Svenska Dagbladet (delayed ver.) - SvD Mat & dryck
”Gösen var en musikalisk upplevelse”
Rom från Kalix, en smakrik kroginvigning och en tropisk efterrätt har ackompanjerat Janne Schaffers liv.
Tre förrätter från norr
Vittangi, Kiruna, Abisko, Kalix, Björnrike … Året var 1995 när jag en kall vinter turnerade från by till by genom norra Sverige. Omgiven av en oslagbar natur och detta vackra vinterlandskap skrev jag låten ”Norrland”, för att på något sätt sätta ton på hur jag upplevde att vara där. Många år senare skulle samma känsla komma i uttryck genom olika smaker.
Allt tog sin start under de nio år i rad som jag i mitten av 00-talet hade julkonserter i Kalix kyrka tillsammans med lokala musiker. Efter varje konsert fick jag en burk med Kalix löjrom och med den i åtanke lät jag, med hjälp av kocken Henrik Norström, komponera tre förrätter: råmarinerad lax med soja och ingefära, blinier med Kalix löjrom och kycklingsoppa med tryffel och lökconfit.
Jag gör inte förrätterna själv särskilt ofta, men när det väl händer njuter jag av dem långsamt och länge tillsammans med goda vänner. Lyssnar man dessutom på ”Norrland” och ”Vintersaga”, som jag spelade in med Monica Törnell i början av 1980-talet, samtidigt lär man få en riktigt aromatisk upplevelse av Norrland. Och plötsligt är man tillbaka i det oslagbara landskapet.
Fillins mignon
I 43 år spelade jag med kompositören Björn J:son Lindh som kom att bli en av mina närmsta vänner. När vi lärde känna varandra var hans dotter Lotta knappt fem år gammal. I dag driver hon restaurangen Lux Dag för Dag tillsammans med sin man Henrik Norström, som jag tycker är en av Sveriges bästa kockar. Jag och Björn invigde restaurangen när det begav sig och det blev en kväll jag sent kommer glömma.
Vi bjöds på ugnsbakad gös med musselbuljong och Smögenräkor, vilket blev närmast en musikalisk upplevelse. På samma sätt som musik kan lyfta en mentalt gjorde maten det. Det var som ett slags medley av smaker. Därför kallar jag rätten för ”Fillins mignon”, en låt på min första skiva.
Björn hade gått tio år på musikhögskolan och var utbildad soloflöjtist, solopianist och kompositör. Jag är, för att citera Putte Wickman, en självlärd autodidakt. Men Björn gav mig oftast bara en not och så fick jag lösa resten själv. Oftast gick det bra. Vår mest kända låt vi spelade tillsammans innan han gick bort 2013 var ”Brusa högre lilla å”, och det är som att den låten lever i symbios med den här rätten. Det är stämningsfullt, såväl för gommen som för öronen.
Tropical fruits
Att Lasse Åberg och jag en gång i tiden skrev en låt som heter ”Det finns för mycket sånger om kärlek och för lite sånger om mat” säger något om vårt gemensamma intresse. Vi är båda stora mat- och vinälskare som gärna går ut och äter tillsammans, även om det var länge sedan nu.
En gång skrev Lasse en text som han kalllade ”Tropical fruit”, vilken jag tonsatte. Låten handlar om en vegetarian, men för mig påminner den också om min egen kärlek till färsk frukt. Det finns inget bättre sätt att avsluta en god måltid än med crème brûlée tillsammans med passionsfrukt, äpple, mango, banan … Ja, i stort sett vilken frukt som helst som går att få färsk.
När vi nu i sommar ska ha fem spelningar med Electric Banana Band lär det säkert bli en och annan dessert med färska frukter. Som musiker måste man tänka på sin mathållning och jag har slutat äta processad mat, även om det är en utmaning just på turnéerna. Men när vi är ute med Electric Banana Band har vi Klasse Möllberg som styr upp och bokar bord på bra ställen och ser till att vi får det bästa. Och blir det crème brûlée med färsk frukt som avslutning kommer kvällen såklart vara fulländad.
”Som musiker måste man tänka på sin mathållning. Jag har slutat
att äta processad mat.”