Supermuskler

Framgångar i idrott handlar inte bara om träning och livsstil, mycket finns i generna.

Musklernas konstruktion och funktion beror på dussintals olika gener. Särskilt en gen har väckt idrottsforskarnas uppmärksamhet. Den kallas ACTN3 och bär på instruktioner för ett protein som heter alphaactinin3, en molekyl som bidrar till sammandragningen av muskelfibrer typ 2.

Typ 2fibrer kallas även snabba muskelfibrer och används vid explosiva kraftansträngningar. De är starka men tröttnar snabbt, och de är avgörande i sporter som sprint. Typ 1fibrer, eller långsamma muskelfibrer, är däremot bättre lämpade för långsam sammandragning och uthållighet. De är inte lika starka, men orkar mycket längre.

Musklerna innehåller en blandning av båda fibertyperna, som utnyttjas beroende på vad musklerna huvudsakligen används till. Muskelfibrerna är olika till antal och effekt mellan individer. Ungefär en femtedel av människor med europeiskt eller asiatiskt ursprung har en nonsensmutation delvis genom Actn3genen. Mutationen gör proteinet kortare och leder till brist på alfaactinin3. Detta verkar påverka hur väl musklerna kan överföra kraften och hur typ 2fibrerna svarar på träning. Proffsatleter har sällan brist på ACTN3.

Dessa människor kan till följd av detta inte alltid konkurrera på högsta nivå i sprint. Ser man på elitutövare är det många färre som bär på denna mutation.

Liksom med all komplicerad genetik är den här genen inte den enda faktorn. Fler manliga elitsprintare än kvinnliga bär på mutationen, vilket tyder på att testosteron kan kompensera för bristen.