Mobbning och kolonilottsmoral
Jag vill lägga in ett sista ord i debatten om mig själv och kolonilottsföreningen, med förhoppningen att det kan bidra till fred och insikt. Jag har försökt lösa min konflikt med styrelsen. Koloniföreningen är den part, inte jag, som vände sig till Solna tingsrätt för att få mig avhyst.
Eftersom nyttjanderättsavtalets paragraf 3 inte krävde några skäl för avhysning godtogs den av Solna tingsrätt och jag förpliktades att betala rättegångskostnader på drygt 45 000 kr, med andra ord en större förlust i och med en lång och dyr process.
Jag har försökt följa alla regler och vill veta specifikt vilka regler jag har brutit mot. Jag anser att det finns oklarhet om vilka regler som gäller. Föreningens interna kommunikation behöver också förbättras. Trots att jag har försökt ta reda på vilket ansvar styrelsen hade för översvämningar, går det inte att få ett klart svar.
Jag vill ha mer demokrati, solidaritet och samarbete, så mycket att jag är den enda som har gått så långt som en process att försvara mina och andra medlemmars möjligheter att påverka och förbli kvar vid sina lotter i Husby Gårds Koloniförening. Under 20 år var jag inte en störningsfaktor, men när jag kom på kant med nuvarande styrelsen ändrades bilden av mig drastiskt.
Koloniträdgårdsförbundet strävar efter att kolonister ska verka för utvecklande gemenskap och välkomna alla utan mobbning och ha en väl fungerande intern demokrati. Men så länge ingen ändrar paragraf 3 i nyttjanderättsavtalet vid ett medlemseller årsmöte kommer makten att avhysa medlemmar utan skäl att ligga kvar. Jag hoppas medlemmarna tänker på detta vid nästa medlems- och årsmöte. Jag hoppas ingen annan medlem råkar ut för det jag har varit med om!
Vår konflikt kunde ha lösts utan avhysning och tingsrätt med lite mer förhandlingsvilja. Jag önskar inget mer än att fortsätta odla som jag har gjort i många år. Jag ställer ändå gärna upp på någon form av medling, men till slut är det Husby Gårds Koloniförening som väljer vilket offentligt arv man vill lämna efter sig och vilken moral man uppvisar.
I mitt fall har styrelsen vunnit rättsligt, men långt ifrån moraliskt, som fler börjar inse. Just därför är det ännu inte för sent att återkalla avhysningen!
Med varm tacksamhet till alla som stöttat mig. Ett särskilt tack till Sandra Mandell, styrelsemedlem i den lokala hyresgästföreningen Runstenen.