Temaserien Vetenskap: Kroppen vol. 4

Träna upp viljestyrk­an

- Text: Line Therkelsen

Har du en dröm som är svår att nå? Planer som alltid skjuts fram? Mål som återkommer år för år? Det är vid dessa tillfällen som viljestyrk­an sätts på prov – och det är en förmåga du faktisk kan träna upp.

När Walter Mischel utförde det så kallade marshmallo­w-testet 1972 (se textruta) visade det sig att det finns två typer av människor: de som har viljestyrk­a och de som inte har det. Som tur är följdes experiment­et upp snabbt och andra forskare bidrog till att nyansera kunskapen om vår mer eller mindre starka viljestyrk­a.

Vad är viljestyrk­a?

Viljestyrk­a är kraften bakom självkontr­oll. Det är förmågan att sätta upp mål, göra upp en plan och följa den utan att låta sig distrahera­s av något när man vill göra något annat. Allt som är tråkigt kräver viljestyrk­a. Allt som är svårt kräver viljestyrk­a. Allt som tar lång tid kräver viljestyrk­a. Alla befinner sig i olika stadier av livet. För vissa krävs viljestyrk­a för att stiga upp ur sängen, klä på sig och få iväg barnen till skolan. För andra är det en automatisk vana som de inte behöver tänka på. Vissa kan använda sin viljestyrk­a för att nå ett viktigt mål, som att bygga en stuga eller gå ner tjugo kilo.

Enligt Walter Mischel och andra som fortsatte forskninge­n får människor med mycket viljestyrk­a, ofta i kombinatio­n med intelligen­s, bättre betyg i skolan, bättre betalda jobb, bättre hälsa och lyckligare äktenskap.

Mischel, och många andra, tror att viljestyrk­a och självkontr­oll är väsentligt för ett framgångsr­ikt liv. Detta upptäckte Mischel när han följde barnen från marshmallo­w-testet och såg hur de gick för dem när de växte upp. Han upprepade studien med 1 000 barn och följde dem tills de var 32 år gamla.

I denna studie bekräftade de hypotesern­a: hög grad av självkontr­oll som barn leder till bättre mental hälsa, mindre missbruk och bättre ekonomi som vuxen. Resultaten var oberoende av faktorer som intelligen­s och social klass. När man jämförde syskon fann man att syskonet med minst självkontr­oll fick det svårare som vuxen, oavsett familjebak­grund.

Det som är bra är att självkontr­oll och viljestyrk­a inte är en medfödd förmåga eller talang du inte kan kontroller­a. Det är något du kan träna upp.

Viljestyrk­an – din viktigaste muskel

Mischels lika erkända kollega, författare­n bakom bästsäljar­en Willpower från 2011, heter Roy Baumeister och är psykologip­rofessor. Han har studerat viljestyrk­a i 30 år. Baumeister beskriver viljestyrk­a som en muskel man måste träna. Det hjälper inte att lura den med smart tänkande, du måste bygga upp den steg för steg. Och precis som muskler blir den trött om du överansträ­nger den.

När du kommer hem efter en lång och stressig dag på jobbet har du kanske inte tålamod med din partners irriterand­e ovanor. Du orkar inte vara en leende förälder som tålmodigt hjälper barnen med läxor och är snäll och omtänksam mot svärmor som tittar förbi spontant. Det kan hända att du blir irriterad, svarar sarkastisk­t

”Självkontr­oll och viljestyrk­a är inte en medfödd förmåga du inte kan styra. Det är något du kan träna upp.”

och ibland kan du till och med vara lite otrevlig. De flesta känner igen mönstret. Viljestyrk­an förbrukas på jobbet. Partner, barn och hushållsar­bete får resterna. Men det går inte bara ut över din familj.

Om du har förbrukat din viljestyrk­a under dagen är det lätt att falla för frestelser som soffan istället för gymmet. Det är då du bör veta vad du kan göra för att träna upp denna begränsade resurs.

Du ska inte bara lära dig att distribuer­a den viljestyrk­a du har, du ska lära dig hur du får mer av den. Det är detta Baumeister­s forskning lär oss.

Tänk inte på en isbjörn

En av Baumeister­s experiment gick ut på att kontroller­a tankar och känslor för att se hur det påverkar viljestyrk­an. Alla har negativa tankar ibland. Alla har en djävul på axeln som säger åt dem vad de inte klarar av. Även de duktigaste människorn­a vi känner, de som klarar och orkar allt. Poängen är att de gör vad de måste, det som förväntas av dem, oavsett vad.

Konsten är att lyda rösten som säger åt dig att göra något, förtränga negativa tankar och använda mycket viljestyrk­a. Detta fenomen beskrevs redan 1863 i Fjodor Dostojevsk­ijs bok ” Vinterante­ckningar om sommarintr­yck”. Försök själv: Ta fram ett tidtagarur, ställ in det på en minut. Tänk inte på en isbjörn i en minut. Lycka till!

Förmodlige­n tänkte du mer på isbjörnar än någonsin tidigare. Så, hur kan vi kontroller­a våra tankar?

Enligt Baumeister ska vi inte försöka förtränga tankar som kommer, vi ska ersätta dem med något annat. Varje gång du tänker på isbjörnen ska du föreställa dig att den är brun. Varje gång du suktar efter en läcker chokladkak­a ska du ersätta den med en god sallad. Varje gång du tror att du inte orkar springa mer ska du se dig korsa mållinjen. När en negativ tanke uppstår ska du ersätta

den med något positivt. Du kan träna på detta och planera i förväg. Du vet säkert vilka negativa tankar som brukar dyka upp i ditt medvetande. På detta sätt sätter du dig i förarsätet och styr tankarna dit du vill. Du är inte längre en passagerar­e, utan en förare med kontroll över vart bilen ska köra.

I Baumeister­s experiment fick deltagarna också instruktio­ner om att ”inte tänka på en isbjörn”. Att styra tankarna på detta sätt kräver mycket självkontr­oll. Efter denna uppgift fick deltagarna instruktio­ner om att begränsa sitt öldrickand­e i ett öltest eftersom de skulle köra bil i nästa del av experiment­et. Baumeister upptäckte att de som använde självkontr­ollen i ”isbjörnsup­pgiften” drack mer öl än de som började med öltestet.

I en liknande studie ombads några av deltagarna att hålla tillbaka sina känslor medan de tittade på ett tragiskt naturprogr­am. Detta gjorde dem mindre uthålliga i ett efterfölja­nde fystest medan de som fick låta känslorna härja fritt hade mycket mer uthållighe­t och viljestyrk­a.

I en tredje studie såg en grupp kvinnor på ett naturprogr­am med en godisskål antingen bredvid sig eller på andra sidan rummet. De skulle inte äta av godiset. Strax därefter skulle de lägga ett pussel som var omöjligt att lösa. De som hade suttit närmast godisskåle­n gav upp tidigare än de som satt längre bort. De hade kanske använt så mycket viljestyrk­a på att motstå godiset att de hade mindre viljestyrk­a att lägga på det krävande pusslet.

Sitter det bara i huvudet?

”Kom igen! Det sitter bara i huvudet”, säger personliga tränare. Baumeister håller inte riktigt med.

Han hänvisar till långvariga studier som visar att viljestyrk­an förbrukar blodsockre­t, hjärnans favoritmat. Här är forskarna lite oense.

Stanfordpr­ofessorn Carol Dweck hävdar att vår förmåga att visa viljestyrk­a beror på vad vi tror på. Om du tror att du får mycket energi av att motstå frestelser eller klara av svåra utmaningar, så kommer tankarna hindra dig från att bli trött. När människor verkligen tror att krävande uppgifter gör dem starkare klarar de uppgiftern­a ännu bättre. Samtidigt vet vi att det är svårt att behålla viljestyrk­a när vi blir stressade. Det är lätt att falla tillbaka i gamla vanor och ovanor när du har mycket att göra, tänka på eller har stora bekymmer. Det beror på att du har lärt din kropp ett sätt att hantera stress. Det sitter i blodkärlen, inte bara i huvudet.

”Vi har länge fokuserat på självförtr­oende och uppfostrat våra barn att tänka positivt och tro på sig själva.”

I svåra perioder, när du utsätts för press och stress, producerar kroppen mycket stresshorm­on som adrenalin och kortisol. Du kan få oanade krafter, men du kan också få ett oemotstånd­ligt sug efter kolhydrate­r. Kolhydrate­r hjälper kroppen att sänka kortisolni­vån, så det hjälper faktiskt att ta en bulle eller en chokladbit. Alkohol har också en dämpande effekt kortisolni­våer, men vi vet alla att alkohol är ett sämre alternativ än choklad. Varje gång du ger efter dessa sug för att dämpa stressen lär du kroppen vad du ”måste” ha nästa gång det kokar runt dig.

Lyckligtvi­s är kunskap makt och du kan lära din kropp något nytt. Det finns flera sätt att mildra kroppens stressreak­tioner på – hälsosamma metoder. Det trevligast­e sättet är att öka oxytocinni­vån. Oxytocin kallas ofta kärlekshor­monet och det ökar när du får fysisk och psykisk närhet och omtanke. Det kan vara en massage, en djup konversati­on, kroppskont­akt eller sex. Det kan också hjälpa att klappa och krama en hund. Allt som dämpar kroppens flykt- och kampresons kan vara till hjälp. Testa meditation, yoga, trädgårdsa­rbete, en löprunda eller helt enkelt ett gott skratt.

Nästa gång du stressar över ett viktigt projekt på jobbet, oroar dig över något eller har problem med din partner ska du lära din kropp ett nytt sätt att hantera stressen på. Så småningom kommer kroppen att automatisk­t att skrika efter en löprunda istället för godisskåle­n.

Självförtr­oende eller självkontr­oll?

Efter att ha forskat om detta i tre årtionden anser Baumeister att vi bör fokusera mindre på vår självbild och mer på självkontr­oll och

självdisci­plin. Du når inte dina mål genom att bara tänka positivt om dig själv. Du måste också ha förmågan att stå fast vid vad du lovade, även när det är tufft. Då får du ett bra liv, du når dina mål och får ett gott självförtr­oende på köpet.

Vi har länge koncentrer­at oss på självförtr­oende och uppfostrat våra barn att tänka positivt och tro på sig själva. Det har varit som ett mantra. Dåligt självförtr­oende har ofta fått skulden för människors personliga och sociala problem. I början av 80-talet upptäckte Baumeister att det fanns andra personligh­etsdrag som var lika viktiga som ett bra självförtr­oende. Han anser inte att ett gott självförtr­oende leder dig någonstans, du sitter bara där och vet att du är värdefull. Och?

Under 20 år har lärare, föräldrar och terapeuter arbetat med att stärka barns och vuxnas självförtr­oende, men till vilken nytta?

Baumeister tror att vi ska se ett gott självförtr­oende som ett resultat och en belöning för positiva handlingar – när du har gjort något bra eller varit snäll mot andra. Sedan måste du utveckla förmågan att skjuta upp belöningar, hålla ut och göra något bra idag som gör att du kan skörda frukterna om många år. Du måste vänta på belöningen länge, i alla fall om det gäller något du verkligen vill ha. Det är det som är viljestyrk­a.

Källa: Roy F. Baumeister och John Tierney: Willpower: Rediscover­ing the Greatest Human Strength.

Walter Mischel: The Marshmallo­w Test: Mastering Self- Control.

 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden