Lizzie Nordling måste lämna sina kolonilotter

– Du har till på söndag att städa. Det är inte dina lotter längre.

Kronofogden har verkställt beslutet om avhysning. Efter 26 år tvingas Lizzie Nordling lämna sina kolonilotter på Husby gård.

Klockan 09.30 kommer Monica Sacklén och Inger Vahlberg från Kronofogden, tillsammans med Lennart Pöppel, koloniföreningens ombud, ner till Husby gård. Strax därefter kommer Lizzie Nordling, som visar dem vilka kolonilotter som är hennes. Eller har varit hennes, fram till denna stund.

– När domen har trätt i laga kraft så verkställer vi bara, säger Monica Sacklén.

Ordföranden i koloniföreningen Chanchai Sawangphaew, några andra medlemmar i föreningens styrelse ansluter. Arne Johansson från Norra Järva Stadsdelsråd är också med. Han har, i sin egenskap av ordförande i stadsdelsrådet, skrivit ett brev till stöd för Lizzie Nordling. Det har gett Lizzie hopp om att avhysningen ska skjutas upp. Men så sker inte. Lizzie Nordling försöker än en gång argumentera för sin sak.

– Det är för sent nu, säger Lennart Pöppel. Det har gått för långt. Det spelar ingen roll vad du säger, beslutet är fattat.

Några styrelsemedlemmar har anslutit.

– Hon har fått så många chanser, säger Francina Dalmulder-Larsson. Hon har försvårat vårt styrelsearbete.

Men vad har Lizzie Nordling gjort?

– Hon har klagat på att vi inte har klippt gräset utanför staketet, och att körsbärsträdet inte har sågats ned.

Föreningens ordförande Chanchai Sawangphaew säger att problemen har pågått i flera år.

– Hon har till och med polisanmälts av en av hennes grannar här i koloniföreningen, då måste vi agera.

Lizzie Nordling hör vad han säger.

– Det är jag som har trakasserats under en lång tid. Det handlar om mobbning och det är inte klokt att det får gå till så här. Jag har tagit upp sakfrågor, inte gnällt.

Kronofogden går runt och fotograferar båda lotterna och fattar sedan ett ”kastbeslut”. Allt utan rötter ska kastas; stenplattor, verktyg och staket. Lizzie Nordling har fram till och med söndag på sig att ta med sig det hon vill ha.

– Jag vill ha med mig alltihop. Allt är mitt, det är bara marken som tillhör koloniföreningen.

Kerstin Gustafsson