Svenska Dagbladet (delayed ver.) - SvD Mat & dryck
Smaker och bemötande i toppklass på anspråkslösa kvarterskrogen
Smakerna andas fine-dining men känslan är kvarterskrog. En kombination som få i Stockholms krogliv lyckas med. På Ärla förenas det bästa av två världar.
5
Det är inte mycket som skvallrar om att det ligger ett krogfynd på den anonyma Danderydsgatan mellan Östra station och Danderydsplan. Men den som tittar noga ser att mellan ett snabbmatsställe och ett sushihak ligger restaurang Ärla.
Vi kliver in i lokalen, som tidigare huserade en pizzeria, och konstaterar att den anspråkslösa känslan hänger med in. Matsalen är luftig, väggarna i sterilt vitmålat tegel och konsten på väggarna ger en känsla av skånska landsbygden eller västkusten. Det ganska kalla ljuset för inte precis tankarna till en fine diningrestaurang. Det gör däremot maten.
Ärla drivs av ett välmeriterat krögarpar. Lotta Karlsson är mångårig semifinalist i Årets kock och även finalist i Årets ekokock. Patric Blomquist har vunnit båda tävlingarna år 1994 respektive 2023. Efter att ha drivit gastropuben Hybrid i Enskede i åtta år öppnade de Ärla i december 2023. Namnvalet är inte mer komplicerat än att det kommer från kvarteret den ligger i, Sädesärlan.
Menyn är förhållandevis liten och består av ett antal mellanrätter i olika storlek. Runt fyra rätter sägs vara lagom och vi väljer att gå på restaurangens rekommendation ”kvällens fyra favoriter”.
Krämen på getost göms under tunna skivor av rättika, blodgrapefrukt, rödbetskrutonger och glasört. Rätten är perfekt balanserad med syra och beska från grapefrukten som lirar underbart med den rinniga och lena getosten.
De fyra favoriterna skiftar ofta och vid vårt andra besök får vi en slarvsylta på anka och anklever. Ankans köttiga konsistens tillsammans med den lena levern skapar en spännande mix av texturer ihop med den mjälla vårlöken.
De små klickarna av kvittenpuré förstärker sötman i ankan och ger välbehövlig fräschör till den ganska mastiga levern.
Bakad långa ligger i en musselvelouté och serveras med blodpudding och bläckfisk, en udda kombination som får oss att höja på ögonbrynen men som funkar helt perfekt.
Veloutén har en djup smak, blodpuddingen ger krispighet och kålrabbin står för lite syrlighet. Möjligen har långan varit i ugnen någon minut för länge och är lite torr, men vad gör det när rätten i övrigt är alldeles underbar? Sällskapets allergiker får samma rätt men med velou
tén utbytt mot en buljong, och även om den inte håller riktigt samma nivå gillar vi att köket är flexibelt.
Färserad lammbog kommer med picklad morot, en morotspuré och en sky på ramslök. Köttet är så mört att det faller isär när vi nuddar det med gaffeln. Ovanpå lammet ligger en kräm på rotselleri som vi hade kunnat sleva i oss med sked direkt ur en skål.
Efterrätten är glasrabarber med mjölkglass och en sirapskaka. Glassen är något vattnig men det kompenseras av rabarber med perfekt konsistens och den smöriga, söta kakan.
Det är svårt att hitta något att anmärka på hos Ärla. Den enda missen rör varken mat, service eller dryck utan bokningen. En vecka före vårt ena besök är det, enligt sajten, fullbokat. Vi skriver upp oss på väntelistan, och håller manisk koll på mejlkorgen, och lyckas på så sätt få ett bord.
Till vår förvåning är lokalen bara halvfull när vi anländer, och fortsätter att vara det kvällen ut. Förvisso en randanmärkning, men vi hade önskat att det framgick på hemsidan att det finns ett stort antal platser för drop in.
Det är dock ingenting vi tänker på när vi kliver ut i Östermalmskvällen igen. Vi imponeras över rätternas lekfulla enkelhet. Här lämnas inget åt slumpen.
Samtidigt är servicen från de båda grundarna personlig, kunnig och varm. Att ha mat och bemötande i absolut toppklass, trots att restaurangen är relativt nyöppnad och en liten personalstyrka (vi räknar dem till tre personer) är något som få klarar av. Vi börjar direkt planera in vårt nästa besök.