvar kommer sjukhuskrisen till stor del att vara över och den traditionella sommarpaniken vara ett minne blott. Frågan är bara när den insikten kommer.