”Jag blev helt tagen av staden”
Dimman sveper sitt täcke över Skageracks tak och tvingar på vårmorgonen ett grått dis. Men Tove Meyers kappa lyser optimistiskt grön när hon tar några raska steg mot trappan och låser upp.
PORTRÄTTET: För tio år sedan skulle hon inte ha trott på den som påstod att hon skulle flytta till Strömstad. Men hon blev förälskad inte bara i en man härifrån utan också i staden. Nu är Tove Meyer Strömstads nya kulturchef. En kulturchef som tror på kommunikation och dialog.
Efter 14 dagar på posten som Strömstads kulturansvariga verkar hon hemtam i det nyblivna kulturhuset, ställer några frågor till elektrikerna om ljuset, som inte fungerat riktigt efter ett strömavbrott, noterar att hon ska få ordning på städningsrutinerna och säger att huset i stort sett är fullbokat hela sommaren.
I Stora Salen pågår förberedelser för kvällens konsert och tar vår tillflykt till ett av borden i den omdiskuterade kafédelen Svarte Daniel med utsikt mot Stadsparken.
STADENS NYA KULTURCHEF har följt husets utveckling till kulturhus och är väl medveten om diskussionen kring låsta dörrar och avsaknad av öppet kafé, men hon vill gärna tona ner de dova stämningarna.
– Jag är glad över att det är aktiviteter här, dag som kväll. Alla har samma mål, att det ska vara ett levande hus för alla Strömstadsbor. Det kan ta tid att hitta lösningar, men jag tror inte man ska vara rädd för att våga testa och se vad man landar i.
– Vi kan se under ett år hur det funkar och vad man kan förbättra. Det är synd om det ska bli konflikter kring det här, tycker jag, som ser alla eldsjälar och alla kolleger på kommunen som sliter och jobbar.
VI BEFINNER OSS i historisk kulturmiljö, i den gamla kurortens societetshus. Hur hamnade journalisten, författaren, poeten, producenten med mera Tove Meyer, född i Vällingby i Stockholm, här? Som kulturansvarig i Sveriges västligaste stad?
Hon ser ut att själv ha ställt sig frågan. Och blivit säker på svaret.
– Hade någon frågat för tio år sedan om jag skulle flytta till Strömstad hade jag inte kunnat föreställa mig det. Men för åtta är sedan träffade jag en kille som är född och uppväxt här.
Han hette Johan Adamsson, verksam som mönsterdesigner. Tove följde med honom till hans föräldrahem. – Jag blev helt tagen av staden. – Det är 60 mil från Stockholm, men vi har varit här många gånger varje år och vare gång vi åkte härifrån, särskilt på sommaren, tänkte vi att ”ska vi nu tillbaka och trängas i Stockholm” ...
SÅ FÖDDES TANKEN på att söka sig hit. För Johan handlar det alltså om att återvända, för Tove om att byta miljö till något som hon bitvis beskriver som exotiskt, att bada i saltvatten till exempel.
– Och sjöstjärnor, jag visste inte att de fanns på riktigt... Hon skrattar. – Jag undrade en gång om vi skulle köpa ”färska, frysta räkor”. Jag förstår att jag har mycket att lära mig.
– Fast farmor och farfar kommer från Göteborg och Åmål, så jag är bekant med västkustmål och jag har gjort research för Skavlan. Då lärde jag mig förstå bokmål. Det tror jag bäddar för kontakter på norska sidan.
– För mig var det ett uppvaknande
att förstå den norska kulturen med skidåkningen och att ge sig ut på tur, lägger hon till och konstaterar att ut på tur ska hon här, för att upptäcka både det bohuslänska ö-livet och de norska grannområdena.
dagar hon har bakom sig i Strömstad har bestått av jobb, jobb och åter jobb. Hon är litet överraskad över hur mycket det är att göra.
– Nu är familjen kvar i Solna, men jag har två små barn och när de kommer hit får jag börja prioritera.
Hon har hittills varit inriktad på att träffa människor och skapa sig en bild av läget på den plats där hon blir en länk mellan kommunen och alla dem som skapar och upplever kultur. Hon tror på dialog och tydlig kommunikation, säger hon.
– Jag är bra på att ta olika typer av människor och jag är väldigt lösningsorienterad.
Det låter ju som en god egenskap, men den kan nog också skapa gnissel i mötet med den långsamhet som kännetecknar den kommunala processen och beslutsgången, inser hon.
Vi har samtalat en bra stund innan jag frågar om det som Tove Meyer kanske är mest känd för, hennes roll som en av författarna till den uppmärksammade ”kungaboken” 2010, Den motvillige monarken, som gav upphov till nyordet ”kaffeflickor” och har betecknats som en sorts vändpunkt i hur kungligheterna bevakas och skildras, från hovsamt och försiktigt till kritiskt. Den ledde dock också till skoningslös kritik och utfall mot författarna.
– Hade den kommit i dag efter metoo hade den nog landat annorlunda. Då var det vi som blev skandaliserade, nu hade man nog sett mera på hur männen betedde sig, säger hon.
– Det var chockartat. Jag var ung och nog litet naiv.
MEN TOVE MEYER har gjort mer än
kungaboken.
– Jag har arbetat med public service i olika former, som researcher och producent för P3, bland annat Morgonpasset.
Redaktör för barnprogrammet Hjärnkontoret och Radiokorrespondenterna i radions P1 är några andra exempel. Och, som sagt, research för Skavlan.
– Jag har också varit producent för Musikhjälpen. Det var jättehäftigt och spännande. Det handlade om barnsexhandel, ett svårt ämne, som det gällde att kommunicera rätt, så att folk förstod men ändå inte valde att stänga av.
Producent och redaktör till trots; Tove Meyer ser sig som en skrivande person.
– Jag gick teaterlinje i gymnasiet och arbetade med fria teatergrupper. Men jag började tidigt skriva dagbok och skrivandet kom att bli min grej.
– Just nu skriver jag en serie för ljudboksförlaget Storytel. Det är skrivandet jag har behållit.
DET LÅTER SOM en lämplig profil för Strömstad, med sitt litterära residens och sin kulturfestival med ordet som grund, Winter Word Festival, men idéerna snurrar fort och många, så snart är vi inne på musiken i stället.
– Jag har en kompis som är DJ och som jobbar mycket med att få in ungdomar i musikskapandet. Jag skulle gärna vilja få hit henne.
– Kurt och jag har pratat om att det ska bli som en verksamhet här i huset. Han blir ju ansvarig för fritidsverksamheten nu, säger hon och syftar på att fritidsgården blir del av fritidschefen Kurt Dahlbergs område, när den nya organisation träder i kraft som flyttar fritidsgården från barn- och utbildningsnämnden till kultur- och fritidsutskottet. Det slutliga beslutet om det ska tas av kommunfullmäktige på torsdag 26 april.
Vi tar en sväng i huset, ser på de gamla fotografierna med Selma Lagerlöf på kurortsbesök. Tove säger att hon ser fram emot att få träffa historieföreningen och lära sig mera om den lokala historien. En rundvandring i det magiska Stadshuset behöver hon för egen del, säger hon, och berättar att hon själv redan organiserat en för allmänheten: 14 maj är ett av husets magiska datum och då blir det barnvisning. Sonja Johansson tar med barnen runt i huset och de möter spännande personer på sin väg.
Meyer hittat en egen släktkoppling. Hennes farfars farfar hette Magnus Meyer och var glasmästare – i Strömstad. Han kalllades ”vackre glasmästaren i Strömstad”, meddelar Toves pappa.
Det kan väl båda gott för en nybliven kulturchef, som också hoppas på att förnya stadsvandringarna så de också blir konstvandringar, som visar kommunal konst ute på stan och i Stadshuset och dessutom tar vägen om kommunens egen konstall i Lokstallet.