Små steg mot stora förändringar
N ågot håller på att hända. Det verkar som om det ömsesidiga utanförskapet mellan grupperna i samhället inte är så uttalat som jag trodde. Undan för undan, efter möten med olika kvinnor här ute, får jag en känsla av lugn och optimism. Det gäller bara att komma till möten och seminarier där man diskuterar just möjlighet att delta med andra i samhället. Det är gratis och och man behöver inga förkunskaper. Bara intresse.
Förutom trevlig samvaro, ofta med fika, berättar man om sina upplevelser, om både glädje och sorg. Det finns ofta någon i gruppen som kan tolka, som senast på Workshop om kvinnors inflytande i Tensta och Rinkeby, som Stockholm stad kallat till. Man kommer med olika råd och förslag på hur man ska klara vissa gemensamma situationer. Många i gruppen arbetar redan i sina jobb med behoven i vårt samhälle, men fortsätter att hjälpa till även som volontärer.
Deltagarna har olika bakgrund. När tonen är öppen kommer man lätt in på ömsesidiga fördomar, som man diskuterar respektfullt. Det är mycket givande.
Ett exempel: Jag har ofta undrat varför små muslimska flickor plötsligt bär sjal. Känns det jobbigt? Nu fick jag veta att dottern till en av deltagarna själv tjatade om att få bära sjal som liten. Efter ett par år fick hon det och valde ut vackra sjalar som hon bar, glad i hågen. Men något år senare lade hon av den igen. Det påminner mig om när jag som sjuåring ville verka vuxen när jag ståtade i mammas högklackade skor. Så nu oroar jag mig inte för små flickor jag möter. Hade nästan misstänkt detta innan.
Det finns många olika nätverk som kvinnor kan delta i på Järva. De finns på Järvafältets gårdar och Akalla by. Några kvinnor tyckte att man borde ordna något samhällstillvänt för männen också.
Även på annat håll frågar man medborgare om tips för trevligare och tryggare miljöer. På min gata renoverar man just nu fasaderna på samtliga hus. När det är klart gäller det att snygga till gårdarna. Hur vill vi boende ha det frågade man i går och bjöd på grillkorv. Några hade träffats på eget initiativ några gånger innan och vi kunde ge många och lämpliga förslag.
För mig är gård detsamma som lekplats för barn. Jag hoppas barnen gillar det vi önskat åt dem och – förstås – att bolaget kostar på det! Glada barn är det viktigaste i världen. De barn som gillar ”lek och idrott”, som ämnet hette i skolan på min tid, har olika möjligheter att få utlopp för det under sommarlovet, till exempel på Kista torg (basket), Kvarnbacka idrottsplan och i Husby ishall. Bollar, rullskridskor, hjälmar – barnen får låna allt som de behöver. Och det är gratis.
Slutligen hoppas jag att våra politiker ute i världen också hittar gemensamma lösningar på alla utmaningar och att vi får en skön sommar!
Undan för undan, efter möten med olika kvinnor här ute, får jag en känsla av lugn och optimism.