Hommousfärgad flagga med persiljeblad
Juni inleds alltid med viftande flaggor. Studenter som jublande springer ut till arbetslösheten, och strax därefter kommer nationaldagen. Flaggor har oftast en stor personlig anknytning till människan, vissa identifierar man sig med, andra känner man knappt till. Med dessa högtider kommer också frågan om svenskhet, förhållandet till eventuellt annat ursprungsland och fosterland.
Studentflaken fylls av hela världens flaggor och högerextrema forum kokar när studenter springer ut med annat än den blågula flaggan.
Den återkommande debatten om ”vems” Sverige är skiljer sig inte mycket ifrån småbarn i en sandlåda som kivas om samma spade.
Mitt eget flak vid studenten såg ut som en FN-kongress på efterfest i en lastbil med alla dess flaggor. Livet i diaspora, med ett annat hemland än sitt fosterland, väcker en direkt representativitet. Ett ofrivilligt ambassadörsskap för ett land som personen möjligen har spenderat ett halvt sommarlov i.
Jag är fullt medveten om vilka kategorier jag representerar i olika rum, den enda självvalda är min yrkesroll, resten har jag blivit tilldelad. Genom allt jag gör, om det så är att gå mot röd eller grön gubbe, så döms samtliga kategorier. Typiskt kvinnor, typiskt förortsbarn, typiskt invandrare.
Måhända att ingen av oss på flaket ifrågasatte traditionen kring flaggorna, men det var en omedvetet positiv representativitet, att denna flaggas bärare har avklarat tolv års studier.
Den svenska flaggan symboliserar inte bara mitt hem, utan även en stor del av min identitet. Ändå så representerar jag den endast vid besök i hemlandet. Inte ens när man är utomlands i andra länder så köper de ens svenskhet. Min långt ifrån blonda hårfärg skapar besvikelse hos varje dörrinkastare. Men i hemlandet, där blir man per automatik en lika stark representant för Sverige som alla ABBA-medlemmar tillsammans.
Den enda gången en flagga egentligen kan uppfattas som hotfull är beroende på dess bärare. Varje avsändare lämnar det inte till mottagaren att avgöra förhållningssätt, utan använder flaggan som ett redskap för att patentmarkera vad som är sitt och absolut inte ditt.
I min krets är filmen indisk, maten persisk, språket svenska, musiken nigeriansk och dansen kurdisk. Den mest representativa flaggan hade varit hommousfärgad med ett persiljeblad i mitten. Melody Farshin
Krönikör