MOBBNINGEN har flyttat till nätet
När trettonåriga Emma utsattes för anonyma trakasserier via appen Sarahah, orkade hon först inte ta sig ur sängen. Nu är hon glad att hon vågade berätta för sin mamma och hoppas att fler ska våga prata om ämnet.
En vecka före sommarlovets slut läste Emma och hennes vänner anonymt publicerade påhopp och förolämpningar som skrivits om dem i appen Sarahah och sedan gjorts publika med hjälp av appen Snapchat, där man kan lägga upp saker som alla kan se.
En händelse som berörde Emma mycket. Det var inte första gången hon utsatts för kränkande kommentarer, det har tidigare hänt i skolan, men den här gången var det värre.
– Det var för att det var anonymt och för att det som folk skriver är mycket värre. Jag tror inte att någon hade kunnat säga de där sakerna till mig ansikte mot ansikte, säger hon.
Ändå är hon inte förvånad.
– Det är ganska vanligt. Det har blivit som ett grupptryck. Antingen är man med, eller så riskerar man att själv bli utsatt.
Emma tycker att även om man inte är den som tar initiativet till att skriva elaka saker om andra är kommentarer som ”Hahaha” eller en gillande tumme också ett deltagande som påverkar den som blir utsatt.
– Om någon har skrivit något elakt och någon annan kommenterar med en smiley eller skratt så deltar man. Det kan ju inte ses som att man tar avstånd från det någon skriver.
Efter påhoppen var Emma nedstämd och låg i sängen i fyra dagar. När skolan började igen var det jobbigt att ta sig iväg.
– Jag ville verkligen inte gå, men visste att jag måste. När jag kom dit kändes det som att alla låtsades om som att inget hade hänt, trots att de visste.
När Emmas mamma Lotta fick höra vad som hänt valde hon att agera med kraft. Hon mejlade alla föräldrar till eleverna i klassen och kontaktade även två lärare som kallade in till ett extra föräldramöte där frågan om nätmobbing diskuterades.
– Lärarna hanterade saken väldigt bra och även föräldrarna. Det här är ett teamwork, man kan inte lägga allt ansvar på skolan och inte heller på föräldrarna.
Lotta tycker att det är viktigt att vuxenvärlden sätter sig in i vad ungdomarna gör bakom skärmarna.
– Som förälder måste man prata med sina barn. De är duktiga på att spela teater och låtsas som att allt är bra. Men så kanske det inte är. Vi måste vara uppmärksamma för att se tecken på om våra barn blir utsatta eller kanske är de som utsätter andra.
”Som förälder måste man prata med sina barn.”
Emma är i alla fall glad att hon kunde prata med sin mamma om det som hänt och hoppas att andra som utsätts vågar öppna sig för en vuxen i deras närhet.
– Jag vill att det här ska komma ut så att fler vågar prata om det. De i min ålder är vana vid att se elaka kommentarer. Jag tror många tänker att det bara är ord, men jag tror inte att alla inser hur mycket ord kan såra.
Frida Gunner Brooke