Nätmobbning är tydligt kopplad till skolan
Elza Dunkels, forskare vid Umeå universitet och författare till boken ”Näthat, nätkärlek och nätmobbning”, säger att forskningen inte har kunnat se en ökande trend vad gäller mobbning bland barn. Men delar av den har flyttat från skolan till nätet.
Språkbruket hos tonåringar har inte nödvändigtvis blivit grövre. Det kan handla om en naturlig förskjutning i språket, säger Elza Dunkels, expert på nätmobbning.
– Men när man sitter bakom en skärm blir uttrycken lättare extrema än när man ser någon rakt i ögonen, säger hon.
Hur budskap tas emot är också olika.
– För många är det otroligt hårt att läsa kommentarer om en själv, för andra rinner det av så lätt – och så finns det allting däremellan. Jag blir så förvånad när jag stöter på både vuxna och barn, som när de konfronteras om att de mobbar någon säger: ’’jaha, det fattade inte jag’’. Man ska prata med mobbarna. I många fall är de helt öppna vilka de är, eller så går det att få reda på det.
Barns mobbning har nämligen en tydlig koppling till skolan.
– Kränkningarna är en fortsättning på det som händer i skolan. Delar av kränkningen har flyttat ut till nätet, men den utgör fortfarande bara en liten del, säger Elza Dunkels.
Att mobbaren och den mobbade ofta känner varandra är en viktig detalj, eftersom det påverkar hur problemet ska hanteras.
– Det blir en uppgift för skolan att ta tag i. Som förälder ska man dra in skolan direkt. Det är oftast en situation som lärarna redan känner till, kanske inte den specifika kränkningen men att det finns någonting mellan de här individerna.
Vad göra?
– Som barn ska man absolut försöka prata med någon, inte bära det själv. Allra helst ska man prata med någon vuxen, och om man inte vågar det kan man prata med en kompis som kan prata med vuxen.
ska den mobbade Vad ska barn runtomkring göra?
– Agera på något sätt. På nätet är det enkelt, man kan markera genom att skriva ”det här är otrevligt, det är min kompis du skriver om”. Gå in och gilla någons bilder om det inte är så många som gör det.
Hur ska vuxna agera?
– Prata med skolan och försöka hålla sig lugna när de samtalar med barnet. Säga: vad bra att du berättade, vi ska fixa det här. Annars kanske barnet inte vågar prata.
”Agera på något sätt. På nätet är det enkelt. Gå in och gilla någons bilder om det inte är så många som gör det.”
Ska vuxna hålla koll på vad barnen gör i sociala medier?
– Det finns inget forskningsstöd för det. Det tryggaste är att skapa en relation så att barnet självt kommer till den vuxne och berättar. Övervakning, filter och sådant har inte visat sig fungera och ger den vuxne en polisroll. Men om barnet själv bjuder in en så kan man tacksamt ta emot det.