Temaserien Vetenskap: Kroppen vol. 4
Henriette Lacks odödliga celler
En anmärkningsvärd historia om kvinnan som räddat miljoner liv efter sin död.
År 1951 mottog cellbiologen George Otto Gey ett nytt prov av cancerceller från livmoderhalsen på en avliden patient vid Baltimore John Hopkins Hospital. Han var redan förberedd på att misslyckas. Under flera årtionden hade han fått många liknande cellprover, men i stället för att föröka sig som han hoppades hade cellerna alltid dött inom några dagar. Men den här gången var något annorlunda. Cellerna överlevde inte bara testet, de fördubblades också varje dag. Gey hade nu ett oändligt lager av celler som han kunde studera på laboratoriet – och ingen förstod varför.
Gey gav den nya cellinjen namnet Hela, kodnamnet för Henrietta Lacks, kvinnan som cellerna härstammade från (men ingen fick veta hennes namn förrän 20 år senare). Istället för att sälja cellerna med god vinst bestämde Gey sig för att dela ut dem gratis i vetenskapligt syfte. Snart skickades cellprover till laboratorier i hela världen. Forskare kunde för första gången se hur virus som mässling, påssjuka och polio drabbade människans celler. Det gav dem värdefull insikt och möjlighet att utveckla vacciner som räddade liv.
När USA:S regering förstod hur viktig Hela faktiskt var öppnade de en cellodlingsanläggning. Som mest producerades 6 miljarder celler där varje vecka. Helacellerna var mycket aggressiva och började gradvis dominera alla andra cellinjer som de kom i kontakt med. Forskarna behövde mer information för att kunna avgöra om en cell härstammade från Helalinjen och i början av 1970talet avslöjades äntligen cellernas ursprung.
På 1950talet behövde läkare inte be patienter eller deras släktingar om samtycke innan de tog cellprover. Henriettas familj visste därför inget om hennes otroliga bidrag till vetenskapen förrän de också ombads att lämna blodprov 1973. Familjen hade levt i extrem fattigdom och utan sjukförsäkring och snart förstod de att Henrietta hade bidragit enormt mycket till forskningsarbetet utan att få någon form av erkännande – och att andra hade tjänat bra på hennes celler, som nu hade kommersialiserats. År 2013 publicerades Henriettas arvsmassa online utan familjens tillåtelse. Personlig information om familjens risk att utveckla vissa sjukdomar blev därmed offentlig för hela världen.
1 Poliovaccin
När Helacellerna först upptäcktes stod världen inför en omfattande polioepidemi. Jonas Salk var en av många forskare som desperat försökte utveckla ett vaccin. När han lyckades få tag på ett prov av Helaceller kunde han äntligen odla det smittsamma polioviruset i stor skala. Därmed kunde han testa det vaccin som nu har utplånat polio från nästan hela västra halvklotet.
2 Provrörsbefruktning (IVF)
Läkaren som undersökte Henrietta Lacks på John Hopkins Hospital hette Howard Jones. Han ansvarade senare ansvarade för ett forskningsprojekt med Helaceller som resulterade i den första framgångsrika provrörsbefruktningen av en äggcell från en människa. USA:S första provrörsbarn föddes 1981.
3 Cancerforskning
I början av 1980 upptäckte den tyska virologen Harald zur Hausen att Helaceller innehåller kopior av en dnasträng från humant papillomvirus (HPV). Det var detta virus som ledde till Henriettas livmoderhalscancer. Med denna kunskap kunde forskarna utveckla Hpvvaccinet, ett vaccin som har minskat antalet Hpvinfektioner hos tonårsflickor med nästan två tredjedelar. Hausen fick Nobelpriset för sin banbrytande upptäckt 2008.
4 Människor i rymden
Helaceller skickades upp i rymden 1957. De var med på den andra ryska satelliten som cirkulerade runt jorden. På så sätt kunde forskare observera hur en rymdfärd påverkade människoceller innan människan själv skulle ut i rymden. De första människorna i rymden hade också med sig Helaceller och man kom fram till att cellerna delade sig snabbare när de var tyngdlösa.
5 Vår arvsmassa
År 1965 kombinerade forskarna Henry Harris och John Watkins Helaceller med celler från möss. Resultatet blev de första hybridcellerna från människor och djur. Nu kunde forskare studera vilka kromosomer som var sammanlänkade med vilka proteiner eller genfunktioner. Därmed blev det möjligt att göra en fullständig kartläggning av människans arvsmassa genom det internationella samarbetsprojektet Human Genome Project.
En Helagenomkommitté utsågs till slut för att familjen Lacks skulle få viss kontroll över vilka som fick tillgång till Henriettas dna. Slutligen fick Henrietta även det erkännande hon förtjänade. Hon tilldelades ett hedersdoktorat och flera stipendier och skolor uppkallades efter henne. Idag bidrar hennes fantastiska celler fortfarande till ökad kunskap om människans biologi och bidrar därmed till att rädda miljontals liv över hela världen.