Minnet av Hästa gård lever kvar
Jag tog en promenad till Hästa Gård i solskenet. Där ledde en grupp människor några småhästar och en åsna till fållan ute i gröngräset. Det var elever och två lärare från Spånga djurgymnasium som skötte dem, måndag till torsdag tyckte jag någon sade. Den enda flickan i gruppen tänker bli hippolog. Den manliga läraren har jag träffat tidigare på de välbesökta jordbruksdagarna. Förra året var den ju inställd på grund av vägarbete som skar av känsliga bitar av gården. Läraren visste inget om framtiden för skolans räkning. ”Det bestämmer rektorn.”
Sen gick jag till den långa raden av välnärda kor som just hade fått mat. De tuggade hö. De ser ut att ha det så himla bra i sin eleganta lagård eller vad man skall kalla det. Fri utsikt mot fältet som de förhoppningsfullt släpps ut till en vårdag. En grupp män kom förbi. De blev så glada när de såg korna – det var samma sort som fanns i landet några av dem kom ifrån. De fotograferade och kliade dem.
Uppe på gården träffade jag föreståndaren för eleverna från Rinkeby-Kistas dagligverksamhet. De satt i solen utanför sin lokal – ett före detta förråd med kök. Denna verksamhet fanns redan på den tiden då Stadsdelsförvaltningen anordnade en processledarkurs för arbetslösa, året var 1999. Så småningom bildades i samarbete med andra krafter en 4H-grupp för arbetslösa och pensionärer med säte på Hästa Gård.
Det ordnar man väl nästa år igen? Detta är ju den enda levande lantgården i Stockholms stad.
Man kostade också på oss kusklektioner på Gotland. Två hästar hade gården ju redan fått av Svenska bostäder. Det var de nordsvenska arbetshästarna Snobben och Blenda. Vår lärare och föreståndare (senare VD) för gården var då eldsjälen Tom Meurling. Efter kusklektionerna fick vi en kärra med plats för 13 personer och två rullstolar av stadsdelsförvaltningen och vi ordnade små turer med häst och vagn för äldre, dagis, föreningar, och bröllopspar. Hästarna Blenda och Snobben pensionerades några år efter varann, men hamnade i samma familj.
Dags att åka hem. Jag sätter mig på den stadiga bänken vid Hästa Gårds egen hållplats för linje 517 och tänker tillbaka på de fantastiska jordbruksdagarna som man många år hade inbjudit till – med alla roliga aktiviteter spridda över hela gården. Det ordnar man väl nästa år igen? Detta är ju den enda levande lantgården i Stockholms stad. Inga Harnesk
Krönikör