Bort med den deppiga konsten!
Under de 15 år min fru och jag bott i Hornstull har vi undrat över ändamålet med glasmontrarna vid plattformarna i tunnelbanan. De innehåller några mindre föremål och tycks inte ha städats under alla år.
Av boken ”En värld under jord”, utgiven av Stockholms stad år 2000, framgår att det är konst. Skulptören Berndt Helleberg fick då Hornstulls station byggdes 1964 i uppdrag att smycka väggarna över spåren. Dessa utfördes under temat ”Altamira” i glaserat tegel, och har enligt boken ”inte heller har påverkats negativt av tidens gång, vilket däremot är fallet med perrongsidornas glasmontrar”.
Det var 1992 som Helleberg också fick uppdraget att förse glasmontrarna med konstnärlig utsmyckning. Han utformade dem under temat ”Himmel, hav, jord och öken”. Olika föremål exponeras mot en bakgrund av riktigt berg visat inom en cirkulär öppning i ett foto av samma berg. Föremålen skall förmodligen representera temaorden men sambanden är ganska oklara utom för en monter. Den är tom så när som på sand på golvet. Den föreställer säkert öken. Alla montrar är mycket dammiga och ger intryck av att vara helt bortglömda. De är så tråkiga att ingen ens tycks lägga märke till konsten i dem.
För mig som är konstintresserad känns det svårt att vara negativ till resultatet av en erkänd konstnärs ansträngningar. Men på det sätt som föremålen nu exponeras är det nödvändigt att göra något radikalt. En första åtgärd som skulle förbättra situationen något är en rejäl städning. Men det är tveksamt om det är tillräckligt. Montrarna skulle kunna användas på annat mer intressant sätt. De skulle till exempel lämpa sig för årliga utställningar för Stockholms konstskolor och arkitekturskolan. De föremål som nu finns i montrarna kanske kan samlas ihop i några av montrarna så att de kan vara en historisk referens.
Gör något! Bort med denna deprimerande konst.
Tunnelbanetrafikanterna i Hornstull skulle definitivt bli på bättre humör om den ersätts med något mer uppmuntrande.