Evin Ahmad är en stigande stjärna
– Snart ska jag börja repetera en uppsättning med Birgitta Egerbladh, som vi ska spela i vår. Men jag saknar Stockholm.
Efter tre år på Folkteatern i Göteborg funderar Evin Ahmad på att flytta hem igen. Nu är hon nominerad till årets ”Rising Star”vid Stockholms filmfestival.
Evin Ahmad har haft ett intensivt år. Förutom att hon stått på teaterscenen, har hon medverkat i två spelfilmer och även gett ut sin första bok.
– Jag vet inte om jag kommer att kalla mig skådespelare i hela mitt liv. Jag vill testa olika saker och satsa på mitt skrivande.
Boken, som fick strålande recensioner, heter ”En dag ska jag bygga ett slott av pengar.”
– Så får man inte säga, det uppfattas som ”tacky”. Men jag kommer från en familj där pengar inte har varit en självklarhet, därför fick boken heta så.
Evin menar att många felaktigt kopplar ihop klass med etnicitet.
– Det finns många med invandrarbakgrund som jag inte alls kan känna igen mig i. I min familj har ingen akademisk bakgrund, något som säkert beror på kurdernas historia.
Evin Ahmads första stora filmroll var när hon spelade ”Guzzilago” i filmatiseringen av Jonas Hassen Khemiris ”Ett öga rött”. Sedan dess har hon medverkat i flera långfilmer och teveserier, både i Sverige och utomlands. På scenskolan kom hon in på andra försöket. I sitt ”Sommar”-program, som sändes i P1 i somras, berättade hon om hur hon, en tjej från en arbetarfamilj i Akalla, kände sig på Stockholms dramatiska högskola.
– Jag hade ingen teatererfarenhet och kände mig som ett ufo. Det gjorde jag aldrig i Akalla.
Hon har sagt att hon är ”en stereotyp”.
– Det finns en fascination för oss som kommer från orten. Men samtidigt kallas jag hela tiden för ”naturbegåvning” och en ”framgångssaga”, som om de utgår ifrån att jag inte har jobbat. Jag provfilmade första gången när jag gick i nian, i Oxhagsskolan i Akalla.
Evin Ahmad är född på Löwenströmska sjukhuset och uppvuxen i Akalla. Hon har hela sin familj kvar där, föräldrar, syskon och kompisar.
– Jag minns ett ganska blandat Akalla, alla gick i samma skolor. Men underklassen bodde i höghusen och medelklassen i radhusen på ”Akalla hills”. Det var fint, en barndom i gemenskap.
– Men i dag vet jag inte vad som händer där. Man måste hålla sig uppdaterad för att vara trovärdig i sin samtid. Det handlar om konstnärlig hållbarhet.
Efter två år i Göteborg vill Evin hem igen. Men om hon kommer till Stockholms filmfestival då årets ”Rising Star” utses är osäkert.
– Jag ska ha ett bokprat samma kväll i Malmö. Dessutom är det lite jobbigt med mingel-event. Men så klart är det kul att bli uppskattad för det man gör.
Kerstin Gustafsson