”Swisha till Förenade Förorter”

Så Förenade Förorter behöver alltså crowdfunda ihop pengar för att klara av finalen av ”Ortens Bästa Poet” 2017?. Två av de stora finansiärerna bangade ur i sista stund, den ena med ursäkten att intern omorganisation lett till att ansökan hamnat mellan stolarna, och den andra utan förklaring till sin frånvaro. Det trots att bägge parter avgett löfte om finansiering.

Att arbeta med knappa marginaler är inget som någon förening i förorten inte känner till, det är tyvärr alltför vanligt förekommande. Om ni bara visste hur mycket vi behövt improvisera och brösta panikartade tillstånd där resurserna varit så små och trycket varit som störst. Så mycket ideell kraft och arbete ligger bakom dessa arrangemang som drog 4 000 besökare till förra finalen i Rinkeby. Ja ni läste rätt, 4 000 besökare.

Förbund, organisationer och stadsdelar med civilsamhälle och ungdomar som målgrupp borde böna och be på led om att ens få vara en del av det här stora maskineriet.

Folk har ställt upp från olika håll för att skapa dessa arrangemang runt om i landet. Våra kval har varit proppfulla och överhettade på grund av publikmassan. Detta är mer än bara poesi, detta är en rörelse, en revolution.

Det stör mig innerligt att så mycket vilar på ideella axlar, för den ideella kraften är temporär, tills den går in i väggen.

Orten porträtteras ofta som okultiverad, och som kulturarbetare ser jag sällan mina syskon i publiken på scenerna som finns i stan. Jag är fullt medveten om att hade det inte varit för att jag själv arbetade inom kulturen så hade jag inte heller åkt in. Vi är sällan målgruppen för tillställningarna och det känns inte helt hemma.

Men här har vi skapat något på helt egna premisser. Skapat termen förortspoesi och gjort en fristående nationell tävling av det. Ett arrangemang med fri entré för alla, på hemmaplan dessutom. Med debutåret i Stockholm, expansionen året efter och nu kval med handplockade poeter från nio olika orter från hela landet. Ortenbarn från hela landets smutskastade förorter, machoporträtterade och strukturellt misstänkliggjorda människor som samlas för vad? För att lyssna på poesi genom två heldagar med strikta spelregler. Den kompletta motsatsen till stereotypbilden.

Det vaskas pengar i våra orter när det kommer till så kalllade ”integrationsprojekt” uppifrån. Som exempelvis när Stockholm Stad ville etablera Eurovision ute i förorterna och pimpade alla butiker och gårdar med glitter och paljetter. Jag vet fortfarande inte vem som vann förra året, för jag bryr mig absolut inte.

Men att något så aktuellt och med så många engagerade parter involverade ska behöva samla in pengar på detta vis? Skamligt.

Är det bara när bilar bränts som lokala behov prioriteras som en nödlösning? Hur kan man gå miste om en efterfrågan med hela 4 000 besökare?

Låt oss visa vad organiserat tiggeri är. Bidra med det du kan och ta del av en fantastisk final i förortspoesi. Det saknade beloppet som skulle ha gått till el, teknik, ljud, ljus, scen, hyra, mat till volontärer med mera ligger på 400 000 kronor och i skrivande stund har publikens generositet lyckats samla ihop hela 106 000 kronor.

Swisha Förenade Förorter på 123 501 63 73.

Teamwork is dreamwork. Melody Farshin

Krönikör

Är det bara när bilar bränts som lokala behov prioriteras som en nödlösning? Hur kan man gå miste om en efterfrågan med hela 4 000 besökare?