Väntans tid

Helgens tema är ”Hjälparen kommer”. Det kommer mig osökt in att tänka på att vi för närvarande befinner oss i en väntans tid.

Många av oss väntar säkert på sommaren och värmen och att vårens ambivalenta väder kan få lugna ner sig en liten stund så att vi kan få lite ro i själen, och framför allt en varm semester för alla oss arbetare. Men som jag skrev så befinner vi oss nu i en tid då vi bara väntar.

Tiden mellan Kristi himmelfärds dag och pingst är en väntans tid. Jesu jordiska uppdrag är färdigt och han har lämnat sina lärjungar, men de har ännu inte fått ta emot den helige Anden. Man kan ju undra varför Gud väntar elva dagar för att de elva lärjungarna ska få uppleva den heliga Anden. Jag tror ju att även de tomma dagarna ingår i Guds plan, de är både nödvändiga och värdefulla.

En tid där lärjungarna fick tillbringa mycket av sin tid till bön och eftertanke. Den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge.

Ofta har vi alldeles för bråttom och vill se resultat snabbt. När vi ber kan vi be Gud om att en massa saker ska hända här och nu, och vi förväntar oss att det ska ske ögonaböj.

I dessa väntans tider prövas våra motiv och perspektiven kan bli allt tydligare. Vi får i dessa tider öva oss i att se vad som verkligen är nödvändigt av det vi ber om och vad som verkligen är viktigt i livet.

Vi får i väntan mogna och växa i oss själva och kanske omvärdera våra tankar. Ibland kan för snabba beslut resultera i en dålig konsekvens. Det är bättre att lugna nerverna och tänka en eller två, kanske tre gånger extra innan vi förhastar oss.

Veckan före pingst får vi alla öva oss i att vänta. Den nya pingstvinden som blåser över oss varje år innefattar oss alla. Ägnar vi oss åt rätt saker? Är målet för oss människor Guds rike eller samhällsnytta? Kanske en kombination av både och. Är vårt fokus inställt på Jesu återkomst eller nästa sammanträde?

Tiden mellan Kristi himmelfärds dag och pingst blir på så sätt en bild för den tid vi lever i.