Supersinnen

En fjärdedel av befolkningen kan känna smaker andra inte märker.

Tungan är full med knölar som felaktigt kallas smaklökar. De är egentligen små upphöjningar bestående av vävnad som heter papiller och de finns i fyra olika former. En sort känner ingen smak alls, men de andra innehåller tusentals smaklökar. Dessa smaklökar gör att vi känner de fem smakerna sött, surt, salt, beskt och umami.

Så kallade supersmakare känner beska molekyler bättre än andra. Det finns också ickesmakare som inte känner smaken alls. De flesta av oss är befinner sig någonstans mittemellan dessa två.

Skillnaderna tros härröra från mutationer i tungans nyckelgener. Den första är TAS2R38, som kodar en receptor för besk smak (en särskild molekyl som fångar upp besk smak och börjar skicka signaler till hjärnan). Den andra är gustin, som kodar ett enzym i munnen. Tack vare generna har supersmakare fler receptorer för vissa beska föreningar, och därmed bättre smaksinne.

Det bästa sättet att ta reda på om du är en supersmakare är genom att smaka på en pappersremsa täckt med en kemisk förening som kallas npropylthiouracil eller PROP. För en supersmakare kommer remsan att smaka oerhört bittert, men för en ickesmakare smakar det ingenting. Ett annat lågteknologiskt sätt att räkna ut detta är att bestryka tungan med karamellfärg och räkna papillerna. Supersmakare har ofta fler än normalt.