Förförisk växt i Tensta konsthall
Det görs envisa försök att utrota växten Jättebjörnlokan på grund av den sprider sig och har en växtsaft som orsakar brännskor. På många håll, som på Järvafältet, finns den dock att se ibland. Och på Tensta konsthall under hela sommaren i utställningen ”D
I utställningen ”Det frodas i framtiden” sätter Ingela Ihrman människans förhållande till naturen på prov. Med en förförisk jättebjörnloka vill hon visa en mer älskvärd sida av en växt som annars klassas som invasiv.
Jättebjörnlokan klassas som en invasiv växt och dess giftiga saft gör att den ofta bekämpas där den växer. Nu finns en loka tillverkad av konstnären Ingela Ihrman att se på Tensta konsthall under sommaren.
Jättebjörnlokan har tillverkats i tio olika delar. Den är så stor att den inte får plats i Ingela Ihrmans ateljé. Den är byggd av sådant som är enkelt att få tag i, som vass, tyg och fiskelina.
Varför vissa växter är mer accepterade och omtyckta än andra är en av frågeställningarna Ingela Ihrman haft i åtanke när hon skapat verket.
– Jag har intresserat mig för en grupp arter som klassas som invasiva. De har avsiktligt eller oavsiktligt flyttats till en plats där den sägs riskera att skapa ekologisk eller socioekonomisk skada, berättar hon.
Ingela Ihrman menar att hon inte har någon lösning på den ekologiska situationen, men vill erbjuda ett altrernativt sätt att möta en här typen av växter.
– Jag jobbar med förhållningssätt och vill visa ett annat perspektiv. Jag har försökt göra en förförisk jättebjörnloka och vill visa att den också kan vara älskvärd. Hon menar att olika växter väcker olika känslor hos oss. – Som de ängsblommor som är en del av ett jordbrukssamhälle som idag håller på att försvinna. Växter som trivs nära urbana miljöer är de växter vi kommer att relatera till i framtiden tror jag.
Men det handlar också om normer som finns i samhället, som även kan kopplas till kroppsliga ideal och synen på det som avviker från normen.
– Nya invasiva arter får ofta ordet ”jätte” i sitt svenska namn. Det är ett sätt att med hjälp av språket berätta att något är onormalt och inte välkommet. Det signalerar att det stora inte är normalt i vårt samhälle.
Innan hon påbörjade arbetet med skulpturen var hon på en researchresa till Lettland för att titta på jättebjörnlokor. Att bli bekant bli föremålet man ska avbilda är nämligen det första steget, menar hon.
– För att den ska bli övertygande måste jag titta noga. Hur ser strukturen, stjälken och håren på den ut?
Ingela Ihrmans konst rör sig brett. Under invigningen av utställningen i Tensta höll hon till exempel ett performance i form av en jätteutter som föder. Detta med hjälp av en egentillverkad kostym. Samma performance kommer att äga rum den 25 september.
På utställningen finns också verket Bjuvstegocefalen att se. Det är ett groddjur som dog ut för 200 miljoner åt sedan. Det levde i Skåne, när det var ett tropiskt hav vid ekvatorn. Ett fossil av djuret upptäcktes första gången i en kolgruva i Bjuv under 1940-talet. Med verket vill hon väcka tankarna kring att allting är i rörelse.
– Det ger perspektiv till de gränser vi människor har konstruerat.
Utställningen finns att besöka till och med den 25 september.
Nya invasiva arter får ofta ordet ”jätte” i sitt svenska namn. Det signalerar att det stora inte är normalt i vårt samhälle.